TRASIGA SKOR - Noel flike

Kapitel 39

"Är kanske otur att det gör ont nu. Samma sekund du tvekade så drog du. Ingen är här mer och sängen stor tom nu, men vill du gå så ska du gå vad tror du? Adrenalin mellan varenda notis och mellan SMS står tiden still. Vill du inte ha mig vill jag inte va med dig ifall du inte ser nu vad som är bra hos mig. Vi kan bråka du kan ljuga och säga att du inte känner nu va. Men jag ser dig som förut va och kan jag inte få dig vill jag va utan. Snälla stanna. Varför går du? Allt du säger allt du söker får du. Klart jag kämpar men kan inte tvinga dig att stanna, vill du gå så gå nu."

Jag läste på pappret som var märkt med bokstaven "E" som överskrift och jag skämdes. Skämdes över att jag förstod att jag tagit honom för givet ända sedan jag kysst honom för första gången. Skämdes för att jag fått honom att känna sådan förvirring när allt jag borde gjort var att prata med honom. Men behaget som spred sig i kroppen gick heller inte att dölja och när jag försiktigt satte mig ner i hans säng och läste på det randiga pappret en gång till, spred sig ett försiktigt leende över mina läppar. "kan jag inte få dig vill jag va utan" Det betydde ju att han älskade mig, precis som han sagt. Jag hoppades på det i alla fall.

Ett plötsligt avbrott i mina tankar skedde när dörren knakade till och Noel kom tillbaka från badrummet. Jag la snabbt ifrån mig pappret och tittade upp på honom. Tänk om han trodde att jag gick runt och snokade bland hans saker?

"Visst är den fin? Axel skrev den där en kväll när vi hade tråkigt, till sitt ex tror jag..." han kliade sig lite i huvudet som om han inte mindes riktigt och jag nickade stillsamt mot honom.

"Den är underbar" svarade jag flyktigt och skämdes återigen över att jag varit så fånig så jag trott att det handlat om mig.

Det uppstod en obehagligt stel tystnad och jag kastade ner blicken i knät och började peta på mina naglar när Noel utbröt i ett gapskratt.

"Du trodde den handlade om dig!"

"Nej!" Försvarade jag mig, lie väl övertygande.

"Jo!"

Sen knuffade han ner mig på rygg i sängen och la sig över mig med sina blöta lockar droppandes ner på mig.

"Det är väl klart att den handlar om dig" viskade han leendes  och gav mig en lätt puss på munnen. Han var på bra humör. Då kanske det passade att prat lite allvar... Jag drog upp mig med armarna och satte mig med ryggen mot sänggaveln.

"Noeeel?" Fick jag fram lite försiktigt medans jag fortsatte peta bort smuts under naglarna.

Noel som rest sig upp och börjat klä på sig gav mig ett "mm" som svar. Han stod med ryggen mot mig när han drog en svart t-shirt över huvudet.

"För ett tag sen, första gången jag var tillbaka i skolan efter att mamma dött. Då... ja då såg jag dig i korridoren. Du såg nog inte mig men jag bara undrar om du vet vilken händelse jag pratar om?"

Han hade ryggen mot mig och det såg ut som om han frusit till is. Han svarade inte. Gav inte det minsta livstecken ifrån sig. Han visste. Han visste precis vad jag menade men han ville inte prata. Så jag valde att fortsätta min monolog.

"Ja, jag vet att jag borde tagit upp det tidigare men jag hoppades verkligen att du skulle säga något först. Jag såg er. Du kysst-"

Längre han jag inte innan han avbröt min mening med en bitsk arg ton.

"Hon kysste mig!"

"Vi var inte tillsammans och du visste inte att jag var där så jag är inte arg jag bara-"

Där klippte han av mig igen mitt i meningen med samma arga röst.

"Ludde såg dig och jag vill inte prata om det!"