Gängkriget

12

Jag landar med en duns i den lilla sängen och kryper klumpigt ner under täcket. Kroppen ömmar lite här och var men det var ändå en rätt lugn fight för min del. I vanliga fall hade vi verkligen slagits för att döda. Men idag tog jag till med andra medel.

Jag skäms över tanken på vad jag gjorde och borrar ner min verkande läpp i kudden. Där finns inte mycket syre att få men jag bryr mig inte.

Hur hamnade vi i en sådan situation så att jag gjorde sådär på en kille och inte bara en kille utan killen som leder vårt fiende gäng. En kille jag inte ens gillar på något sätt. Helt plötsligt börjar jag smeka honom, röra mina ben mot hans och bita mig i läppen så fort jag får chansen? Jag förstår ärligt talat ingenting.

Det är en jätte bra plan i och med att jag helt klart har övertaget över Oscar Enestad. Dock till vilket pris? Bara tanken på att bli upptäckta eller att ryktet sprids får mig att både må illa och nästan pissa på mig.

Jag hade varit död, så död om min pappa eller resten av gänget för den delen visste att jag sexuellt rör en Enestad. Åh herregud! Nu när jag tänker på det såhär skäms jag ännu mer och skriker förfärat in i kudden. Jag har inte sett på det på det viset förrän nu.

Nu finns det nada syre kvar och jag förflyttar mitt huvud för att sluka in luften som min kropp så desperat behöver. När mitt huvud åter är återställt i tankeverksamheten så har mina tankar inte ändrats. Vad jag gör mot Oscar Enestad är fel och det måste sluta innan någon lyckas komma på mig i görningarna.

Vi är med bestämda steg påväg mot skolan och jag hoppas att jag ska lyckas komma i enrum med Oscar Enestad så att jag kan göra det klart för honom att allt är som vanligt. För vad vi hållit på med är helt sjukt nu när jag tänkt efter.

Till min lycka så skymtar jag för en gångs skull Enestads ryggtavlor och skriker hotfullt.

"Ey Enestad!"

De vänder sig alla om och skjuter hatiska blickar åt vårt håll. Mina killar blir minst lika taggade som Enestads framför allt över den ouppklarade fighten igår.

"Redo för round two Sandman?"

Oscar Enestad kan knappt hålla sig för skratt men lyckas ändå dölja den dubbla meningen från resten av killarna. Att han var tvungen att fråga den frågan efter allt som hänt är bara taskigt. Jag kan ju inte säga nej, då blir killarna helt förvirrade eftersom de tar hans ord som del två i slagsmålet. Men jag kan ju inte säga ja heller, inte när jag vet vad han ironiskt menar.

"Enestad vi behöver snacka!"

Väser jag istället och han höjer förvånat på ögonbrynen. Jag bara ser menande på honom och beordrar sedan resten av killarna.

"Och ni håller er i skinnet och slår inte ihjäl varandra!"

Mina killar börjar såklart att visa sin låga glädje över detta medan latino boyen argt utropar.

"Vi följer inga order från dig! Din äckliga Sandman!"

"Nej men ni lyder mig Omar! Så håll er ifrån de äcklen!"

Säger Oscar Enestad medan han spänner blicken i killen som tydligen heter Omar. Efter det så börjar han gå iväg några meter trots alla killars gemensamma klagan över att inte få slåss.

"Vad vill du Sandman! Och försök inga trix de kan se dig!"

Flinar han medan jag fnyser över hans ord.

"Det kommer aldrig hända igen! Det är slut med den skiten! Enda sättet jag kommer röra dig på är när jag slår dig medvetslös!"

Jag spänner en mördande blick i hans ögon innan jag ser över hans axel på killarna som står och provocerar varandra.