TRASIGA SKOR - Noel flike

Kapitel 40

Jag spärrade upp ögonen och vred hastigt huvudet mot Dante vars fingrar hade börjat vitna av att hålla så hårt om ratten.

"Ursäkta?" Mitt chokade tonläge var mycket högre än jag tänkt mig och My hoppade till lite i sätet.

"Det är fett kefft att driva om en sån här sak vet ni." Jag blängde bittert på dom båda innan jag satte mig till rätta i baksätet igen. Dom drev ju, jag var väl inte korkad. My hade Ludwig och Dante var singel.

"Han skojar inte..." Svarade My lugnt och bet sig i läppen. "Är du arg?" Fortsatte hon.

Jag såg lite tveksamt på dom båda utan att svara på hennes fråga. Dante såg fortfarande extremt allvarlig ut medans My vred sig lätt i stolen. Dom skojade verkligen inte... Dante och My? Men usch. Nej. Sen när då? Jag var nästintill i chock och hela vägen hem till My rådde tryckt stämning med total tystnad i bilen.

"Jag kommer strax... Ska bara kolla vad mamma ville, hon ringde förut." Dante hade parkerat bilen på Mys uppfart och mumlade fram sina ord. Osäkert klev vi ut ur bilen och in i huset.

"Hej Emelie! Hur mår du" Morgan log från köket och jag hade knappt hunnit svara "Bra!" Förens Jag blev dragen i armen in på Mys rum.

Så fort dörren var stängd öppnade jag munnen och jag tror hon förutsåg en utskällning för hon knep försiktigt ihop ögonen och spände kroppen lätt som att hon skulle få något kastat på sig.

"My förhelvete? Dante?! Sen när?" Med uppspärrade ögon tittade jag på My som petade med tårna på matt kanten och såg ut att slappna av lite.

"Sen mitten av september" Svarade hon klart och tittade på mig. Jag måste erkänna att jag kände en viss lättnad när hon verkade stå på sig. Oavsett så kanske dom tyckte om varandra på riktigt och det kunde nog vara bra för dom båda.

"Men varför har du inte sagt något?" Hon fick en liten sårad blick utav mig innan jag satte mig ner i hennes säng.

"För att du har varit utloggad från verkligheten i typ 3 månader" Orden kom i kombination med en frustrerad suck. och sedan forsade orden ur munnen på henne. " Jag ville säga allt hela tiden, Ludde och jag var aldrig seriöst och när jag började få upp ögonen för Dante Snackade jag med Ludde och han var helt fine. Ända sen Kristina dog har allt varit så snurrigt och jag ville inte ställa till det för dig ännu mer." Hon såg lite uppgivet på mig och det slog mig att det var sant.

Jag hade faktiskt inte fokuserat på så mycket annat än mig själv och mamma ända sedan Dante tog med mig till sjukhuset och det gav mig en klump i magen. Hade min bästa vän gått runt och burit på massa jobbigt som hon inte ville berätta för mig för att jag varit så uppe i annat? Det kändes inte alls bra.

"Förlåt, du kan alltid komma till mig om det är något. Det vet du! Hur kaos allt annat än är." Jag drog ner henne i sängen och gav henne en kram.

"Vad säger Dante om allt det här då?" Frågade jag och gjorde en gravidmage med händerna.

"Vi vet inget än. Men risken finns... Han har inte sagt så mycket alls. Han är mest tyst och sammanbiten. Jag tror han är arg, det verkar så." Hon såg lite ängsligt på mig och fortsatte.

"Är det säkert att du inte är arg?" Hon fick ett leende till svar.

"Ja det är ju lite äckligt när ens bästa vän ligger med ens syskon men vem är jag att döma någon?"

"Nej du har faktiskt ingen rätt att döma. Hur kul tror du det är för mig att du har ihop det med Noel?" Dörren hade, utan att vi märkt det, glidit upp och bakom den hade Dante stått och lyssnat.

"Tjuvlyssnar du?" Sa My med en låtsas-sträng röst och höjde ögonbrynen mot honom.

"Bara lite" log han innan han gick fram och gav henne en puss i pannan.

Efter det lämnade jag dom ensamma en liten stund medans jag gick ut på balkongen. Jag hörde svagt när Dante sa att han inte var arg. Bara rädd och mer än så behövde jag inte höra för att försäkra mig om att dom två skulle lösa det där på egen hand. Däremot var det dags för mig att börja lösa mina grejer och jag behövde försöka prata med Noel en gång till men på ett försiktigt sätt... Om han skulle släppa in mig skulle jag behöva släppa in honom. Jag förstod att det var det som måste bli dealen. Jag vill inte behöva tvinga ut honom sanningen men om detta skulle funka var vi tvungna att prata med varandra.

Noel💞

Hur mår du?❤️
Skickat 11:32

Saknar dig...
Skickat 11:34

Jag funderade på fest hos mig ikv. Du kan ju komma bort före dom andra så kan vi prata lite om du vill❤️
Skickat 11:40

Ok❤️ skriv när du e hemma.

—

Det värmde i kroppen av att prata med honom. Oavsett om det var via sms eller inte.

När jag stod där ute på balkongen började det snöa. En hel höst hade gått, vintern hade börjat och jag hade inte reflekterat över världen runt mig en enda gång.

"Hörni va säger ni om fest hos mig ikväll?" Jag hade gått in igen och ställt mig i Mys dörröppning.

"D låter bra behöver du hjälp med nått innan?" My log mot mig men jag skakade på huvudet.

"Nej jag måste prata med Noel men hör av er till dom andra så ses vi hos mig sen."