Gängkriget

25

"Du har träffat honom igen va?"

Frågar Ogge sorgset med en halvt äcklad min. Jag ser hur han verkligen försöker hålla sin avsmak ifrån mig men han misslyckas rätt så totalt. Panikartat börjar mitt hjärta hamra som ett lokomotiv i maximal fart.

"Nej! Varför skulle jag det?"

Kvider jag och han ser dumförklarande ner på mig där jag, med mina fumlande fingrar som nervöst drar i varandra, ligger.

"Felix bli inte arg nu! Men seriöst, helt plötsligt blir du sjukt ostabil och ger massa konstiga order. Du vägrar visa upp tjejen"

Han avbryter sig själv för att göra citat tecken över tjejen innan han fortsätter.

"Som du legat med, vilket du alltid annars gör. Du tål inte Enestad ett skvatt i vissa lägen och då menar jag ännu mer än innan det här hände. Medan i nästa stund så ser du nästan drömmande på honom. När jag testade att påpeka min teori första gången så flippade du totalt över, vilket du antagligen inte gjort om allt var lugnt. Och nu Felix! Jag hittar dig fyra på morgonen såhär! Jag är inte dum Felix! Som din bäste vän märker jag när du inte mår bra okej?"

Han ser lidande på mig och mina tårar rinner ännu en gång. Hans hårda blick omformas till mjuk när han ser mina tårar, ändå fortsätter han med sanningens hårda ord.

"För att vara helt ärlig så när jag såg dig här nu, efter att du varit borta då jag misstänkte att du var och såg honom, så jag tänkte skvallra efter att jag hade bankat lite vett i dig. Men när jag såg hur du mår Felix! Att skvallra om dina känslor för det äcklet!"

Han avbryter sig själv med att göra en äcklad blick refererad till Oscar Enestad.

"Så går det bara inte längre! Jag förstår inte hur fan du ens kan se på äcklet! Men jag inser nu att skvallra på dig skulle antagligen vara som att döda dig. Inte bara faktan att din pappa skulle göra det utan även du själv! Du slår redan ner dig själv innefrån och ut Felix!"

Han ser sorgset ner på mig och jag vet inte alls hur jag ska reagera. Så det slutar med att jag gör ett tappert försök till ett leende som antagligen slutar i en hemsk grimas. Jag vet på riktigt inte vad jag ska säga. Han verkar så säker på sin sak men det är ju inte så att jag är kär i Oscar Enestad heller?

"Alltså jag har inga sådana känslor för honom! Vi bara..?"

Kraxar jag och viftar febrilt med händerna.

"Ni bara vadå? Har sex med varandra?"

Frågar han hånfullt och jag ger honom en mörk blick så att han skippar den tykna tonen. Dock tar han mod till sig och fortsätter trots min varnande blick.

"Felix vad spelar det för roll om ni inte"

Han gör citat tecken över inte och jag börjar högljudd att protestera. Dock överröstar han mig och jag blir åter tyst.

"har några känslor? Ni är ändå på stadiet att ni gör sådana saker med varandra!"

Han ser med stora ögon på mig och ser upplysande på mig som inte fattar vart han vill komma över huvudtaget.

"Och?"

Frågar jag med ett liknande uttryck. Han himlar med ögonen.

"När du ser på mig, får du någon som helst tanke om att knulla mig?"

Chockat spärrar jag upp ögonen och ser förskräckt på honom där han sitter i endast kalsonger och nu oroligt iakttar mig.

"Absolut inte! Du är min bästa vän!"