Gängkriget

5

Min blick skyndar sig genom rummet och mycket riktigt står de där med Oscar Enestad i fronten. Mina ådror börjar genast koka av hat. Att han alltid ska förstöra en bra fest.

Min blick faller på honom och jag ser hur hans läppar formar en order till resten. De går i samlad trupp mot oss på dansgolvet. Alla tonåringar flyttar sig kvickt så de kan komma fram. Hela rummet är nu tyst då någon stängde av musiken och alla ungdomar inget vågar säga.

Efter en snabb blick ser jag att även Stumpen, Fimpen och Saxen har samlats bakom mig. Så jag börjar gå och vi möter dem mitt på golvet.

"Sandman"

Säger han hotfullt med en touch av förakt. Mina ögon glöder likt hans.

"Enestad"

Min röst matchar hans och jag knyter nävarna redo att börja. Hans blå ögon fångar min reaktion men skakar på huvudet.

"Vi är inte här för att bråka! Vi vill festa så låt oss vara!"

Säger han minst lika hotfullt.

"Ja men tjena! Fan heller varför skulle vi göra det?"

Svarar jag hånfullt men hans läppar kröks till ett flin.

"För då låter vi er vara."

Efter en stund suckar han irriterat åt mitt motsträviga ansikte och säger minst lika irriterat.

" Men kolla ni kom hit för att festa, vi också! Det blir en vin vin!"

Klarlägger han med en seriös underton. Det han säger har en poäng men både hans och mina killar ser hellre ut att dö än att gräva ner stridsyxan ens temporärt.

"Ni slipper komma mörbultade till skolan imon menar du?"

Flinar jag åt honom efter en stund och han blänger på mig.

"Snarare ni som slipper det!"

Påpekar han lågt och hotfullt. Detta triggar igång Ogge som argsint utropar.

"Ska vi bevisa det eller?"

Mina killar börjar skrika och tjoa över hur de hade klått dem levande. Enestads comeback låter ungefär likadan men jag och Oscar Enestad stirrar bara på varandra. Efter några sekunder öppnar vi munnarna exakt samtidigt och beordrar om tystnad. Jag vet ärligt inte om killarna blev tysta så snabbt över ordern eller faktumet att jag och Oscar dumhuvudet Enestad sa det samtidigt.

Hur som helst så är rummet numera tyst och killarna förmedlar sitt hat genom blickar och kroppsspråk.

"Kom igen Sandman!"

Han sträcker ut sin högra hand och tittar mig i ögonen.

"Bara ikväll sen lovar vi att spöa skiten ur er imon!"

Fortsätter han med ett flin och jag ser med avsky på hans hand.

"Som en Sandman rör man inte en Enestad mer än nödvändigt!"

Säger jag med avsmak och mina killar börjar oha och säga ägd. Ett flin börjar speglas i mitt ansikte när jag fortsätter.

"Men vi kommer spöa er imon så hårt att ni aldrig ens kommer drömma om en freds kväll någonsin igen!"

Nu flinar även Oscar Enestad över att han lyckats övertalat mig. Min killar börjar protestrera och likaså hans men jag viftar bara till med handen att de ska följa med mig.

"Innan ni säger något så kolla på er själva! Ogge du är grymt nära din nio öls gräns, Saxen du är fan över din fyra och jag har två på nacken. De verkar helt nyktra!"

De ser fördummat på mig och sedan på Enestads gänget.

"Smart!"

Utbrister Ogge dumt och de andra nickar.

"De gör oss bara en tjänst de idioterna! Förhoppningsvis så super de sig fulla så de har en bakfylla imon och då vinner vi lätt. Så inget mer drickande okej! Häll ut ölen och fyll burkarna med vatten, då tror de vi dricker oss rediga och kanske hänger de på!"

Skrattar jag och killarna framför mig ser imponerade ut.

"Du är fan smart du!"

Säger Saxen beundrande och Stumpen stämmer in.

"Därför du är den bästa ledaren!"

Jag får lite klappar och sedan sätter vi igång med vårt festande och plan. Nu ska de fan få de jäkla Enestads.

-----------
Kärlek börjar med bråk thihi ;) <3
Xx, M.