Gängkriget

40

"Ogge dra härifrån!"

Skriker pappa och Ogge börjar försöka bortförklara mitt beteende men blir snabbt avbruten.

"Nu!"

Ogge ger mig en blick som ber om förlåtelse innan han sticker ut genom dörren i en väldans fart. Min pappa är inte dum och hans teknik just nu används per regler på fångar. Genom att förhöra mig och Ogge separat kan vi inte prata ihop oss och därför kommer han veta om vi ljuger eller talar sanning beroende på vad vi säger. Den faktan får mig endast att gråta ännu mer och jag sjunker ihop mot golvet där jag redan halvt låg.

"Felix vad fan är det här?"

Frågar han bestämt och jag kryper ihop som en liten unge. För jag har ingen som helst ork att låstas vara stark inför honom nu. Jag känner hans hand som irriterat greppar min axel och jag kryper bara ihop mer.

"Felix du pratar nu!"

Befaller han hotfullt men jag hade inte kunnat bry mig mindre så jag bara gråter ännu högre medan min kropp börjar skaka. För vad fan ska jag säga? "Jo pappa jag är kär i Oscar Enestad och han var dum mot mig!" Precis som om pappa kommer att stödja det, nej han kommer slå mig till döds efter att han avsatt mig rätten till att en dag bli ledare.

Därför håller jag tyst på ord och försöker endast tysta mitt gråt under hans hot. Tillslut känner jag en handflata i mitt bakhuvud och jag kvider till med läpparna nedtryckta i det smutsiga golvet. Hopplöst ser jag upp på min pappas förbannade ansikte. Men efter en sekund så ändras pappas ansikte till chockat och sedan känner jag hans hand igen mot min hud. I ren reflex så rycker jag till men inser sedan när hans ögon visar en gnista av smärta att han inte slår mig. Nej, hans hand smeker mig långsamt på min svullna och blöta kind.

"Vi pratar om det här imorgon Felix! Nu behöver du sova"

Säger han tyst med den mest omtänksamma stämman han använt på flera år. Jag trycker fram ett tacksamt leende när han lyfter mig till sängen och klumpigt nästan lyckas stoppa om mig.

Mina trötta ögon följer hans blurriga ryggtavla som släcker lampan och försvinner ur det mörka rummet.

Morgonen var hemsk och pappa fick tillslut ur mig samma historia som Ogge nämnt. Det ledde till en väldans utskällning över hur dumt det är att fastna för en tjej och sedan skällde han på mig ännu mer för att tjejen hellre gick till Oscar än mig. Och ännu en gång har jag den där förbannade tjejen som inte ens existerar runt halsen. Allt tack vare Oscar Enestad. Jag skulle kunna döda honom med mina bara händer just nu. Skulle du inte alls det din ynkrygg, kärlekskranke som inte ens kan sluta gråta, säger en inre röst och jag svär tyst åt dess sanna ord.

För jag är egentligen inte längre förbannad för det har jag ingen kraft för. Nej, jag är ledsen så jävla ledsen och det är så mycket värre.

Jag ligger nu nerbäddad i sängen med täcket desperat kramat runt mig själv. Resten av gänget är ute på jobb men pappa lät mig inte följa med, inte för att jag direkt ville. Aldrig att jag klarar av att se grabbarna i ögonen nu. Nej, jag måste bli starkare först, komma över den här jävla sorgen jag inte ens vill känna.

Min mobil har vibrerat hela morgonen men jag ignorerar den allt vad jag kan. Det är säkert Oscar och jag vill inte veta av hans lögner längre. För det gör mig så ledsen, så besviken och så jävla förbannad. Så förbannad på mig själv för att jag lät det här hända. Nu när min bubbla spräckts förstår jag inte för fem öre att det hände. Han bara fick mig som under en förtrollning och hade mig runt sitt lillfinger ända från början. Jag visste bara inte om det.

Tillslut tappar jag kontrollen över den vibrerande telefonen och sträcker mig slött efter den. Jag ska precis stänga av den när mina ögon fastnar på skärmen.

'Felix?❤️'

Står det och jag stirrar på det. Min kropp blir som ett inre krig då en del är as förbannad över hans otrohet medan den andra smälter över det röda hjärtat. Dessa förvirrade tankar gör mig så förbannad att jag snabbt tar mig in på sms konversationen och skriver så att skärmen nästan spricker.

'Ditt jävla svin'

Sedan stänger jag snabbt av telefonen innan jag gör något så dumt som läser alla de tusen sms han skickat. Jag begraver huvudet i kudden och kniper hårt ihop ögonen. Jag ska inte gråta, inte gråta.

Inte ens tre sekunder senare föll de första tårarna för det här dygnet.

-----------
Felix😭