Gängkriget

8

Hela min kropp spänns och mitt blodtryck går upp till 200 när jag inser att det är Enestads. Den ligger hårt tryckt mot mitt spända ben. Det är nästan våldsamt hårt han håller och jag släpper ur mig ett grymtande läte, både över överraskningen och den lätta smärtan. Nu är det istället han som flinar, riktigt stort också.

"Men sluta tafsa jävla bög!"

Beordrar jag medan jag våldsamt slår till hans hand. Dock är hans händer vana vid hårdhänta behandlingar och den rycker knappt till. Istället flinar han ännu mer när läraren bestämmer sig för att lägga sig i.

"Felix vårda ditt språk!"

"Be honom sluta tafsa på mig då, den jävla bögen!"

Säger jag med så mycket aggressivitet att jag nästan blir rädd själv. Även läraren ser rädd ut och för att inte tala om de nervösa eleverna.

"Skulle jag tafsa på dig? Är du helt dum i huvudet eller?"

Säger Oscar med en röst som är både lugn och arg samtidigt. Dock speglar hans ögon en retsam och njutande glans som bara jag kan se.

"Men du gör ju det!"

Kontrar jag i brist på annat att tillägga. Min starka sida har aldrig varit mina ord och hans hand hjälper mig inte att koncentrera mig då min hjärna är som förblindad av hat.

"Att du är så desperat efter att få mig uppjagad så att jag ska slå ner dig för att få mig utslängd från skolan är nästan pinsamt! Smart taktik dock, synd för dig att jag inte är så dum!"

Skrattar jäveln bredvid mig och jag inser vad det är han håller på med. Vad HAN hoppas på är att JAG ska bli så arg att JAG blint pucklar på honom och blir utslängd.

Han är smart vilket gör mig ännu mer irriterad. Jag vet inte vad jag ska svara och läraren återgår till att prata verb som om inget hänt.

Jag försöker irriterat slita av hans hand i en diskret ton men misslyckas totalt. Om det inte varit för hans ord som fick mig att inse hans plan så hade jag slagit honom sönder och samman för länge sedan. Dock vägrar jag låta mig luras av honom.

"Släpp mitt lår ditt äckel!"

Väser jag hotfullt mot honom så att ingen annan ska höra. Han ser inte ens på mig utan flinet på hans läppar bara växer. Dock börjar hans hand att röra på sig och jag börjar kaxigt le över min uppenbart grymma övertalningsförmåga. Dock slutar jag tvärt med att le när hans hand börjar röra sig uppåt på mitt lår.

Jag trodde att han skulle släppa mig, inte börja smeka mitt lår. Faktan om verkligheten gör att hela jag spänns medan jag flyger upp i en rak sittposition. Stolen ger ifrån sig ett konstigt läte och några elever inklusive tanten tittar konstigt på mig.

Jag sjunker bara åter ner i stolen för att återta min vanliga slappa sits. Och skjuter dem mordiska blickar. Medan Oscar Enestads hand kommer allt längre upp. Mitt blod forsar i en alldeles för snabb takt genom min kropp för att vara hälsosamt.

Jag gör allt för att hålla mig lugn och inte slå honom sönder och samman. Orden 'du får inte bli utslängd från skolan, lugna ner dig!' mässas om och om igen i min hjärna och mina ögon koncentrerar sig på de omöjliga verben på tavlan. Bara det skriker desperation från min sida men jag vet inget bättre sätt att hålla mig sysselsatt för att inte följa min viljas order. Och därigenom låta honom vinna.

Trots mina försök att ta det lugnt så flippar jag över när hans hand klämmer till precis där mitt lår slutar och övergår till höfter. Då ett högt ljud, mycket till min irritation lämnar mina läppar.