Gängkriget

7

När jag vaknar släpar jag mig ut genom dörren och ner mot köket. Där har resten av killarna redan lyckats slå sig ner trots sin uppenbara baksmälla.

Med irriterade steg går jag mot slutet av långbordet och spänner ögonen i dem. De undviker min blick till varje pris då de vet vad som kommer.

"Titta på mig"

Säger jag hotfullt men allt som händer är att de skruvar på sig. Att jag är en morgontrött person får inte min irritation över dem att gå ner.

"Jag sa titta på mig"

Ryter jag och de rycker förskrämt till innan deras oroliga blickar samlas på mig.

"Vad fan tänkte ni på igår?"

Frågar jag med en arg stämma och spänner blicken i dem allihop. Ett mummel av bortförklaringar överöser rummet och jag slår ner näven i det smutsiga trä bordet.

"Vet ni hur jävla dumt det var? Tänk om fucking Enestad hade anfallit oss och hälften av oss knappt kunde gå? Vi hade antingen fått offra er eller slagits till döden mötte oss allihopa! Hur kunde ni vara så jävla dumma! Trots mina tillsägelser så..!"

"Vi vet redan om det här Felix! Du behöver inte straffa oss hårdare..."

Avbryter Ogge irriterat med handen mot sitt dunkande huvud. Dock är jag minst lika snabb med att avbryta honom i en hög och aggressiv ton.

"Uppenbarligen visste ni inte det igår! Så håll käften och ta smällen som en man!"

Ogges blick faller skamset men helt klart irriterat ner i bordet. Jag går mot Saxen och slår till honom rätt löst i bakhuvudet.

"Så gör aldrig"

Jag går vidare till Stumpen och ger även honom en smäll.

"Om det"

Sist tar jag Ogge, han får ingen särbehandling i en sådan här situation bara för att han är min bästa vän.

"igen!"

De ser skamset ner i bordet och jag vet att de egentligen redan visste deras misstag innan jag bestraffade dem. Dock måste det finnas konsekvenser, annars kommer problemet uppstå igen då killar som dessa måste hållas med korta tyglar. Vem vet om Enestads kommer vara så överseende nästa gång? Jo jag vet! Jag vet att de inte kommer ha något som helst överseende utan glatt slå ner oss allihopa. Jag vet detta eftersom jag tagit precis samma beslut om det var tvärt om med så fina odds för oss.

Därför ser jag den lätta bestraffningen som en tjänst. De kommer tacka mig nästa gång vi stöter på Enestad och de inte vinglar omkring och spyr medan de får sina organ utslagna.

Efter detta går jag iväg mot mitt rum utan att säga ett till ord. Väl där byter jag om till ett par svarta jeans och en svart tjocktröja med 'Sandman' tryckt både fram och bak.

En snabb frukost och borstning av tänderna senare är jag och resten påväg mot skolan. Stämningen är åter normal och vi snackar skit om Enestad.

"Att jag ska behöva ha spanska nu med jäveln! Tack vare er!"

Muttrar jag och de andra skrattar elakt åt mig. Jag har nämligen spanska idag igen och likaså Oscar Enestad såklart. Jag har ingen som helst lust att möta honom i något annat än i ett slagsmål just nu. Dock måste jag sitta i samma rum som honom i en timme. Det är olidligt.

Jag sjunker irriterat ner på min vanliga plats i spanska klassrummet. Mina ögon vilar på dörren för att kunna välkomna råttan själv med hotfulla blickar när han kommer.

När han stegar in i rummet finner hans blick snabbt min och jag avfyrar mina blixtrande blickar fulla med hat emot honom. Hans ansikte behåller sig chockerande nog neutralt. Inte en endaste aggressiv eller hotfull blick ger han mig. Dock är hans blå ögon som alltid fyllda av en hatisk nyans när han ser på mig. Men det är liksom en grund i sig, i alla våras ögon när vi ser någon från det andra gänget.

Vad som får mig rejält chockad är hans val av plats. Istället för att sätta sig på sin vanliga plats sjunker han ner bredvid mig. Vad fan håller han på med?

Jag avfyrar all hat jag kan förmå med mina ögon åt honom men han ser bara rakt fram mot tanten. Som om hon är det minsta intressant?

"Vad fan håller du på med?"

Utropar jag argt och ser konstigt på honom. Han vrider på huvudet och ser på mig som om han inte upptäckt mig förrän nu.

Han svarar inte på min fråga utan ger mig bara en lurig blick medan han flinandes ser på tanten igen. Jag flyttar mig med avsmak bort från honom så långt det går. Dock flyttar han envist efter och jag fattar absolut ingenting. Han gör mig så sjukt förvirrad att jag inte vet vad jag ska göra. Mina ådror börjar brännas av den aggressiva känsla som strömmar igenom mig.

"Vad gör du för fan!"

Säger jag. Han ser åter på mig med ett flin medan han synar min överkropp.

"Ful tröja Sandman!"

Kommentaren får genast min förvirrade hjärna att återkomma till sin vanliga hatiska position.

Så jag puttar bort hans äckliga stol och blänger hatiskt på hans egen tröja.

"Din är fan fulaste jag någonsin sett så fan bryr jag mig om din åsikt!"

Min röst spottar ur sig hatet jag känner över hans 'Enestad' tröja och han himlar med ögonen.

Dock säger han ingenting och jag flinar nöjt över min vinst medan tanten startar lektionen. Jag märker hur flera av eleverna kollar konstigt mot oss och jag ger dem genast blickar som får dem att vända sig om.

Oscar Enestad verkar inte våga kommentera något mer och det verkar som om jag äntligen vunnit en verbal fight. Mina läppar flinar stolt och kaxigt över min vinst och jag ser hur han sneglande ser det. Han bara himlar med ögonen innan han fortsätter att se på tanten där framme som babblar om verb eller något.

Jag däremot flinar för fullt över hans, för en gångs skull, lack av ord.

Dock dör mitt flin lika snabbt som en Enestad faller.

En hand placerar sig hårdhänt på mitt lår och klämmer ur varenda nöjd tanke jag precis hade.

------------
Oj undrar vems hand det kan vara?? :P

Xx, M.

----------