Gängkriget

2

Någon bankar otåligt på min låsta dörr och jag vrider mig irriterat om på mage i min varma säng.

"Felix öppna den fucking dörren då!"

Skriker Ogge, min bäste vän. Han döptes egentligen till Oscar av sin mamma men det namnet är förbjudet eftersom Enestads son heter just det. Därför döpte hans pappa om honom till Ogge efter att han togs ifrån mamman. Lika bra det, Oscar är det fulaste namnet som finns.

"Stick!"

Skriker jag tillbaka och drar täcket över huvudet. Dock får jag snart täcket bortdraget och en irriterad Ogge står ovanför mig. Jag glömde bort att han har den andra nyckeln till mitt rum. Det var hans grymma idé, inte min.

"Vi kommer försent och du vet vad som händer då"

Snäser han innan mina hot hinner lämna mina läppar. Han har såklart rätt. Om jag kommer försent en gång till så riskerar jag F i kursen och vad ska resten av ungdomarna göra om deras ledare blir utkickad från skolan? Det fungerar bara inte. Vi behöver varandra i skolan för att kunna tackla Enestads ungdomar. Annars blir vi dödade inom kort om vi blir omringade ensamma utanför skolan. Alltså skulle jag inte kunna lämna huset utan resten av ungdomarna eller de vuxna vilket suger.

Jag är dock van precis som dem att alltid ha sällskap när vi går ut eller till skolan. Ännu en grej till varför Ogge vill få upp mig i tid, annars kommer alla försent.

Så jag masar mig upp ur sängen och tar på mig ett par svarta jeans med en svart t-shirt till. Håret låter jag vara som det är, rufsigt och bångstyrigt.

Nere vid långbordet sitter alla söner redan och käkar. Ogge med sin bandana och tajta svarta jeans. Stumpen med sitt avskurna finger och snaggade blonda hår. Axeln med sina breda axlar, han är en riktig fighter som man alltid kan lita på. Fimpen som är helt beroende av cigaretter med en muskulös kroppshydda och Saxen som är en mästare på karate. Vinner alla slag mot Enestads ungdomar, en riktigt teknisk kämpe.

Efter en snabb frukost och lika snabb borstning av tänderna är vi på väg mot skolan. I vanliga fall hade jag hoppats på ett möte med Enestads ungdomar trots vetskapen om att de bor på andra sidan skolan men inte idag. Just nu är jag för trött för att bråka med dem. Jag behöver vakna till först.

Väl framme vid skolans portar går vi in i den vanliga formateringen. Jag först med Ogge vid min sida, alltså kommer han aningen bakom mig. Resten kommer bakom och formar oss alla till något liknande ett V.

Den tillfredställande känslan av att alla snabbt flyttar på sig när vi anländer kommer även idag. Känslan får mig att sträcka lite på ryggen och som vanligt kolla rakt fram. Det är de som går längst bak i leden som håller utkik efter Enestads ungdomar. Alltså Axel och Fimpen. Dock brukar alltid Saxen göra det också, det går liksom inte att stoppa honom. Jag ska bara se tuff ut och som om jag inte bryr mig tillsammans med Ogge och Stumpen. Det ger det hela en tuff Style.

Ogge som är ett år äldre likt Axeln och Stumpen viker av till sin gemensamma klass. I deras parallell klass går Oscar Enestad och hans 97:or. Jag och Fimpen som är 98:or drar oss till vår klass som är parallell klass med Enestads 98:or. Sedan har vi Saxen som är lite av en eftersläntrare och 99:a.

Det roliga är att trots att våra 97:or och Enestads 97:or fyller 18 år i år så går de i nian. Jag går likt de andra 98:orna i åttan medan saxen går i sjuan.

Vi behöver bara ta oss ur grundskolan innan vi är 21 år, innan dess kan de inte reglera oss för att vi får gå om.

Så jag och Fimpen sjunker ner på en av bänkarna längst bak och ser våra klasskamrater (som det så fint kallas men egentligen inte alls är några kamrater till oss) anlända. Jag gillar ingen av dem och jag vet att de känner likadant inför mig. Fimpen däremot har det på g med någon tjej som jag inte ens vet namnet på.