TRASIGA SKOR - Noel flike

Kapitel 24

Mamma

Älskade mamma, jag vet inte vad jag ska säga mer än att det blev fel, så fruktansvärt fel. Men det var inte bara mitt fel... du kunde faktiskt gjort saker bättre också. jag vill iallafall be om ursäkt, be om ursäkt för att jag aldrig var bra nog, jag lyckades aldrig göra dig stolt, även om jag försökte varje dag.

Men nu sitter jag här, moderlös och utan livslust, jag får aldrig tillbaka dig och glad är väl du över det? Tro mig alla gånger jag sagt att jag älskat dig, samtidigt som jag hatat dig har jag alltid älskat dig. alla barn behöver sin mamma, men du var alltid upptagen med annat, alla andra var alltid mycket viktigare, och när man väntar för länge på att någon ska komma och hjälpa en men ingen dyker upp, då spottar man tillslut i nävarna och klättrar upp själv. jag behövde dig, mer än något annat, men du fanns aldrig där, och då slutade med att min hjärna slog larm så fort jag såg dig, men jag älskade dig alltid.

Var det så mamma? Att det blev såhär på grund av mig? hatade du mig så mycket att du valde att inte finnas mer? Löjligt nog måste jag nog säga att jag förstår dig i sådana fall, jag gillar inte heller mig, inte alls, och hur ska någon annan kunna göra det då?

dock är jag samtidigt så arg på dig, är du helt jävla bakom eller?! du har fkn BARN! två underbara små killar som älskade dig, som skulle gjort allt för dig, men du tyckte det var bättre att överge dom. Din jävla idiot, Emil har gråtit i tre dagar, Alex förstår ingenting och Dante är helt förstörd. Du har en jävla tur att det finns ett extrarum hos Dante och moster Ellinor, annars hade soc norpat killarna, nu ska en utredning göras och om det går bra får killarna stanna hos Ellinor.

Ditt liv, dina beslut, dina misstag. du kommer aldrig se Alex börja skolan, eller växa upp, emil kommer en dag gå på bal, ta studenten, skaffa tjej, ja du vet, men han kommer aldrig kunna vara stolt inför sin mamma, för hon finns inte längre. din jävla pajas, förstår du vad du har ställt till med!?

Godnatt nu mamma, detta blir vårat avslut, jag är så ledsen över att jag äldrig var bra nog att älska, för det var allt jag ville, men aldrig någonsin blev. älskad. Så hejdå på dig vi ses nog aldrig igen, det må vara synd, men det kanske är bra, efter allt så vet vi ju att du aldrig skulle accepterat mig ändå.

Emelie M