Gängkriget

33

Knytnävarna viner omkring mig och jag börjar osäkert att närma mig Oscar. Han är mitt jobb det vet jag, men jag önskar att jag kunnat ta någon annan. Dock sätter han av i en väldig fart innan jag hinner fram, mitt hjärta sjunker medan jag förbereder mig på försvar. Dock spurtar han förbi mig och ner för gatan. Alla ser förvirrat efter honom. Jag är först i reaktionerna och springer efter honom som en dåre.

"Nej det är ett bakhåll!"

Skriker Axel efter mig men jag ignorerar det. För något bakhåll är det inte, hoppas jag i alla fall där jag springer med resten av gängen efter mig. Jag får syn på Oscars jacka och blonda hår och ökar på stegen. När han ser mig bakom sig saktar han ner på farten och tillsammans "jagar" jag honom och han "flyr" genom alla gatans innegator. Snart är killarna bakom oss då de inte hängt med då de antagligen fällt varandra och börjat slåss på vägen.

Så vi saktar ner och småjoggar bredvid varandra. Efter ett bra tag orkar jag inte jogga mer och stannar upp för att hämta andan i mörkret. Oscar gör det samma och väser irriterat åt mig.

"Smart plan!"

Jag suckar bara då jag håller med hans ironiska röst till tusen. Min plan var inte helt smart om man säger så.

"Du hade inte behövt komma!"

Kontrar jag när andningen åter är normal och han fnyser högljutt.

"Så som den tjejen klängde på min kille"

Han betonar ironiskt orden 'min kille' innan han fortsätter.

"Så behövde jag fan det!"

"Så du är den klängiga typen ändå!"

Flinar jag och innan jag vet ordet av det är jag upptryckt mot stenväggen bakom mig. Oscars läppar slösar inte en sekund utan kastar sig hungrigt över mina. Känslan av välbehag, begär och åtrå skjuter ut i hela kroppen och jag ber om inträde genom att leka med tungan mot hans underläpp. Med ett stön när jag klämmer åt hans rumpa är jag insläppt och den bästa känslan någonsin intar mig.

"Va fan!"

En obekant röst som skärrat skriker och steg som tvärt stannar får Oscar att flyga ifrån mig. Jag ser åt det håll som rösten kommit ifrån och ser hur Ogge stannat med sin hand hårt gripande om axeln på Enestadaren jag tror heter Omar. Mer hinner jag inte se innan Oscars hårda knytnäve träffar mig rakt i ansiktet. Ett förfärat skrik lämnar mig och jag ser sedan förbannat mot Oscar.

"Va fan gör du!"

Skriker jag argt mot Oscar som vilt försöker få mig att förstå med sina panikslagna ögon. Dock bryr jag mig inte utan slår argt tillbaka och han försöker få in ett till slag.

"Men lägg av!"

Skriker jag åt honom medan Omar plötsligt får mig tillbaka på jorden. Han vet ju inte! Det är bara jag, Oscar och Ogge som vet.

"Vad fan är det här?"

Ryter han och Ogge knuffar argt till honom då han tilltalat hans ledare med helt fel tonart. Omar knuffar argt tillbaka på Ogge som snabbt får ner Omar på marken och håller fast honom där. Fan det här är inte bra.

"Omar det är inget vad snackar du om?"

Frågar Oscar irriterat och Omar ser förvirrat mellan oss tre som står runt om kring honom, eller ja Ogge halvt ligger, halvt sitter på honom.

"Men ni kysstes ju!"

Skriker han hysteriskt med avsmak och jag försöker att se obrydd ut. Dock gör Oscars ord ont som satan.