Night Changes | f.s

46

Jag skulle önskat dig hela världen, varenda litet smultronställe som finns. Du förtjänar allt, och jag önskar jag kunde ge dig det. Jag vill att du får se hela världen, uppleva varenda storstad men också alla småstäder som är guldkornen ingen visste om. Jag hade önskat vi kunde uppleva allting ihop, men inte än.

Handen du höll kupad runt min kind lämnade aldrig, din tumme fungerade som en vindrutetorkare mot min kind som hela tiden blöttes ner av mina tårar. Vi bara stod där ihop, tätt intill varandra och njöt av våra sista minuter ihop.

"Är det verkligen det här vi vill?" Mumlade du tyst innan du mjukt kysste min panna. Jag nickade långsamt, det var inte det vi ville, det var nödvändigt och just nu kändes det som att det var vår ända utväg. Utvägen från vårt kaosade förhållande. Det gjorde ont i magen, jag mådde illa. Jag ville spy, gråta och hoppa ut över ett stup. Det kändes som jag förstörde hela mitt liv genom att nicka på den frågan.

"Okej" sa du tyst och strök bort tårarna ännu en gång.
"Om det är så du vill ha det just nu, så respekterar jag det. Men lova mig att komma tillbaka när och om du vill prova igen, för jag kommer möta dig med öppna armar, och jag kommer sakna dig ända tills dagen jag grävs ner under jorden" jag mötte din blick för första gången på vad som kändes som en evighet, du log lätt och det fick tårarna att rinna ännu mer, det fick mig att ångra allt ännu mer.

"Lova att aldrig sluta vara min vän" grät jag och du nickade, enkelt men så ärligt innan du drog in mig i din varma, trygga famn och vagga mig fram och tillbaka. Jag grät, och jag tror att du gjorde det också.

När Victor senare på kvällen kom och hämtade mig hade tårarna torkat, och eftersom det var mörkt syntes det inte att mina ögon var lätt röda. Han frågade inte om det hänt något, utan log vänligt och beskyddande emot mig innan han växlade och gasade ut på vägen. Jag kollade ut genom fönstret hela vägen hem, hem till mamma. Alla andra låg och sov, det var sent när vi kom hem. Jag gick upp på mitt rum och precis innan jag skulle stänga dörren öppnade jag den mer och mötte Victors blick.

"Tack" sa jag, knappt hörbart för jag var hes. Han log bara mot mig.

"Du vet att jag alltid finns för dig, lilla syrran" sa han och stängde dörren till sitt rum. Jag somnade med kläderna på, ovanpå täcket.

På morgonen där på satt mamma på sängkanten och strök handen genom mitt hår när jag vaknade. Hon sa inte heller någonting och det behövdes inte. Tystnaden talade för sig själv och jag lyssnar bättre till tystnaden.

"Alla ska vi gå igenom första kärleken någon gång, den är tuff att komma över, och det tar tid. Men samtidigt är den viktig och stärkande, lärorik. Det går över" ler hon och pussar mig mjukt mot tinningen innan hon lämnar mig ensam igen. Ensamheten, jag bad för den just nu, och jag älskade varje sekund jag fick för mig själv. Timmarna gick, familjen gick fram och tillbaka utanför den stängda dörren till mitt rum, och ärligt kändes det bra att ingen av dem kom in. Inte förens solen hade börjat gå ner och himlen var tonad i rosa öppnades min dörr igen.

"En vis kvinna berättade för mig att glass och pannkakor läker krossade hjärtan, framför ett avsnitt av Vänner. Och popcorn får inte glömmas" det var Julie som klampade in i mitt rum, i släptåg av Noelia och Amelia. Jag kunde inte undgå att le kort. Dem hoppade ner i sängen bredvid mig och räckte mig en sked gill glassen som Noe höll med omsorg. Popcorn skålen ställdes i mitt knä och Amelia var snabb med att sätta på tv:n.
"Ät något Wilmis" säger Julie och plockade upp popcorn skålen till mitt ansikte. Det ryckte i underläppen på mig, och tårarna brände i ögonen.
"Wilmis?" Upprepade hon.

"Det gör ont" Pep jag och tårarna började rinna ännu en gång. Julie klappade mig tröstande och lät mitt huvud falla mot hennes axel. Noe och Amelia lutade sig mot mig och fick mig att känna mig överdrivet älskad. Jag förtjänade det inte, men jag älskade det.

"Jag vet, jag vet. Men det går över" tröstade Julie och lät det rinna ut i sanden. Jag somnade så, mot Julies axel med popcorn skålen i knät och ett avsnitt av vänner rullande på tv:n.

this is the end my friends ♡

Där valde jag att avsluta denna bok. För er som vill läsa annat skrivet av mig rekommenderar jag min pågående bok Moonlight. I framtiden kommer nya böcker, två planeras för fullt!

Ha det fantastiskt, vi hörs!

TACK för allt!

I love you ♡