Night Changes | f.s

4

klockan närmar sig sex när jag står i hallen och knyter på mina svarta, låga converse. Jag slänger min svarta skinnjacka över axeln och går ut genom dörren, låser och gömmer nyckel på vårt vanliga ställe innan jag går ner mot vägkanten. Kanske valde jag en aning för håliga byxor då vårvinden fortfarande håller i sig. Men jag är erfaren av festandet och vet att det blir mycket varmare än vad det faktiskt är ute, Det skulle kunna vara minusgrader och du ändå blir varm så du svettas. Jag sätter mig ner på den torra asfalterade gångbanan i väntan på Oscar. Jag behöver inte sitta där länge, endast fem minuter innan jag kan se Oscar komma gåendes på andra sidan vägen. Jag reser mig upp och går för att möta honom.

"Tjena!" säger jag glatt när jag går vid hans sida.

"Hallå där!" svarar han minst lika glatt. Han har sin vinröda skjorta och ett par svarta jeans. Hans hår ät stylat -like always- fluffigt. på fötterna har han ett par röda sneakers som passar ihop med skjortan. Vi pratar på om allt möjligt under vår väg till Davids hus. David bor bara en gata ifrån mig så det tar inte mycket mer än tjugo minuter dit. Inte för jag springer ner dörren där, men jag har ju vart där än och annan gång. Vi går upp för den aningen långa stentrappan och klampar in genom den öppna dörren. Än så länge är det bara Daniel och Julie och några andra som jag inte orkar lägga på minnet.

Musiken spelas på låg volym än så länge, golvet är fortfarande rent och det går fortfarande att andas inomhus.

"När kommer folket?" frågar jag och Julie vänder sig hastigt om mot mig för att ge mig ett leende innan hon tar tag i Daniels tröja för att vända honom om mot oss.

"Va?" frågar han förvirrat och Julie himlar lätt med ögonen.

"När kommer folket?" frågar hon och det värkar som han redan smakat på drickan.

"De brukar alltid komma sent för då är festen igång" svarar han innan han går längre in i huset. Jag nickar och går bort för att dunsa ner i soffan.

"Här" Oscar räcker mig ett plast glad innan han sätter sig ner bredvid mig och tacksamt tar jag emot det och tar en klunk av den aningen starka drickan.

"Det är så jävla tråkigt att vara tidig till en fest, det är så jävla dött" suckar jag och tar ännu en klunk av drickan.

"Eller hur, jag brukar föredra att komma minst en timme sent" säger han och klunkar i sig av sitt glas. Men timmarna går och huset fylls på allt efter som, klockan har slott över nio när jag kollar på min telefon och huset är så gott som proppfullt. Folk dansar som galningar på det öppna golvet och andra står hånglande vid väggen. En del sitter i soffan, på varandra eller tätt ihop tryckt. Jag själv står lutad mot trappräcket med armarna i kors och granskar havet av människor med lätt mängd alkohol i blodet.

"Så de är här fina flickor som du hänger?" säger en aning igenkänd röst hörs från min högra sida och jag vänder mig långsamt mot killen rösten till hör.

"Ja, lutad mot trappan" svarar jag och kollar ut mot dansgolvet igen.

"Väntar du på att någon ska ta dig ut på dansgolvet?" frågar han och förvånat möter jag hans blick, den är inte alls lika peddo som i skolan, denna är mer försiktig och undrande.

"Nej, jag klarar mig bra utan att dansa faktiskt" svarar jag och rycker bort blicken från hans jobbigt vackra ögon.

"helt säker? jag är en fena på dans" flinar han och jag suckar tungt, and the peddo is back.

"Helt säker" konstaterar jag och han nickar.

"Ska du ha nått att dricka då?" Frågar han efter en kort tystnad, hans blick ligger ut över dansgolvet och jag granskar hans tydliga käkben, hans näsa, hans hår. Allt som går att se från hans profil.