"Wilma!" varje morgon är det någon som ska ropa. Med en tung suck lämnar jag sängen och går ner för trappan, in i köket där mamma står, hon ler kort mot mig innan hon kollar till maten på spisen."Hur mår du älskling?" frågar hon och jag kollar trött mot henne.
"Bra" svarar jag kort.
"Jag och Erik ska ut i kväll, Maximillian och Noah sover hos sina kusiner, Ethan och William sover hos kompisar och Max ska ha kompisar här i kväll. Vill du vara kvar hemma eller åka till pappa eller Julie så skjutsar jag dig." Ler hon och jag nickar.
"Jag stannar gärna här" Svarar jag snabbt och varpå hon nickar igen. Därefter reser jag mig från stolen och lämnar köket i tron om att få krypa ner under täcket i min säng ännu en gång.
"Wilma" jag vänder chockat huvudet mot tv-rummet där Ethan sitter ochh kollar på mig.
"Ja?" Svarar jag trött tillbaka.
"Är du sjuk?" Frågar han och lägger huvudet aningen på sne när jag förvirrat höjer på ögonbrynen.
"Varför frågar du?"
"För du ser förfärlig ut" säger han och flinar i smyg för sig själv.
"Tack ska du ha" svarar jag med ett leende innan jag fnyser åt honom. Han skrattar för sig själv och skakar på huvudet innan han glömmer att jag ens pratat med honom. Jag springer upp för trappan igen, påväg in på mitt rum stoppas jag ännu en gång.
"Wilma" den morgon raspiga rösten går inte att ta fel på.
"Det var värst va populär jag var idag" svarar jag och ler mot Max som står i dörröppningen till sitt rum.
"Stannar du hemma i kväll?" Frågar han och jag nickar.
"Jag tänkte det, men oroa dig inte jag låser in mig på mitt rum" svarar jag och klämmer fram ett fakeat leende, även om jag egentligen hade velat vara med i kväll så är det Max kompisar och då ska jag låta dom vara ensamma, så som dom hade planerat.
"Killarna kommer vid sju, se till att du har duschat och fräschat till dig då" ler han innan han stänger dörren. Med en förvirrad blick går jag in på mitt rum, duschat och fräschat till mig? Ser jag ut som ett lik eller vad är det alla syftar på?
-
Efter lunch ligger jag i Max säng med blicken fäst i hans telefon och spelar Subway Surf. Jag har duschat och "Fräschat" upp mig som folket jag kallar familj anklagat mig för att behöva, vilket kanske stämde. Efter duschen kände jag mig mycket friskare och gladare på något vis, det kändes som jag sköljde av all skit mitt liv bestått av de senaste dagarna.
"Fan" suckar jag när jag springer in i tåget och hamnar i händerna på polisen.
"Slå inte mitt rekord bara" flinar Max och jag fnyser.
"Redan gjort" flinar jag och han suckar medans han drar på sig ett par sockar. Han sitter klädd i vit skjorta och svarta chinos och jag funderade varför han var så uppklädd, vilket gjorde att jag frågade.
"Varför så uppklädd"
"Love fyller år, så vi ska överraska honom idag, sa jag inte det?" Flinar han och jag suckar och skakar på huvudet.
"Men Vafan Maxii, då måste jag byta om ju!" Säger jag aningen irriterat men samtidigt med ett flin på läpparna och han skrattar.
"Dom kommer om 2h, ta din tid" säger han innan jag stänger dörren mellan oss. Jag plockar fram något snyggare än det jag hade på mig innan jag tar plats framför mitt sminkbord, en kvart senare sprayar jag på parfym och drar på mig de jeans jag tidigare lagt fram ihop med en svart, enkel top. Håret lät jag hänga i sitt naturliga vis, jag tyckte bäst om det så. Jag hör hur det knackar på dörren och hur Max springer ner för trappan innan han ropar mitt namn. Nedanför trappan i hallen står Arthur, Love och Kalle. Dom hälsar alla glatt på mig under tiden de hänger av sig sina jackor. Love är först med att bli klar och ler försiktigt mot honom, han besvarar mjukt leendet innan han kommer fram till mig.
"Grattis" säger jag och Kramer om honom.
"Tack så mycket" ler han utan att släppa mina ögon med blicken, han kollar länge in i mina ögon, ler sådär gulligt och bara är sig själv, trygg och snäll. Jag är först med att bryta våra blickar när Arthur kommer fram och omfamnar mig i en snabb kram och strax efter möter jag Kalle i en lika snabb kram. Efter det slår vi oss ner i tv-rummet, Max i fåtöljen, Kalle och Arthur i den ena soffan och jag och Love i den andra. Bara några tio minuter senare kommer de andra två i deras så kallade gäng.
"Hur går det med killen?"
------
Glad 24:e December! ♡
Hoppas alla som firar jul får en fin jul och för alla er som inte firar jul av olika anledningar hoppas jag får en fin lördag. Det är ni alla värda! ♡

YOU ARE READING
Night Changes | f.s
FanfictionDu kanske inte tror det, men jag är inte sårbar. Jag är hårdare än sten, kallare än is. Helt utan känslor. Jag blir inte kär, jag kan inte brytas ner. Eller så ligger det alldeles för långt in under mitt skal, mitt hårda tjocka skal. Jag kanske ba...