TRASIGA SKOR - Noel flike

Kapitel 4

Jag sneglar ner på mobilen och ser notisen, skumt, asså min instagram är ju inte privat men det är BARA dom jag känner som följer mig. Dum som jag är så låser jag inte upp mobilen och går in och kollar vem han är utan istället hör jag mig själv säga "vet du någon som heter prinz August" till My.

"Aa Ludwigs kompis Noel kallar sig för det eller nått sånt tror ja" mumlar hon lite obrytt. Jag blev typ nervös, eller jag vet inte riktigt, det är svårt att beskriva känslan som spred sig inuti mig .

Sekunden efter hennes flummiga svar ser jag hur hon höjer på ögonbrynen och börjar flina,

"vadå då?" Säger hon lite retsamt, jag blänger bara på henne och vänder sedan ut blicken genom fönstret, det har börjat regna.

Jag går in på instagram och ser att det My sa stämde, det var Noel som börjat följa mig, jag skrollade igenom hans flöde lite och insåg att han faktiskt är rätt snygg, fan, nu svävar jag iväg igen, kan jag inte bara ge mig? Jag gillar INTE Noel, jag känner honom ju inte ens? Vi gör färdigt våra nudlar och går sedan in i vardagsrummet och sätter oss i soffan.

Det är egentligen ganska skumt att My bara har fått för sig att vi ska gå på fest hos den där Ludwig, asså fine hon gillar att festa men bara när hon känner dom som är där, jag menar hon pratade med Ludwig för första gången idag, eller?

"Du, hur kommer det sig att du träffar en kille för första gången på lunchen idag och helt plötsligt så ska vi på fet hos han, där vi dessutom antagligen inte känner en själ?" Frågar jag och vänder blicken mot en oerhört obekväm My, hon ser väldigt skyldig ut, som att hon har något hon borde berättat.

"Jo asså såhär.." börjar hon, jösses nu ska hon väl typ säga att de gift sig och hon är på smällen eller något.

Hon ger ifrån sig en låg suck och börjar berätta: " Okej, vi låtsas att det var en ca 164cm lång tjej med blont hår och gröna ögon på 16 år, vid namn My Pedersen som kanske råkade snubbla in i en 97:a vid namn Ludwig i våras, och sen så kanske de bytte nummer och la till varandra på snap och träffades flera gånger under sommarlovet och ja-" hon tittar skamset på mig och tror antagligen att jag ska bli sur, men det är jag faktiskt inte, jag vill dock veta vad det var hon nyss tänkte säga men avbrutit sig själv.

"Och du?" Upprepar jag och börjar gestikulerar med armarna för att få henne att fatta att jag vill att hon ska fortsätta.

"Jag kanske, men bara kanske! låg med honom...." Hon säger det så lågt hon bara kan, antagligen i hopp om att jag inte ska höra.

"ursäkta men va?!" Säger jag lite stött, asså jag är inte sur över att de låg eller något men varför har hon inte berättat allt detta tidigare? Typ helst när de bytte nummer i våras!?

"Förra helgen" fyller hon i innan hon vänder sig mot mig och sätter sig skräddare i soffan. "Är du arg över att jag inte sagt något tidigare?" Säger hon tyst, hon skäms verkligen, inte för att hon borde göra det men, men.

" näää, men varför har du inte sagt nått?"  Jag säger det så lugnt jag bara kan för att försäkra henne om att jag inte är sur.

"Asså jag tror att jag gillar honom mer än vad han gillar mig, och jag var typ rädd att du skulle bli sur eller nått." Jag tittar bara på henne och drar in hen e i en kram.

" Men sötis det är klart jag inte skulle bli arg!" Utbrister jag och skrattar till, trodde hon verkligen att jag skulle bli arg på henne?

"Aja nu vet du iallafall" mumlade hon och jag stötte till henne lite i sidan.

"Du kan berätta allt för mig vet du väl?" Jag tog tag lite lätt i hennes arm så hon vände upp ansiktet och tittade på mig. Hon gav mig en nick till svar och vi fortsatte äta.

"Är det någon hemma!?" Det var pappa som kom in klampandes med andan i halsen. "Aa jag och My är här" ropade jag till svar i från vardagsrummet, han klev in och sa hej till My och sen började han flacka med blicken, han såg oerhört stressad ut.

"Har du sprungit?" Frågar jag och känner hur en rynka bildas i min panna, jag reser mig upp för att gå fram och ge han en kram.

"Nej, jag hade lite bråttom upp för trapporna bara." Vi bodde trotts allt på fjärde våningen så det blev ju några trappor att gå om man inte tog hissen.

"Hur känns det att bli ett år äldre på lördag?" Han har nu satt sig i soffan och tittar med ett brett leende mot mig och My. Just fan, jag fyller ju år på lördag, och i samma sekund inser jag att det är fredag idag!? Men vafan, hur ska jag ta mig ur den här röran, jag måste komma på något, fort.

"Ehh.... ja.. angående lördag" börjar jag och flackar nervöst med blicken.

"På lördag tänkte vi sova hos mig! Du vet som vi alltid gjorde förr när vi firade varan vi tolvslaget? Eh, ja vi tänkte faktiskt sova hos mig idag oxå, mamma hade tänkt bjuda oss på bio." Jag slänger blicken mot My som precis räddat mitt liv, jag tackar henne med blicken och hon ler.

Det stämde faktisk, när vi var typ 14 brukade vi sova över natten mellan den 25:e och den 26:e och så firade vi alltid varan vid 00:00, vi tog typ nattdopp i hennes pool och sådant, jag antar dock att det andra var ren lögn då hennes föräldrar är bortresta över helgen.

"Aha, vad mysigt! Jag måste ändå åka till Västerås med jobbet på lördag men jag kommer hem på söndag morgon. Men se till att du är hemma på söndag förmiddag för jag måste prata med dig om en sak Emilia" Han lät lite allvarligare på rösten och jag kände hur jag fick en klump i magen, det spelade ingen roll om jag inte gjort något fel, jag fick ändå alltid panik när någon sa att de ville prata med mig.

Jag kände hur jag började skaka tänder och tog ett djupt andetag för att lugna ner mig själv. "Vad har jag gjort? Vad har hänt?" Säger jag lite förvirrat men stressat.

"Nej nej, det är inget allvarligt! Kom hem runt tolv senast bara så pratar vi då"