TRASIGA SKOR - Noel flike

Kapitel14

"Varför har du inte inte sagt att Ludwig, Axel, och Noel är Dantes bästa vänner!?" Jag väser lite halv irriterat mot My.

Vi hade kommit till Axel för typ 5 minuter sedan, jag hade dragit ut My på Axels veranda så fort jag kom in.

"Jag trodde du visst det! Inte visste väl jag att du var så trög!?"

Jag sätter mig ner på trappen med en suck, "men det var jag" jag lägger händerna för pannan och sätter armbågarna mot mina knän som stöd. Det var ju egentligen inget att stressa upp sig över, Dante var inte det minsta lack och alla va glada liksom, det var bara det att jag var otroligt förvirrad.

Jag blev stressad av att allt hängde ihop, jag blev liksom paranoid på något vis, det var fruktansvärt. My satte sig bredvid mig på trappen och lutade huvudet mot min axel.

"pappa sa förresten att poolen ska vara färdigbyggt tills på fredag så det blir ju perfekt"

"Vad händer på fredag?" Dante hade kommit ut och satt sig bredvid oss, han hade en cigg mellan tänderna som han tände.

"Vi ska till My's stuga." Asså egentligen var det ingen stuga, det var en jävla lyxvilla.

"Vilka vi?" Sa han kort, va han på dåligt humör eller?

"Jag, My, Ludwig och Noel" Jag ryckte lite på axlarna och stirrade ner i gruset.

"Ska inte dina föräldrar med?" Han vände sig mot My som skakade på huvudet.

"Får du ens följa med för din pappa Emelie?" Vad höll han på med?

"Och sen när blev detta ett korsförhör?" Med ett höjt ögonbryn och irriterat tonläge vände jag mig mot Dante som blåste ut ett moln av vidrig cigarettrök. Varför skulle han lägga sig i nu helt plötsligt?

"Nej men jag förstår bara inte varför in ska dit själva för, o du blir fett konstig när jag frågar." Han låter sur, vilket faktiskt är ganska underhållande, man får passa på att jävlas medans man kan.

Jag svarade honom inte, istället tog jag tummen och pekfingret och nöp åt längst ut på ciggen han hade i munnen, på samma sätt som när man släcker ett levande ljus med fingrarna. Cigaretten slocknade och hamnade med hjälp av min han sedan i backen, jag reste mig ifrån trappen och började gå mot dörren. My och Dantes förvånade blickar som följt mig fick mig att skratta till, jag öppnade dörren, vände mig om, och gav honom ett nöjt flin innan jag försvann in och dörren for igen bakom mig.

Killarna satt i Axels soffa, den var formad som ett u typ. Dom satt i vilket fall där och på bordet framför dom stod två stora pizzakartonger.

"Vart tog dom vägen? Vi vill käka!" Axel höll sig om magen och gjorde en ledsen min. Haha, kan är så konstig.

Jag skrattade till och gick till andra änden av soffan, där Noel satt. Jag satte mig ner bredvid honom och lutade mig mot han. Känslan av hans varma armar som lades runt mig fick mig att rysa av välbehag, jag var alltid lugn när han var nära mig. Jag vände upp ansiktet mot Noel och mötte hans blick i ett leende. Hans ögon, dom blåaste ögonen på denna jord, hans felfria ansikte, de blonda mjuka håret och den svarta mössan han hade över det, det var han, han som kunde få mig att lyfta fån marken, jag var fast. Jag ville inte ha det såhär, vi var ju inget, han såg mig antagligen som en bra vän bara. Det bästa kanske bara är att stänga av? Sluta prata med honom helt, inte umgås, det kommer bara skada honom att vara med mig, och det vill jag inte, jag bryr mig för mycket om honom för att kunna vara så självisk.

Jag avbröts i mina tankar av att Dante och My kom in i vardagsrummet, Dantes blick svepte igenom rummet innan den fastnade på bordet.

"Fan va gött med käk!" Han satte sig ner bredvid Axel som blängde argt på honom.

"Aa men den har ju blivit kall nu för att ni tog sådan jävla tid på er" muttrade han och öppnade locket på kartongen.

Det blev ett ganska kort kapitel då jag absolut har NOLL idéer atm:((

——-