TRASIGA SKOR - Noel flike

Kapittel 3

Jag letar mig iväg till mitt skåp på andra våningen där alla ettor har sina skåp, My står en bit bort och pratar med någon kille hon träffade på lunchen. Hon kommer gåendes mot mig med ett förfärligt flin, hon var fruktansvärt duktig på o göra svinfula ansiktsuttryck.

"Vi ska på fest" säger hon samtidigt som hon ler så brett hon bara kan. Jag suckar och himlar med ögonen mot henne, vänder mig och och öppnar mitt skåp.

"Du vet att jag inte kommer får för pappa, och jag dricker väl inte?" Det blir liksom en fråga och ett påstående på samma gång men det var så, pappa skulle ALDRIG låta mig gå på hemmafest och jag drack inte en droppe alkohol.

"Nej men vi säger bara att du sover hos mig och du behöver faktiskt inte dricka." Nu står hon nästan och hoppar för hon är så exalterad, jösses vad sa den där killen till henne egentligen?

"Vem var det du snacka med nyss, känner du honom ens?" Jag vill bara försäkra mig själv om att det verkligen är en normal människa och ingen galning som ska mörda oss eller nått, fast ioförsig så är du inte frisk om du har hemmafest, allt går sönder och grannar klagar livet ur sig.

"Det är Ludwig, han går en klass över oss" hon är verkligen jätteglad, det ser ut som hon ska spricka, "jag fick hans nummer också!" Nu står hon bokstavligen och hoppar. Jag skrattar till samtidigt som jag stänger igen skåpet, vänder på klacken samtidigt som meningen " My är kär i luuuuuudwig" lämnar min mun. Jag ser i ögonvrån hur hon kommer efter och puttar till mig, jag ger ifrån mig ett skratt och lägger armen om hennes axlar, vi tittar på varann och brister ut i ett skrattanfall. Det var såhär jag och My var, det räckte med att vi tittade på varan så hade vi kul.

Vi stod där och flamsade en stund tills My fick ett lite allvarligare ansiktsuttryck och blev stel som en pinne, hon gav mig en "läggavfortsomfan" blick men jag bara skrattade åt henne

"vad? Lägg av nu!" Fick jag fram fast jag höll på att vika mig dubbel, sen hände något som fick mig att bli helt stel i kroppen,

"snygga skor!" det var en röst som jag inte kände igen men det var en killröst och han lät ganska road, fan nu har jag säkert skämt ut mig själv för en jävla massa människor, bra första dag i skolan Emelie! Jävligt bra jobbat!

"Trasiga skor" konstaterade en annan röst, en ganska fin röst faktiskt, lite raspig typ. Jag vände mig häftigt om och backade några steg så jag stod bredvid My, "Det är Ludwig" väste hon förtvivlat och mycket riktigt så stod där framför oss 5 killar med Ludwig i spetsen. Men min uppmärksamhet låg inte på han, utan på den långa killen med mössa och halvlångt blont hår som stod bredvid honom. Jag är säker på att jag sett honom förut men jag vet inte var, hans obrydda ansiktsuttryck känns väldigt bekant och då slår det mig vem det är!

"Du e ju han från bu-" är allt jag hinner säga innan jag inser att det där inte skulle yttrats högt. Killarna stirrar nyfiket och förvirrat på mig och jag känner hur jag börjar rodna så jag slänger ner blicken i golvet och skäms som aldrig förr fuck, kan inte någon bara rädda mig ur den här situationen?.. Efter några sekunder så väljer Ludwig att bryta den oerhört pinsamma tystnaden som lagt sig över oss, han rynkar på ögonbrynen och skakar på huvudet sen vänder han sig mot My "kommer ni på lördag eller?" Säger han och man hör att han druckit ego-saft till frukost, My ler och nickar " Ja det gör vi, eller hur EMELIE?" Hon tar i extra när hon säger mitt namn för att återuppta min uppmärksamhet, jag nickar bara till svar, usch asså förlåt men jag spyr verkligen på kärlek, jättekul för My om hon har börjat gilla någon men det är verkligen inget för mig. Men hon lyckas inte så bra med att få mig att lyssna för min blick har dragit iväg igen och fastnat på busskillen, han är rätt söt faktiskt, vi får ögonkontakt och han ler mot mig, ett leende jag besvarar ganska snabbt, det känns som att han tittar rakt in i mig som att han ser igenom mig. Vi avbryts dock av att My rycker mig i armen "Jorden anropar Emelie!? Vår buss går om 5 minuter" Jag rycker till och mumlar "Aa kom vi går" sen vänder jag på klacken och sticker.
_________

Jag låste upp dörren in till lägenheten och vi klev in, My slängde av sig jackan och for in i köket, jag hörde hur hon öppnade kylen och tog fram dricka. "Vill du ha nudlar?" Frågar jag och tittar på en ivrigt nickande My, jag tar fram två nudelpaket och börjar rota i ett skåp efter en kastrull.

"Sååååå" börja My lite osäkert och sätter sig på köksbänken, jag tittar upp och nickar mot henne för att hon ska fortsätta. "Vad är grejen med dig och Noel?" Säger hon ganska försiktigt.

"Vem fan är Noel?" Säger jag lite förvånat och ställer en kastrull med vatten på spisen, jag känner väl ändå ingen Noel?

"Men hallå?! Noel! Ludwigs kompis duvet?" Hon låter nästan lite irriterad nu. "Han som du inte kunde släppa blicken ifrån förut" påpekar hon och flinar.

Så busskillen heter alltså Noel? Rätt fint ändå, det passar honom typ, vad är det med mig egentligen? Jag känner ju inte ens honom. Jag förklarar hela bussituatonen för My och berättar att det var därför jag betedde mig så konstigt förut, Men vårat samtal avbryts när My rycker till och stressat påpekar att vattnet kokar över.

"Shit!" Jag vänder mig om och rycker bort kastrullen från plattan, My ger ifrån sig en skratt,

"Aa shit, du tänker så mycket på Noel så du kan inte ens koka nudlar!" Jag vänder mig och ger henne en blick som hade fått helvetet att frysa till is, men inte My Pedersen nej nej hon började gapskratta,

"håll käften" muttrade jag men det tog inte lång tid innan vi båda låg dubbelvikta på golvet.

Notis från instagram

"Prinzaugustt började följa dig"