Night Changes | f.s

1

...Wilmas Perspektiv...

Det är måndag, vilket även betyder första dagen i vår nya skola, på något sätt känns det skönt. Den skrotskola vi tidigare gått på har äntligen stängts och alla klasser ha flyttats till den mycket nyare och fräschare skolan ett kvarter bort. Bussresan blir ca tjugo minuter längre än innan och slutar på runt en halv timme, men eftersom jag gillar känslan av att åka buss stör det mig inte det minsta.

Pappa är som vanligt inte hemma när jag kliver ut ur mitt rum klockan halv sex på morgonen. Jag gäspar stort och sträcker på mig en extra gång innan jag går in i köket för att göra mig någon frukost. Jag kollar i kylskåpet, macka med ost och paprika lockar inte. Jag öppnar frysen, smoothie är inte förberedd så nej tack. Det hela slutar med att jag skiter i frukosten. Jag går tillbaka in på mitt rum och fram till min garderob. Jag plockar fram kläderna jag valt ut sen tidigare och lägger dem på sängen medans jag går till toaletten. Jag borstar tänderna, sminkar mig och flätar mitt hår till två utbakade flätor. Där efter klär jag på mig de slitna jeansen och den svarta Adidas Hoddien. Jag små trippar ner för trappan och ut i hallen, drar på mina vitsvarta Adidas skor och min svarta bomberjacka. Jag stänger dörren bakom mig, låser och går mot busshållplatsen. Jag kliver på bussen och tar mig bak till sätena jag och Julie för det mesta sitter vid. En kort stund hinner jag sitta där innan Julie kommer gåendes mot mig.

"Tjenare Kexet, Adidas dag?" säger hon innan hon sätter sig ner bredvid mig. Jag skrattar lätt och nickar.

"Adidas är mitt liv, det vet du" svarar jag med ett leende.

Julie är den där populära tjejen, med det långa mörka håret och de mörka ögonen. Hon är aldrig rädd för att säga vad hon tycker och står alltid upp för sig själv. Hon är några få centimeter kortare än jag och är född ett halv år före mig.

"Säg hejdå till helvetet" säger hon när vi passerar vår gamla skola och jag vinkar ett sorgset hejdå innan vi båda faller i skratt. Strax där på börjar bussen sakta in vid flera busshållplatser, flera ungdomar i vår ålder sätter sig ner på bussen och den där förväntansfulla känslan börjar växa i min mage. Bussen stannar in för sista gången och alla kliver av, även så vi. Julies gröna bomberjacka och svarta jeans försvinner snabbt bort mot andra bussen som stannat bakom våran. Av den kliver Oscar och jag ler lätt innan jag går dit också.

"Hej Wilma! Taggad?" frågar han och kramar om mig i en 'brohug' som vi alltid gör.

"Japp, själv?" frågar jag och släpper hans hand.

"Jodå. så taggad man kan bli på skolan" flinar han och jag nickar. Längre bort kan jag se Julie leta efter David, vår förra skolas populäraste kille. Egentligen känner jag inte honom, vi bara träffas via Julie. När han väl kommer av bussen kramar Julie om honom och de pratar vidare fram till mig och Oscar som lätt förvirrade står och väntar.

"Kom igen, nu glider vi in på skolan som kungar!" säger Julie och puttar till mig i axeln innan hon tar David i handen och går mot skolan.

"Glider in som kungar, ut som legender" skrattar Oscar och jag nickar innan vi går med folkmassan till skolan. innanför dörrarna sprids alla ut mot sina skåp och kvar står vi från förra skolan. Som små dagisbarn på utflykt. Korridorerna runtomkring töms snabbt och en kvinna presenterar sig glatt som våran nya rektor. Bredvid henne står vår förra rektor som antagligen fått nytt jobb här som andra rektor.
De babblar på ett bra tag innan vi blir utdelade varsin nyckel och schema som visar våra nya klasser och lektioner.

"Skåp 34" mumlar jag när jag letar igenom korridorerna. Jag finner mitt skåp lagom långt ifrån allting, ett bra skåp helt enkelt. Vid skåpraden bakom mig står Oscar och fipplar med sitt lås och jag ler lätt, glad över att ha honom i närheten. Julie kan jag se vid en vägg längre bort, plus poäng till den som gav oss våra skåp.

"Vilken klass hamnade du i Wilma?" Oscar står nu bredvid mig och jag kollar förvånat upp på honom innan jag kollar ner på pappret i min hand.

"Klass 2C, du då?" svarar jag och en nervös klump bildas i min mage, men han skiner upp i ett leende.

"Samma, vi kollar vilken Julie hamna i" säger han och jag nickar. Vi båda går upp på varsin sida av Julie som fortfarande står med näsan i skåpet.

"Vilken Klass Kexet?" frågar jag och hon kollar ner i pappret.

"2C" svarar hon och kollar upp på oss igen.

"Nice, samma klass alla tre" säger jag och hon ler glatt.

"Då drar vi dit!" säger hon och slänger igen skåpet. Det är med henne i täten vi möter upp resterande del av vår förra klass som också lyckats hamna i vår nya. Som tur är var alla klasser små från början, både de förra och de vi nu ska slås ihop med, så några enorma klasser blir det inte. Julie öppnar klassrums dörren och läraren ler mot oss.

"Välkomna till klass 2C, jag är er klassföreståndare Sofia, det finns flera lediga bord och platser. det är bara att slå sig ner." säger hon och vi går som i flock in. Oscar och Julie är snabba med att sätta sig vid ett bord och till sist är det nästan bara jag kvar. Längst back, snett bakom Oscar och Julie finns en ledig plats bredvid en kille som har blicken i telefonen. Jag drar ut stolen bredvid honom sätter mig ner. I ett försök med att verka trevlig harklar jag mig lätt och försöker få killen bredvid mig att lyfta blicken.

"Wilma" presenterar jag mig och han mumlar tyst tillbaka.

"Omar"

..................

Första kapitlet! Yey!

Hoppas ni haft en bra dag! Sköt om er ♡