TRASIGA SKOR - Noel flike

Kapitel 9

Det hade börjat regna, klockan var typ 18:20. som tur var bodde inte Noel så långt från mig, en promenad på ca 7min för att vara exakt.

Vinden drog genom skinnjackan jag hade på mig, den letade sig upp längs ryggen och jag började huttra. Mamma brukade alltid gnälla efter mig för att jag hade skinnjacka, hon menade på att det var onödigt att lägga pengar på en ful jacka som man ändå aldrig stänger och så måste man köpa en annan till vintern. Men det är hennes ord inte mina, men just nu var det kallt.

Jag kom fram till Noels port och knappade in koden som han skickat till mig på vägen hit. På sjätte våningen fanns det en dörr med ett sånt där klassiskt "välkommen" hjärta och nere på brevinkastet stod det  "Flike Johansson"  enligt hans beskrivning skulle det vara rätt.

Pling*

Dörren gled upp och där stod han, han som gjorde något som jag hatade, men samtidigt älskade, han fick mig att känna något. Jag började fundera på om jag skulle sticka därifrån, bara gå och aldrig tala med honom igen, bara glömma honom och slippa allt krångel som komma skulle. Det är det smidigaste, kalla det att fly verkligheten för att skydda sig själv men då var det väl så da! det är så det får bli!

"Hej" fan, nu kan jag inte gå! Han hade ett lugn i rösten som fick mig att känna mig trygg.

"Hej" jag svarade lågt och tittade upp lite mot honom, jag klev in i lägenheten och stängde igen dörren.

Jag var ganska blöt, byxorna hade klarat sig ganska bra men hoddien jag hade på mig under jackan var dyngsur, mitt hår likaså.

"Vill du ha en handduk?" Han flinade svagt och nickade mot mitt genomblöta hår. Jag nickade till svar och Noel gick iväg för att hämta en handduk, jag tittade mig försiktigt om i lägenheten, han hade antagligen syskon med tanke på att de få inramade bilderna på väggarna alla bestod av 5 personer, Noel, en man och en kvinna som antagligen var hans föräldrar, en yngre kille och någon som såg ut att vara typ 2år äldre än Noel.

"Här" han sträckte fram en ljusgrön handduk som jag tog och började torka håret med. "Du kan få låna en tjocktröja så kan jag kasta in den där i torktumlaren?" Han syftade antagligen på min blöta tröja, men jag skakade bara på huvudet och vi gick in i vardagsrummet.

"Varför har du inte varit i skolan på hela veckan?" Jag kastade upp blicken mot Noel som satt sig bredvid mig i soffan.

"Saknat mig?" Han flinade lite mot mig, jag stötte till han lätt i sidan och han skrattade till. "Nee vi har haft prao hela veckan". Jag nickade lite lätt och kände hur jag började frysa.

"Nej men seriöst du kan inte ha på dig den där, du kommer bli sjuk" Jag såg hur han rynkade på ögonbrynen.

Jag suckade, han har ju rätt, jag kunde ju inte sitta i den här. Jag drog av mig tröjan och såg hur Noel kände sig lite dum när han förstod varför jag inte ville ta av mig den. jag hade såklart en tröja under, men den var kortärmad så man såg mina armar, fan va jag kände mig dum, varför i helvete hade jag gjort såhär mot mig själv? De flesta ärren var så gott som borta, det var endast några lite djupare som fortfarande var tydliga. Noel hade ju faktiskt sett mig i kortärmat förut, men hemma tänker jag liksom aldrig på det, nu skämdes jag verkligen.

Jag suckade och lutade mig mot Noels axel, "Förlå-" började han men jag avbröt honom snabbt.

"Det är inte ditt fel" Jag ville inte att han skulle ursäkta sig för något han absolut inte kunde rå för.

Han la sina armar om mig och jag halvlåg mot hans bröstkorg. 

"Varför?" Sa han försiktigt samtidigt som han flätade ihop våra händer.

"Jag var dum i huvet, men det var mitt sätt att överleva" jag mumlade det sista men han hörde. Han nickade svagt och tog upp mobilen, eftersom han fortfarande höll om mig såg  jag displayen.

Han klickade in på instagram och det första som kom upp var en video på en unge som fick en fotboll i huvudet. Jag började skratta lite tyst medan Noel gjorde allt i sin makt för att inte dö i ett skrattanfall. Vi låg där en stund och bara snackade och scrollade insta typ, samtidigt som jag blev arg på mig själv så kändes det typ rätt, jag trivdes så bra i hans sällskap.

Vi båda ryckte till när dörren öppnades och någon klev in. "Hallå, äre någon hemma eller?" Jag satte mig upp när en blond kille i 11års åldern klev in i vardagsrummet. Rösten tillhörde Noels brorsa.

"Skulle inte du sova hos David?" Han lät lite irriterad på rösten.

"Nej? Vem sa det?" Han rynkade på ögonbrynen och kastade sin blick mot mig.

"Det här är Emelie, Emelie det här är min lillebror Love"  Jag log mot Love som precis skulle säga något när jag i ögonvrån såg Noel ge honom en mördarblick som fick honom att lämna rummet.

"Varför gjorde du så?" Jag knuffade till Noel som blev lite förvånad.

"Asså han är världens härligaste bror men han fattar verkligen inte när det inte är läge" Jag höjde ögonbrynen mot Noel och reste mig upp.

"Jag tycke faktiskt att det var ett jättebra läge" jag flinade lite mot Noel och började gå mot dörren Love stängt om sig alldeles nyss.

Jag knackade försiktigt på dörren och hörde ett svagt "kom in" där inifrån. Jag öppnade och såg att han satt och spelade FIFA.

"Får jag va me'?" Frågade jag försiktigt och möttes av ett leende och häftiga nickningar ifrån Love.

Jag satte mig bredvid honom på golvet och tog den andra dosan, efter en liten stund kom Noel också in och satte sig till höger om mig. Jag lutade mig och åt sidan och mumlade lågt "va snäll" med ett leende på läpparna.