Kapitel 8

1.4K 36 0
                                    

"Men tjejer nu får ni ge er!" Pappa blängde arg på mig och My som stod och kastade vatten på varandra, vi skulle bara ställa in glas i skåpen i det nya köket men det spårade ur, som vanligt.

"Hörrudu Markus! Jag tycker du har blivit lite tråkig!" My flinade och vände sig om mot pappa, han var stressad över en massa saker och man såg det på honom.

"Men du kan gå nu, vi fixar resten. Jag lovar!" Med ett milt leende la jag försiktigt en hand på hans axel.

"Är det säkert att ni klarar er? Han tittade med hundvalps ögon på My som gav han en övertalande nickning,

"ja, gå nu!" Jag föser iväg honom ut i hallen där han börjar ta på sig ytterkläder, "Ring om det är något!" Är det sista han ropar innan han stänger dörren bakom sig, vem jobbade ens på en lördag? Jag vet att många gör det men ändå. Jag hade aldrig riktigt förstått vad pappa jobbade med, det enda jag visste var att det hade med bilar att göra, och jag visste att han slet så mycket som han gjorde för att vi skulle ha det bra, jag var liksom hans enda barn, mina bröder hade mamma med en annan man. Vi var långt ifrån rika, nästan tvärt om, men det gjorde mig inte så mycket, jag klarade mig utan en massa pengar.

"Hur är det mellan dig och Ludwig?" Vi stod och packade upp mina grejer i mitt nya rum när jag kom på att gon inte sagt eller pratat så mycket om honom den senaste veckan, jag hade varken sett han eller Noel i skolan på hela vecka.

"Asså vi snackar då och då men inte så mycket mer" man kunde se hur hela hennes humör sänktes pga den där killen, jösses, det skulle aldrig falla mig in att göra så mot mig själv, bli kär alltså. Alla snackar om att det är så underbart att ha någon, men ingen tänker på hur hela ens värld rasar samman i slutändan. Inget varar för evigt, allt har ett slut, kärleken också. Fortsatte rota vidare i flyttkartongen framför mig, jag letade efter en bild jag och My tog på grönan för ett år sen.

"Vad händer mellan dig och Noel då?" Jag rynkar på ögonbrynen, vad snackade hon om nu, hon visste inte att  Noel följt med mig hem den där kvällen, och det var förresten inget "mellan oss".

"Jag har aldrig ens snackat med Noel" Jag skrattar till lite, jag hittar den inramade bilden, jag ställer den på den nya bokhyllan jag fått av pappa. Detta rum är också kanska stort, typ lika stort som mitt förra.

"Nähe, så det är inte han som precis skickade DM till dig och frågade ifall du ville hitta på något nu när du är nyinflyttad på Söder? Hon avslutar meningen lagom till att jag vänt mig om för att möta synen av My, som står där med höjda ögonbryn, ett överlägset flin och min mobil i högsta hugg

TRASIGA SKOR - Noel flikeWhere stories live. Discover now