TRASIGA SKOR - Noel flike

Kapitel 7

När klockan blivit 09:00 och jag fortfarande inte somnat beslöt jag mig för att gå upp, om jag ändå inte skulle sova kunde jag ju trotts allt göra något med livet.

Jag klev in i köket och tog ut en powerking ifrån kylen, det var inte så ovanligt att mina nätter slutade så gått som sömnlösa, men det gick bra bara jag diskret HÄLLDE i mig energidryck under dagen.

Jag öppnade burken och styrde mina steg mot mitt rum, Noel sov antagligen så jag kunde ju passa på att byta om från de kläder jag haft på mig hela igår kväll/natt. Jag tryckte försiktigt ner handtaget och klev in, som jag förutspått låg där en däckad Noel, bra då kan jag byta om. I garderoben hittade jag en svart t-shirt och ett par gråa mjukisbyxor, jag drog av mig jeansen och kastade dom i tvätthögen som börjat växa på golvet bredvid garderoben, hoppade i mjukisarna och drog av mig den röda tröjan när en högljudd gäsp får mig att stelna till. Fan, han har vaknat och här står jag, i bara bh, visserligen har jag ryggen vänd mot honom men ändå. 

"Jag klagar ju inte på utsikten direkt" säger han med världens mysigaste morgonröst. Jag känner hur jag börjar rodna och skrattar till lite, vanligtvis hade jag blivit sur och sagt något spydigt till svar men inte med Noel, fan, jag vet inte hur många gånger jag måste påpeka att jag INTE KÄNNER HONOM, ändå blir jag såhär. 

"Godmorgon Törnrosa" svarar jag, drar på mig tröjan, vänder mig om, går bort mot honom och sätter mig på sängkanten. Noel håller sig för pannan och skrattar till lite.

"Vafan hände igår egentligen?" Han tittar upp mot mig och ser lite frågande ut.

"Jo, en sliskig jävel, Lukas heter han, höll på o' kladda på mig och var allmänt obehaglig, jag bad honom släppa mig flera gånger men han vägra'. Efter en stund så kom du, som hade druckit alldeles för mycket, och slog en flaska i huvudet på honom, då kom Axel och sa att det räckte med festande för dig. Jag sa att jag kunde följa dig hem men Axel sa att din Mamma skulle dödat dig om hon fick reda på att du var full, så då hamna du här." Efter att jag sammanfattat gårdagen för Noel såg han ganska förvirrad ut, men han sa att han mindes en del av det som hänt.

"Är det säkert att du är okej efter det där med Lukas?" Han lät lite orolig på rösten vilket gjorde mig lite glad, eller inte glad men liksom, det var ju gulligt att han brydde sig. "Jadå, det är lugnt" Jag gav honom ett milt leende som han besvarade.

*ytterdörren öppnas

Fuck, det måste vara pappa, han ville ju att vi skulle prata om något. 

"Det är min pappa, stanna här o va tyst" säger jag snabbt innan jag stänger dörren och går ut.

I hallen står pappa och tar av sig skorna, när han ser mig slänger han upp blicken och tittar förvånat på mig. "Är du redan hemma?" Han hade antagligen förväntat sig att jag skulle dyka upp runt tolv, och klockan var liksom halv 10. 

"Ja, jag står ju här" jag skrattar till lite och lutar mig mot väggen och lägger huvudet på sned. "Vad var det som var så viktigt förresten?" Pappa harklar sig och börjar se lite skyldig ut, jösses, hur illa kan det vara?. 

"Vi ska flytta"

Jag blir helt kall och känner hur jag drar in luft och stannar upp, vad i hela helvete var det han precis sa!?

"VAFAN SÄGER DU" Jag känner hur jag har höjt rösten än del sen jag sist sa något.

"Men lugna ner dig, vi kommer bo kvar i Stockholm! Vi kommer bara flytta lite närmare stan, det är allt, det är en jättefin lägenhet på söder, men vi måste flytta redan nästa vecka..." Jag förstod i nuläget ingenting, det här var var liksom inte normalt. Vem håller ens en flytt hemlig tills en vecka innan!? Han förklarade sen att det hade med hans jobb att göra och ja, massa annat, jag lyssnade faktiskt inte så noga, eller över huvud taget faktiskt.

När pappa var fullt upptagen med att prata om den nya lägenheten hör jag hur sovrumsdörren bakom mig öppnas, jag vänder mig hastigt om och ut kommer såklart Noel. jag ger honom en mördarblick och mimar "gå" samtidigt som jag drar ihop ögonbrynen, men han flinar bara åt mig och går fram till pappa som står helt paff.

"Hej, Noel! Kompis till Emelie." Säger han överdrivet trevligt och sträcker fram handen mot pappa. Han skakar Noels hand och hälsar.

"Markus" säger han lite förvirrat.

"Noel kan inte du hämta min mobil?" Jag blänger på Noel som nickar diskret mot mig och går in i rummet igen. Kvar står jag med pappa, som antagligen vill ha en förklaring på varför det från ingenstans klev ut en okänd blondin vid namn Noel ut ur mitt rum.

"Och vem var det?" Jag börjar direkt rodna och kastar ner blicken i backen och börjar nervöst peta med foten på en sko som ligger på golvet framför mig.

"En kompis bara" jag vänder upp blicken igen och möter pappas flinande ansikte.

"Som sov här?" Han är ju inte dum precis, det är ju klar han fattar att Noel sov här.

Jag vänder på klacken och börjar gå mot mitt rum,"Lägg av, vi är bara vänner" ropar jag ut i hallen, därefter stänger kliver jag in i rummet och drar igen dörren.

"Fan ta dig!" Noel står där och kan knappt hålla sig för skratt, när jag börjar skratta tappar han det också, vi står där och garvar en stund innan vi lyckas samla oss igen.

"Inte för att jag tjuvlyssna eller så men ska du flytta till söder?" Han kliar sig lite i nacken och tittar runt i rummet.

"Mm" mumlar jag bara och nickar.

"Säg till om du vill ha någon som visar dig runt någon gång, jag har bott där hela livet" han ler brett men ser samtidigt lite nervös ut.

"Vi får väl se." Skrattet som lämnar min mun är hackigt och nervöst, nu får det räcka, jag kan inte bli sån här så fort jag vistas runt honom!