kolla senaste kapitlet igen innan du börjar läsa! kort efter att jag la upp förra delen så försvann av misstag en del av kapitlet så har fått skriva om det nu, så gå tillbaka och kolla så du inte missar något!
När paniken hade släppt började jag berätta för Diana om allt, framför allt om mamma, och Noel. Jag berättade att jag inte hört av mig till Noel och att jag inte planerar att göra det heller, sen förklarade jag för stakars Diana som vid det laget redan var nog förvirrad om hur Leo hade bett mig komma hit. Det tog henne en liten stund att smälta allt (framförallt det med mamma) men så snart hon hade greppat hela situationen suckade hon och lutade huvudet mot mig. hon bara satt där, och fanns, och konstigt nog så var det just det jag behövde, någon som bara fanns och tröstade och inte skulle säga en massor.
Mina tankar vägrade släppa Noel, det var hemskt att jag var så medveten om att han skulle hata mig, mer än något annat, men någonstans i mig kändes det så värt det. Han skulle hata mig, gå vidare, och glömma mig och det vi hade. Det var inte själviskt, jag ville han bara väl. Det gjorde ont, riktigt jävla ont, att en lyktstolpe (vad hon kallar långa killar) med blonda lockar och blåa ögon kunde ha så mycket kontroll över mig, utan att veta det själv dessutom. Någonstans var jag fortfarande så övertygad om att han bara behövde förstå att han inte vill ha mig, jag var säker på att det var mer något han hade inbillat sig, inbillat sig den här bilden om att jag var bra, bra för honom och för alla andra runt mig.
Jag märkte hur Diana började skruva lite på sig, hon verkade lite obekväm, eller stressad typ, upprepade gånger kastade hon ner blicken i mobilen och svarade på någons sms.
"Va' händer?" Jag rynkade lite på ögon brynen och ett nervöst skratt lämnade min mun.
"Eh, du? Den här Noel, är'e Flike? Noel Flike?" Sa hon tveksamt. Jag nickade försiktigt på huvudet och rynkan i min panna blev ännu större, varför kändes det som att denna kväll skulle sluta riktigt jävla dåligt?
"Varför undra' du?" Frågade jag fundersamt, vad händer ens?!
"Flippa inte nu men han är här, han om för en stund sen och-" Hon av bröts av att handtaget trycktes ner och med ett knarrande ljud gled toadörren upp och två ögon tittade in och fick en liten chock av de två små människorna som satt där på golvet.
"Oj sorr-" De två ögonen skulle precis gå igen när de vände om och stannade med blicken på mig, "Emelie?"
Fan också
___
YOU ARE READING
TRASIGA SKOR - Noel flike
FanfictionMascaran har runnit längs kinderna, det svider i hela ansiktet och jag ser säkert ännu värre ut än vad du föreställer dig i ditt huvud. Jag reser mig upp och går vingligt genom lägenheten, in i badrummet där pappa har sina insomningstabletter, ingen...
