Gängkriget

39

Felix:
Jag skrattar lågt åt Oscars senaste sms och ser snabbt på klockan. Klockan är mitt i natten och vi har smsat i timmar. Vi är galna!

'Haha ska vi ses imon😏'

Skickar han och jag flinar utan att kunna stoppa mig själv. Han vill ses igen, det måste ha betytt att jag var bra?

'Visst men vart? vi får inte bli påkomna mitt i! Har hänt alldeles för många gånger! 😂'

Svarar jag och kan riktigt se Oscars leende ansikte när han läser mitt intärnskämt. Fast i och för sig så är det ju sant, vi har blivit avbrutna mest hela tiden. Irriterande nog nu när jag vet vad jag missat.

'Jaså du tänkte träffas så😏jag är så på✌️'

Jag sätter nervöst saliven i halsen. Han hade viljat träffa mig utan sex. Menas det att han faktiskt gillar mig? Att han inte bara gör det för sexet? Jag släpper till och med ur mig ett förtjust tjut men harklar mig snabbt och ser oroligt mot dörren. Tänk om någon hörde mig, vilken katastrof. Tuffa Felix som sitter och tjuter som en liten flicka, inte bra!

'Vilken tid då? & inte hos dig igen då! Där blev vi ju fan påkomna av 2st😂 Plus ja vill inte dö om din äckliga pappa ser oss😠'

Vibrerar min telefon och mina läppar spricker upp i ett patetiskt leende. Trots att han totalt dissade min pappa så ler jag för att han är så ivrig över att få se mig.

Plötsligt slocknar mitt leende när någon snabbt och klumpigt låser upp min dörr utifrån och tumlar in. I dörröppningen står nu Ogge med andan i halsen, vad sjutton har han gjort? Sprungit mitt i natten?

"Eh hej?"

Skrattar jag lågt och han ser nästan plågat på mig.

"Vi måste prata Felix"

Viskar han och ser förtvivlat på mig. Det förvirrar mig hur han beter sig och jag harklar mig ljudligt innan jag nickar. Han tar ett djupt andetag innan han börjar.

"Det handlar om Oscar"

Jag känner hur ett fånigt leende sprider sig på mina läppar och försöker desperat att trycka ner det. Att bara hans namn kan få mig så fnittrig är helt sjukt men jag gillar det konstigt nog. För hans fina leende kommer upp i min hjärna och hans mjuka blonda hår och hans otroliga ögon.

"Ehm"

Ogges harkling tar mig ännu en gång ifrån mitt drömland om Oscar och jag suckar tungt.

"Ogge jag vet att du inte direkt avgudar honom"

Jag skrattar tyst åt ironin i den meningen för Ogge hatar honom.

"Men jag vill inte höra det hela tiden okej?"

Min röst är förstående men med en underton som säger att detta är bestämt. Ogge ser ner i golvet och nickar kort på huvudet. Jag ser på långa vägar att han inte är färdig med vad han ville säga. Så som han står och skrapar foten i marken och nervöst blickar han upp på mig.

"Men vad är det då?"

Frågar jag trött och ger honom en irriterad blick. Hans ögon speglar smärta när han öppnar munnen och lägger sin ena arm om sig själv. Nu blir jag rädd på riktigt, vad har hänt?

Men precis när jag ska upprepa min fråga så vibrerar min mobil igen och mitt fokus på min bästa vän är noll. För det är Oscar det vet jag redan. Jag försöker trycka ner mitt leende så gott det går under Ogges närvaro. Vilket inte helt lyckas kan man ju säga men jag kan inte hjälpa det.