Gängkriget

37

Ljusstrålar träffar mitt ansikte och jag kniper snabbt ihop ögonen. När mina ögon vant sig vid det starka ljuset lägger jag märke till något eller snarare någon bredvid mig. Oscar.

Det vita tunna lakanet döljer hans välformade kropp och hans hår lyser som guld av solljus, hans hy ser mjukare ut än moln och hans ansikte liknar en ängels där han fridfullt sover.

Med ens ramlar minnena från igår över mig och jag ler stort. För en mental film av natten får mig att åter leva den mest perfekta stunden i mitt liv.

Okej, det var inte skönt hela tiden. Det gjorde så jävla ont i början att jag hotade med att döda honom. Dock tog känslorna över när han relativt våldsamt övertalat mig till att fortsätta. Och rätt som det var när han träffade min punkt? Det låter så fel, tjejer har en punkt men något liknande måste det ha varit, för jävlar vad bra det blev sen. Jag hade stönat värre än alla de tjejer jag fått i säng tillsammans och Oscar hade inte varit så dålig han heller. Bästa ligget någonsin.

Ett vibrerande ljud får mig att rycka till och lämna mitt sagoland. När jag kopplar ljudet som min vibrerande mobil får jag en väldig fart. Jag kommer få så mycket problem med min frånvaro. Jag stannade ju här hela natten för fan, smart!

Snabbt sätter jag mig upp men en sådan outhärdlig smärta där bak får mig att falla handlöst tillbaka.

"Fan!"

Utropar jag och för handen mellan madrassen och min nedre svank. Jag är alldeles öm och när jag åter försöker resa mig svimmar jag nästan.

"Fan i helvetes jävla skit!"

Skriker jag högt i en blandning av panik, oerhörd smärta och rädsla. Ska det kännas såhär? Det kan inte vara rätt eller? Med ens vaknar Oscar och ser yrvaket på mig. Jag placerar snabbt på ett litet leende för att dölja mina fula grimaser.

"Va fan skriker du för?"

Frågar han sömndrucket och jag förblir stilla liggandes. Jag tänker inte låta honom se mig så svag, som om jag inte ens kan ta lite våldsamt sex utan att lipa.

"Inget!"

Nästan snäser jag och han drar förvirrat ihop ögonbrynen. Sedan verkar allt från gårdagens våldsamma njutning komma tillbaka till honom då ett nöjt flin lägger sig över hans svullna läppar. Han kryper närmre och jag ligger blixtstilla rädd för att återskapa smärtan. Oscar föser sig själv precis bredvid mig och hans ena hand håller upp hans huvud medan den andra långsamt smeker längs med min mage.

Allt fokus ligger just nu på att verken flämta eller stöna, vilket inte är helt lätt.

"Tack för igår"

Säger han nonchalant innan han blinkar med sitt blåa öga. Allt jag kan göra är att beundra honom där hans änglalika ansikte lyser så vackert. Jag kan inte komma på ett enda vettigt ord att yttra så jag förblir tyst. Men ett litet flin formas på båda våra läppar och han lämnar en snabb puss på min mun.

"Kan göras om"

Säger han bestämt och ger mig inget som helst val i frågan. Inte för att jag skulle säga emot förslaget om jag hade chansen.

Jag drunknar i hans blå ögon alldeles för länge men jag bryr mig inte. För han verkar ha fastnat i mina också, så det blir skämmigt för båda.

Plötsligt rycker hans ögon ifrån mina och ser bort mot dörren. Sedan vänder han dem mot mig igen och skrattar lite lätt åt mig. Förvirrat drar jag ihop ögonbrynen och han flinar retsamt mot mig.

"Ska du inte svara?"

Flinar han och plötsligt uppfattar jag resten av världen och inte bara Oscar. Min mobil har börjat ringa igen och jag svär tyst.