Gängkriget

32

När dörren åter är stängd och jag snabbt varit framme och låst den så far min blick mot Oscar för att sedan falla rakt ner i golvet. För Oscar stirrar redan på mig och mina modiga drag är bortblåsta sedan deras fight.

"Har du känslor för mig?"

Oscars röst är mycket skeptisk och jag sneglar försiktigt upp. Hans ansikte är också skeptiskt med en viss nyfikenhet inblandad och jag får panik. Vad sjutton ska jag säga?

"Eh nej!"

Får jag krampaktigt ur mig medan blicken åter faller ner i golvet och kroppen börjar svettas som en galning. Hur nervös jag är, det är pinsamt som in i helvete.

"Det lät ju trovärdigt!"

Fnyser Oscar och jag ser upp på honom. Han ser närmre skräckslagen ut och jag vill bara gråta. För hans skräckslagna ansikte är ett rätt säkert kort på att han inte känner det samma. Dock tvingar jag mig själv att ställa mig rakare i ryggen och låsa mina ögon i hans. Jag lyckas framföra några av de blickar jag alltid gett honom innan hela den här 'känslor förstör hela din personlighet' grejen.

"Nej jag har inga känslor för dig! Du är fortfarande en Enestad! Det är bara en skön grej!"

Jag håller mina ögon i hans som nu flackar mellan mina och mitt ansikte. Antagligen på jakt efter ledtrådar till min lögn. Dock verkar han inte hitta några då han slänger till med huvudet och närmar sig mig.

"Tur! Trodde nästan att jag skulle behöva avbryta det här!"

Flinar han medan hans händer börjar dra i en retsam ton i min byxlinning. Egentligen så gråter jag inombords men klistrar på ett flin jag med. Flinet ändras till ett belåtet leende när hans händer smeker sig runt mina höfter och till min svank. Där gör han små cirklar och jag kämpar som för livet för att inte stöna så hela huset skakar.

Både för att tysta mina stön och för njutningens skull så trycker jag mina läppar mot hans. Leendet som formas på båda våra läppar avbryts när han avbryter massagen av mina svullna läppar. Dock låter han dem ligga kvar så nära att de snuddar mina när han säger.

"Fortfarande en Enestad va?"

Sedan känner jag flinet som sprider sig på hans läppar och jag suckar irriterat för den förstörda stunden. Så jag för mina händer till hans hår och trycker varsamt hans läppar mot mina. Kyssen får hela min kropp att explodera och det pirrar ända nere i tårna. Kyssen får åter mitt självförtroende att återvända och jag låter mina händers hud få bekanta sig med hans. Mina händer far överallt där de kommer åt och han ryser som en galning.

"Man rör inte en Enestad mer än nödvändigt var det va?"

Flämtar Oscar och ser på mig med ögon glödande av begär. Jag skrattar till lite lätt av hans återberättande av min en gång sagda kommentar. Den stämmer tyvärr inte längre för min del och hans flin som nu åter är där tyder på att även han är medveten om detta. Så jag slår löst till honom på armen och backar honom mot sängen. Väl framme knuffar jag honom hårt i bröstet så att han faller handlöst ner mot madrassen. Ett kaxigt flin tar över hela mitt ansikte när jag ser ner på honom.

"Du är fortfarande bara en Enestad!"

Sedan lägger jag mig långsamt på honom och kryper långsamt upp till hans öra medan han flämtar över våra kropars kontakt. Ett mumlande stön lämnar honom när min sensuella röst lågt förklarar för honom.

"Jag har bara hittat ett nytt sätt att plåga dig på!"

Hans huvud slänger sig desperat mot mitt och jag förflyttar mina läppar från hans öra till hans kind. Där lämnar jag fjäderlätta kyssar som får honom att desperat röra på sig under mig. Mina fjäderlätta pussar blir färre och färre desto mer han med sin kropp ber om mer. Tillslut har han tappat den lilla kontroll han hade och har våldsamt lyckats pressa våra läppar samman. Där tar han genast kontroll och tar över dominansen. Dock tänker jag inte ge mig utan en fight och han får en värdig motspelare i denna lilla lek. Det blir alltså ett våldsamt grov hångel som jag tillslut lyckas vinna efter många fusk knep så som att klämma honom på olika känsliga delar för att få honom ur koncentration.