Gängkriget

24

Jag går med förvirrade och snabba steg nedför trappan och skjuter tanten som står bakom boknings disken en mordisk blick. Argt slår jag handen i dörrkarmen innan den kalla nattluften omsluter mig. Jag kämpar hysteriskt med tårarna som envist vill trilla ut.

Jag blir så förbannad på Oscar Enestad! Jag är la inget problem? Det är ju han som ska göra massor med konstiga saker. Vem fan kysser sin fiende rätt på läpparna? Helst när fienden är en kille? Att ens kyssa en tjej på läpparna är motigt trots att det går.

Vad som gör mig ännu mer förbannad är hur kyssen med Oscar Enestad inte var motsträvig alls. Utan det var delen då jag drog mig ur den som var svår och obekväm, motig helt enkelt.

Jag tyckte inte bara om den. Kyssen med honom var fantastisk, den bästa av de många, nu i mina ögon kassa, jag upplevt i mitt liv. Inte bara det, den utklassade alla andra med hästlängder. Det skrämmer mig så att jag skakar i hela kroppen när jag snubblar fram på den mörka gatan.

Det kanske är som han säger. Jag kanske är gay? Det skulle förklara en hel del av mina agerande den senaste tiden. Fan för dig Enestad!

Med det förstått brister barriären och tårarna rinner likt en flodvåg. Jag snubblar hela vägen hem och lyckas otroligt nog smyga in utan att bli upptäckt.

Med en duns landar jag i sängen och snart blir kudden dynge blöt. Det spelar ingen roll hur mycket jag kniper ihop ögonen. För allt jag ser är Oscar Enestads ansikte som möter mitt för att försegla våra läppar. Det spelar ingen roll hur hårt jag kniper om täcket eller skriker in i kudden. För allt min kropp känner är Oscar Enestads händer, blickar och läppar som utforskar mig. Min hud som blir isande kall under hans beröring för att sedan lämnas brännande het när beröringen avtar. Något jag aldrig tidigare upplevt och önskar att jag aldrig fått chansen till. Det är för smärtsamt.

För hur mycket jag än skulle vilja kyssa Oscar Enestad så går det inte. Så är det bara. Jag är Felix Sandman, son till ledaren i det ökända gänget Sandman. Jag KAN INTE vara homosexuell. Hur hade våra stentuffa rykten tagits då? Om han som senare ska ta över efter sin pappa är en liten bög? Det går bara inte. Inte för att jag är intresserad av killar! Men Oscar Enestad förvirrar mig och om det hade kommit ut på gatan hade jag tagit hela gänget med mig mot döden.

Förtvivlat möter min hand madrassen med en smäll och jag skjuter upp huvudet från den överhettade kudden. Frustrerat drar jag luft i lungorna och flyger ur sängen. Febrilt slänger jag mig över boxnings säcken som hänger från taket. Med skrik som ekar mellan väggarna och slag som gör mina knogar blodiga i brist på teknik tar jag ut allt på påsen.

Dörren öppnas plötsligt och mina ögon finner Ogges oroliga och aningen skrämda blick. Han står där i endast kalsonger och tanken får mig att föreställa mig Oscar Enestad i endast den outfiten. Frustrerat spärrar jag upp ögonen och flyger på säcken igen om möjligt ännu mer våldsamt.

Blint sparkar och slår jag medan fortsatta skrik lämnar mina blöta läppar. Jag känner hur Ogge närmar sig men ignorerar honom totalt.

"Felix lugna ner dig! Klockan är fyra på morgonen!"

Jag skiter fullständigt i hans ord men hör hur han stannar i rummet. Så jag sparkar, slår tills mjölksyran är så total att jag inte längre kan stå. Jag skriker tills ingen luft längre kan rädda min kropp från undergång. Så att jag med en duns sjunker ner på golvet och känner hur tårarna rinner ännu mer medan snyftningar lämnar mina skälvande läppar.

Jag känner även ett par starka armar som lyfter upp mig i sin famn. Hur jag i dess famn blir buren till sängen. Jag ser hur Ogges ansikte oroligt synar mitt och stoppar om mig.

Ogge må vara en av de tuffaste i stan men ett gott hjärta har han alltid haft. Så när han lugnt shysshar mig medan han lika lugnt klappar mig på axel slappnar min kropp av. Med ens slår tröttheten över mig. Min kropp känns som bly och jag gråter tyst med den suddiga blicken upp i det smutsiga taket.

När Ogges handrörelser upphör och madrassen börjar röra sig greppar jag desperat tag i hans handled. Ogge stannar halvt upp påväg ur sängen och dunsar ner igen. En orolig blick lämnar och överför hans blå ögon till mig med en tung suck som blickens kompanjon.

"Felix! Hur mår du egentligen?"

Han ser nästintill ömt på mig och orden stockar sig i halsen på mig.

"Bra!"

Kraxar jag ut och tårarna ökar i styrka. Hans ansikte säger mer än tusen synonymer till att han inte tror på ett ord jag säger.

"Felix!"

Säger han varnande och jag flyttar skamset blicken ifrån hans dömande ansikte.

"Vem mår bra som slår och sprakar som en sinnesgalen på en boxningsäck medan han gråter och skriker helt hysteriskt?"

Mina ögon fladdrar till hans ansikte som lugnt betraktar mig. Jag hinner inte mer än att öppna munnen innan han fortsätter.

"Klockan fyra på morgonen om jag får tillägga?"

Hans ögonbryn far upp till mitten av pannan och hans blick är menande riktad mot mina ögon.

"Jag?"

Nästan frågar jag med en ynklig röst. Mitt hjärta slår knappt längre och ögonen börjar bli tyngre och tyngre. Ändå kämpar jag med att hålla dem uppe för att se hans dömande men vänliga blick iaktta mig.

"Felix på senaste tiden har du inte mått särskilt bra! Försök inte ens protestera!"

Han måste ha sett mitt bångstyriga ansiktsuttryck och jag låter det återgå till sorgset medan han återupptar sin föreläsning.

"Jag har aldrig sett dig såhär! Jag blir orolig!"

Han klämmer löst till min axel och en eftersläntrare till tår faller ur min ena tårkanal.

Vi har alltid haft ett nära band jag och han. Ingen av oss hade visat oss såhär inför någon av de andra i gänget. Det är både skönt och missvisande i detta läge. Risken för att han totalt vänder mig ryggen och skvallrar på mig om jag berättar vad som faktiskt tynger ner mig är riktigt stor. För hur stark vår vänskap än må vara så vet jag att jag hade gjort likadant utan vetskapen om hur ont hans situation gör.

Därför skakar jag bara trött på mitt tunga huvud när han frågar om varför jag mår såhär. Det är bättre för oss båda att jag inget säger. Dock får jag en hjärtattack när hans besvikna ögon når mina och en djup suck faller ur hans trötta läppar.

"Du har träffat honom igen va?"

----------------
Hoppas ni har en grym Söndag! 😘❤️
Xx, M.