Night Changes | f.s

6

Ibland skäms jag över min längd, som just nu, skäms jag över mina långa ben. Julie har alltid sagt att jag har modellkropp och inte ska skämmas utan skaffa ett jobb där min längd kommer till nytta, då syftar hon oftast på modell. Men vad gör det? när jag inte vill vara någon docka som springer runt i höga klackar, iklädd endast underkläder inför miljontals människor. Jag hade hellre haft Julies längd, hon är 1,67. Enligt mig en helt perfekt längd. Jag däremot är nästan 1,80cm, 1,78cm för att vara exakt. Julie har alltid varit sådär gulligt kort och alltid kortare än killarna hon dejtat. Jag däremot har alltid varit motbjudande lång och alltid längre än killar jag mött.

"Kan du sluta böja så förbaskat på dina ben? du ser ju dum ut" suckar Ethan med munnen full av tandkräm. Jag suckar och spottar ut tandkrämen som fyller min mun och sträcker på mig.

"Jag blir ju så lång, jag vill bara inte se längre ut än dig" säger jag och han himlar med ögonen.

"Jag är längre än dig" morrar han och spottar ut tandkrämen han också. Endast i hans drömmar, men en vacker dag växer han kanske om mig. Lätt himlades med ögonen lämnar jag toaletten för att ge plats till de bättre behövande i detta hus. William kom gåendes mot toaletten, han kollar kort upp på mig innan han smäller igen dörren efter sig. Förvånat höjer jag ögonbrynen och kollar chockat mot dörren, jag undrar om den ungen ätit taggtråd istället för kvällsmacka eller om Ethan lurat i honom något. istället för att bry mig om hans ilskna beteende fortsatte jag upp till mitt rum. På ovanvåningen är det vi stora som bor, det är Wiktors rum, Ethan, Max, mitt och så klart finns där ett extra rum ifall Nathan skulle få för sig att sova hemma någon gång, vilket inte är speciellt troligt då han redan har flickvän som han delar lägenhet med och har gjort ända sedan han flytta hemifrån. De är söta ihop och jag hoppas de håller ihop för all framtid.

Jag slänger av mina kläder i en oprydlig hög på golvet innan jag drar en stor T-shirt över huvudet. Där efter lägger jag förgående kläder i tvätten.

"Ska du sova redan?" Max står lutad mot dörrkarmen med korsade armar över bröstet och kollar på mig.

"Knackar inte du?" frågar jag, utan att möta hans blick.

"Inte hemma, svara på min fråga"

"Kanske, kanske inte, men det angår inte dig" svarar jag och han suckar.

"Skärp till dig, du är ju barnslig. Vi sitter hos Wiktor" säger han och lämnar mitt rum. Jag ler för mig själv när jag ställer i ordning mitt rum. Max är snygg, jävligt snygg. Det gör det alltid roligare att ta med Julie hem, hem till mamma. Då hon alltid ska påpeka för mig hur snygg han är, vilket jag inte längre ser. Förr såg jag det mycket tydligare, då var han verkligen snygg i mina ögon också, men just nu ser han ut som Wiktor, broderligt vidrig. Men det är något med hans bruna hår och hans blåa ögon som liksom passar så bra ihop med hans tydliga käkben. Dessutom är han lång, vilket för mig gör honom ännu lite snyggare, då han är de där extra centimeterna längre än mig som inte får honom att se ut som min lillebror utan som min storebror, vilket han i och för sig kan kallas nu. Till skillnad från Ethan och Nathan är Max mörkare om håret och hans hår faller i små lockar, han har den där klassiska killfrisyren som alla har nu för tiden. Nathan är till skillnad från Max och Ethan väldigt kort, han är kortare än jag och det är något jag ofta retar honom för. Nathan har platt hår, och inte den klassiska pojkfrisyren som Max, Ethan har också den klassiska pojkfrisyren men han är dock blondare än de andra två. De alla tre har tydliga käkben och blåa ögon att förtrolla sig bort i.

"Wilma!" gormar de från Wiktors sovrum och jag släpar mig tröttsamt dit. Där sitter de som de potatissäckar de är och väntar på mig, Wiktor Max och Ethan.

"Vad vill ni?" frågar jag när jag sätter mig ner på den lediga platsen i Wiktors säng.

"Du kan ju inte backa ur fotbolls matchen smarto" mumlar Ethan och sneglar upp mot mig. Ethan är rätt dryg, men antagligen beror det på att han är en grinig 15åring som inte har koll på sitt humör.

"Juste, förlåt mig" svarar jag och Wiktor räcker mig snabbt den lediga kontrollen till X-boxet.

"kör igång då, jag måst sova" säger Ethan och Max suckar innan han slår på tv.

"Lag?" frågar jag och Max kollar på mig, flinar lätt och nickar.

"Wilma och surpuppan, jag och Wiktor" svarar han och jag nickar, Ethan suckar irriterat och Wiktor svarar knappt. Matchen slutar 2-1 till Max och Wiktor, vilket inte gjorde Ethans humör bättre.

"Nu går jag, god natt" säger han och smäller igen dörren efter sig. Vi andra skrattar kort åt hans beteende innan vi stänger av tv.

"Vad har han och William ätit? de är så sura båda två" säger jag och de andra rycker på axlarna.

"Ingen vet, men dom e som dom e. Det är säkert över i morgon" svarar Max och reser sig ur sängen, även så jag.

"God Natt Wikki" säger jag och flinar innnan jag går mot dörren.

"Ja, Natti Natti Wikki WIkki" säger Max med onödigt barnslig röst och jag tvingas kväva mitt skratt med handen för att inte väcka hela huset.

"Godnatt era puckon" svarar han och jag vet att han ler. Utanför Wiktors stängda dörr utbyter vi ett godnatt jag och Max innan vi går in på varsitt rum. Efter att ha stängt dörren kryper jag ner under mitt täcke och sluter ögonen för att så snabbt som möjligt somna. Vilket jag gör rätt så snabbt.