TRASIGA SKOR - Noel flike

Kapitel 6

"Såhär kaxig var du minsann inte i skolan" Det måste varit därför han visste vad jag hette, vi gick i samma klass, han greppar tag om mina handleder och håller fast mig,,"släpp mig ditt svin" väser jag argt och försöker rycka mig ur hans grepp men misslyckas. "Varför skulle jag släppa en så sexig jävel som du?" Han är så jävla äcklig, och allt han säger får mig bara att vilja spy. Han för sitt ansikte mot mitt, han skulle bara våga kyssa mig det aset, när han är långt över gränsen till föör nära så tar jag i allt vad jag orkar och skallar honom. "Aj! Din lilla hora! Jag ska sätta dig på plats ditt äckel!" Han nästan skriker men musiken ute i vardagsrummet är såg hög så det är ingen som hör oss. Jag känner hur han börjar slita i mina kläder, han drar i mig han skakar mig, slår mig och jag bara sparkar och slår allt vad jag har för att han ska släppa taget om mig. "SLÄPP MIG SÄGER JAG!" nu skriker jag, men han lyssnar inte, jag sluter ögonen och blundar så hårt jag kan, men precis då hör jag en röst jag känner igen, han må va packad och sluddra som aldrig förr men det är fortfarande hans röst. "MEN ÄRU TRÖG ELLE, HON SA SLÄPP!?" i samma sekund ser jag Noel rycka en ölflaska i huvet på Lukas som faller till marken, "Oj" mumlar Noel som bokstavligen är full som en jävla spruta, i nästa sekund ser jag en kille med brunt hår komma in i köket, han suckar när han ser Lukas på golvet "Men Noel vafan!" Han sätter sig ner på golvet bredvid Lukas och tittar sedan upp på mig, "Han klarar sig, det är lugnt, men Noel ska nog inte festa mer ikväll." Jag ger ifrån mig en lättnadens suck, visst jag hatade Lukas men jag ville honom ändå inget illa. "Jag kan se till så han kommer hem om du vill?" Inte för att jag kunde hans adress men här kunde han inte vara kvar i vilket fall, han var alldeles för full. Killen såg fundersam ut och kliade sig lite i nacken, " Jag heter axel förresten" sa han och log, "Emelie" nickade jag tillbaka med ett leende, jag såg hur Axel ändrade ansiktsuttryck, det såg ut som att han förstod något, som att något föll på plats för han. "Så det är du som är Emelie Molander?" Han lät nästan förvånad, jag nickade lite osäkert till svar men skakade snabbt bort vad han just sagt. "Så Axel" vill du att jag ska se till så din berusade vän kommer hem med armar och ben i behåll eller inte?" Jag flinade mot Axel som igen såg ut som han tänkte på något, jag lade huvudet på sned och tittade mot honom. "Asså grejen är att hans morsa kommer döda honom om hon får veta att han är full.." Axel såg väldigt bekymrad ut men jag löste snabbt problemet. "Jag bor inte långt härifrån så han kan sova hos mig" pappa var ändå inte hemma och jag kunde ju bara sova på soffan eller något. Axel nickade och jag gick ut i hallen för att börja dra på mig skorna. "Ska du dra?" Jag riktade upp blicken och framför mig stod My, nu passade det att dyka upp. "Aa jag är ganska trött, tror du att du klarar dig?" Jag vet inte varför men jag kände liksom att hela "jagmåstegåförnoelskasovahosmig" grejen inte var läge att droppa nu. "Aa jag ska ändå sova här inatt så det är lugnt" I vanliga fall hade jag inte gått härifrån utan henne men hon verkade ganska nykter och det var ju inte som att hon inte sovit med Ludwig förut. Jag sa hejdå till My och gav henne en snabb puss på kinden innan hon försvann in igen. Med skor och jacka gick jag tillbaka in i köket där Axel satt och väntade med en sluddrande Noel bredvid sig. "Då går vi väl då" sa jag och hjälpte Noel upp, log mot axel och jag och Noel började gå. "Ja så mycket som han har tjatat om henne så lär han ju inte klaga på vart han får sova iallafall" Mumlade Axel ganska tyst samtidigt som han gav ifrån sig ett litet skratt. "JAG HÖRDE DET DÄR" ropade jag och flinade mot axel innan jag stängde dörren bakom oss.

Efter att slitit med att få upp en full Noel till 4:e våningen klev vi tillslut in, jag hjälpte honom in till mitt rum och sen gick jag ut och la mig på soffan, sen satt jag där, hela natten och tänkte, tänkte på vad som hade kunna hänt om Noel och Axel inte kommit dit, tänkte på hur jag skulle förklara för pappa att det låg en kille och sov i min säng, men framförallt så tänkte jag på vad Axel hade sagt förut. Hade han pratat om mig? Men vi kände ju inte ens varann, vi har liksom inte ens haft en riktig dialog än, han hade antagligen bara sagt det för att jävlas. Han skulle antagligen resa sig upp och gå utan att säga ett ord så fort han vaknade, sen skulle han återvända till sina polare vars IQ antagligen gick att jämföra med en badboll och deras ego var större än deras uppblåsta skallar. Jag skulle fortsätta mitt liv och antagligen aldrig snacka med honom igen...... eller det var iaf vad jag trodde.