Gängkriget

3

Detta kanske inte var det bästa tänker jag medan jag reser mig ur stolen och går ut genom dörren. Jag tänkte springa efter honom och hotfullt påpeka mina handlingars orsak. Dock har han redan hittat sitt gäng och jag håller andan.

Han verkar dock inte nämna mitt bisarra beteende eftersom han med lugna rörelser och få verbala ord beordrar gänget att röra sig mot matsalen.

Jag hade varit så gott som på sjukhus om jag ensam gått dit och död om jag börjat förklara varför jag stirrade/spanade in honom under lektionen. Ett sådant rykte har jag absolut inte råd med. Det hade förstört hela Sandmans rykte om sonen till ledaren var bög. Vilket jag inte är men hans ord skulle inte vara en lögn baserat på mina rörelser utan mina nedlåtande tankar som spelades i bakgrunden under tiden jag gjorde det.

Så jag vänder och går mot tyskans klassrum som inte släppt ut mina vänner än. Jag antar att Oscar Enestads kompanjoner läser Franska eftersom de slutade några minuter innan oss. Jag är tacksam att de inte insett schemat och omringat mig innan mina är fria. Då hade jag varit körd eller fått gömma mig någonstans vilket hade sett fegt ut.

Äntligen kommer de ut, först som vanligt då de inte har något material att plocka undan.

"Matsalen!"

Beordrar jag och de nickar förstående och följer mig mot matsalens tjut och stoj. När vi öppnar dörren blir det tyst och alla stirrar några sekunder på oss som vanligt med rädsla i blicken. Jag snor ett äpple från en killes bricka innan jag leder mitt gäng till vår plats i kön. Längst fram alltså.

Det roliga är att alla flyttar på sig för att vi ska kunna få plats så de medrycker ju faktiskt till att vi knör oss.

Maten ser sjaskig ut men det är bättre än vad ett hus fullt av karlar kan åstadkomma och jag lassar på ordentligt. Styrka är viktigt att ha ifall ett bråk skulle uppkomma och likt oss har även Enestad alltid fulla tallrikar.

På tal om dem så sitter de i sitt hörn av matsalen medan vi patrullerar mot vårt. Jag slänger en äcklad blick åt deras håll innan jag slår mig ner på det runda bordet. Alla börjar hugga in på maten och hela rummet fylls sakta men säkert av ljud igen.

"Spöade du ner han idag igen eller?"

Flinar Ogge och alla runt bordet hojar och lyssnar intressant på mitt svar.

"Nah inte värt det idag! Man rör ju inte en Enestad i onödan!"

Min röst är elak och ett flin pryder mina läppar.

"Sant! Men de ska få om vi stöter på dem utanför skolan!"

Ogge himlar med ögonen över skolan och myndigheternas regler. Om vi hamnar i ett slagsmål till inom skolans gränser och blir utkastade och därigenom inte går klart skolan tar socialen hand om oss allihopa. Därför har vi stränga order från pappa att ta dem utanför skolan istället. Tillväxten av gänget kan inte tas ifrån Sandman då tar det lång tid innan de nya sönerna är redo att bidra om vi inte längre är tillgängliga.

Mina ögon faller på Oscar Enestad och han möter dem med en hård blick. Även jag slänger till med en aggressiv glans och flinar elakt mot honom. Hans blick blir om ännu hårdare och argare än innan. Hans mun är ett enda långt sträck av irritation vilket får mig att flina ännu mer medan ett tyst skratt slinker ur mig över hans irritation och förvirrade ansikte.

Vinnande bryter jag ögonkontakten och fokuserar på maten istället.

Jag kanske ska hålla min mun stängd och endast använda kroppen emot honom. För så fort jag svarar på hans förnedrande kommentarer så har han ännu bättre i bagaget. Då brukar jag kompensera med nävarna eftersom jag sex av tio gånger vinner med dem. Dock tycks han vinna tio av tio verbalt.

Om jag då istället använder störande blickar och ansiktsgester som han inte kan tackla med ord så kanske jag kan få honom ur balans och utkastad från skolan?

Jag bestämmer mig för att det är värt ett försök.

------------
Felix har en plan gott folk!
Xx, M.