Addicted

Prolog

Avlägsna röster drar mig tillbaka till medvetandet. En skarp smärta ilar genom min kropp när jag försöker öppna ögonen och allt kommer tillbaka som ett blixtnedslag. Blod, smärta och tårar. Kraschen. Jag var på väg hem från min bästa vän, och jag skulle ljuga om jag säger att jag inte hade en droppe alkohol i blodet, men jag var vid medvetandet. Jag gick på sidan av vägen. Jag var så långt ifrån bilarna det bara gick, men ändå ligger jag här på ett sjukhus. Två ljus kom närmre mig och när jag förstod att det var lamporna på en bil var det redan försent att vika undan. Jag var med i en bilolycka. Jag blev överkörd. Någonting som den olyckan skulle jag aldrig ta positivt, men om det inte vore för den kvällen så skulle jag aldrig sett in i dem där bruna ögonen. Jag skulle aldrig fått känna nyfikenheten om att få veta vem han är. Jag skulle helt enkelt inte träffat honom, och hur skulle mitt liv se ut då egentligen?

. . . .

En kort prolog till min nya bok Addicted. Förhoppningsvis kommer ni tycka om den :)

- Linn