Gängkriget

10

Att jag är nöjd över situationen är en underdrift. Oscar Enestad ser så obekväm ut att han antagligen nästan exploderar i slående nävar riktade mot mig i vilken sekund som helst.

Med förhoppningar om just detta låter jag mina fingertoppar långsamt massera hans ljumske. Detta får hans mun att rycka till och hans glödande ögon finner mina.

"Lägg ner eller så säger jag det!"

Hotar han smärtsamt fram och jag ler bara som om jag inte kunde bry mig mindre.

"Om du säger det så säger jag att du kysste mig!"

Viskar jag tillbaka och han ser ut att mentalt slå sig själv i pannan över valet av att kyssa mig.

Jag vet att jag måste spela obrydd i denna situationen. Annars finns risken att han anser det värt att berätta om min lilla lek. Att jag säger att han kysste mig gör bara att det blir mitt ord mot hans och likadant om jag börjar med att skvallra på honom. Båda alternativen slutar i ett helvete för oss båda.

Tanken på endast hans lidande får mig att vilja skrika rakt ut att han kysst mig. Dock vet jag att det ger negativa konsekvenser för mig med. Alltså måste jag spela som om jag inte bryr mig ett skit då det minskar risken att han skvallrar om min del.

Så jag ler bara snett åt honom medan mina fingrar börjar jobba hårdare mot hans överdel av låret. Hans läppar särar sig som för att släppa ut ett ljud men inget kommer då han snabbt stänger den igen.

Var han påväg att stöna? Tanken får mig att skratta till och han reser sig aggressivt upp från stolen så att min hand landar med en duns på den nu tomma stolen. Han stegar iväg mot sin vanliga plats och landar med en duns på stolen innan han sänder mig aggressiva blickar resten av lektionen.

Jag trodde aldrig att jag skulle tycka något med en Enestad skulle vara roligt. Men det här, att få honom i sådan obalans är skit kul. Att jag inte kommit på detta tidigare förstår jag inte. Känslan att få honom balanserande på linan är otrolig. Jag kan sluta när jag vill och hålla på så länge jag vill. Han kan inte med våld stoppa mig eftersom vi är inom skolans gränser. Utanför skolan har vi alltid gängen med oss och att nämna våra hyss inför dem skulle bara vara idiotiskt av honom. Det vet vi båda två och därför lär det förbli vår hemlighet.

Så ja nöjd är en underdrift just nu.

Lektionen hinner knappt sluta förrän Oscar Enestad ger mig en sista dödande blick och är ute genom dörren. Jag däremot tar min tid för en gångs skull och speglar hans irriterade ansikte som byts ut till ett ansträngt då han försökte hålla inne ett stön, i min hjärna. Den lilla filmen går som på vine om och om igen. Jag skrattar för mig själv när jag lämnar rummet och tar mig mot nästa lektion.

Den lektionen gick någorlunda smidig trots att jag var helt borta i mina egna tankar. Fimpen gav upp att prata med mig efter några minuter och Oscar Enestad tog åter upp min uppmärksamhet på fulltid. Planer om hur jag ska få honom att flippa över här i skolan och bli utslängd blandas med ångesten i fall han skulle säga sanningen och tanken på mina närgångna planer med en från Enestad. Det går egentligen emot allt jag tror på men det långsiktiga målet med planen är värt det. Enestad skall utrotas från skolans marker och sedan på gatorna de nu tror de äger.

Efter vad som kändes som tre minuter är lektionen slut och vi går iväg mot matsalen för att äta med resten.

När vi kommer in i matsalen så ser jag att resten av gänget redan sitter på plats och likaså Enestads. Jag och Fimpen tar våra platser framme hos matsalstanten som ger oss en trött blick men lassar upp maten som vanligt.

När tallrikarna är fulla går vi mellan alla bord och jag ignorerar alla tysta blickar som skrämt dras till oss.

Med en duns landar jag på min stol bredvid Ogge och hugger in på maten.

"Tja! Hur gick spanskan?"

Ogges röst når mina öron och jag vänder blicken mot honom.

"Tråkigt som vanligt!"

Svarar jag enkelt och försöker att inte tänka på att jag ljög som en Enestad, dåligt alltså. Ogge ser som förväntat skeptiskt på mig.

"Jaså! Som vanligt?"

Han höjer irriterat på ögonbrynen och jag fräser irriterat tillbaka.

"Ja Enestad var irriterande som vanligt! Inget nytt!"

Ännu en lögn, det hände rätt mycket nytt om man säger så. Dock hjälper min fräsande stämma och nedlåtande ordval om Enestad min mening att låta trovärdig.

"Okej! Jag tror dig! Tat lugnt!"

Skrattar Ogge fram och fortsätter äta sin pasta. Dock är inte jag redo att släppa samtalsämnet än.

"Hurså?"

"Va?"

Han ser konstigt på mig och jag himlar med ögonen.

"Varför frågade du?"

"Åh! Nej men det gick några fucked up rykten bara!"

Jag stelnar metalt till över hans ord. Dock lyckas jag hålla en vanlig fasad utanpå.

"Vilka då?"

Trots min fysiska normalitet så låter min röst tyvärr lite väl orolig för min egen smak och uppenbarligen Ogge också. För han skrynklar lätt ihop sina ögonbryn medan han nickar bort mot Enestads.

"Att du och Enestad satt bredvid varann och höll på med jag vet inte vad!"

Min hjärna tar totalt stopp och skenar iväg samtidigt. Hur kunde det spridas så fort? De jäkla spanska eleverna! Jag hade inte ens tänkt på att det kunde spridas som konstigt att vi satt bredvid varandra. Det är liksom inte direkt omöjligt? Eller det kanske det är? Vi är ju från olika gäng, ledare dessutom. Det vet ju alla om, såklart att det ansågs konstigt!

Plötsligt blir jag påmind om att resten av världen fortfarande är med mig då Ogges hand far framför mina ögon. Jag är snabbt tillbaka och kastar ur mig första bästa kommentar med en irriterad och äcklad röst.

"Vafan skulle jag sitta bredvid en Enestad för? Och hålla på? Fy fan!"

Mitt äcklade ansiktsuttryck verkar övertyga Ogge som instämmande börjar förnedra allt som har med Enestad att göra. Jag hänger på och snart är vi uppe i en djup diskussion om hatet mot Enestad.

Efter en stund börjar min blick smita iväg mot Enestads bord. Min blick fångar in deras ledares ansikte. Han är uppe i en diskussion med killen som hoppade på Ogge på festen. Jag försvinner in i trassliga tankar om hur jag ska fälla honom på bästa sätt.

Dock är det enda jag kommer fram till två saker som jag absolut inte begriper.

Hur kan jag njuta så mycket av att hata honom med varenda cell i min kropp medan jag njuter minst lika mycket av att sensuellt göra honom galen?

--------
Ni förstår inte hur mycket jag ville skriva bamban ist för matsalen och bambatanten ist för matsalstanten (heter det ens så?) Haha 😂

Xx, M.