Night Changes | f.s

41

...Max Perspektiv...

"Vart ska du?" Mammas frågande röst hörs utifrån hallen, jag stänger av musiken från datorn och försöker höra vem hon pratar med.

"Julie" Den korta tonen på Wilmas röst får mig att sucka, hon ljuger.

"klädd sådär?" Mamma låter skeptisk på rösten och jag kan inte undvika flinet som trär mina läppar.

"Mamma...." Det är med frustration i rösten hon svarar, och jag hör att hon inte är på humör för att prata med någon egentligen.

"Gör inget dumt bara" är det sista mamma säger innan ytterdörren smälls igen. Jag sätter datorn åt sidan i sängen och sträcker mig efter kryckorna som står lutade mot väggen. Med hjälp av kryckorna tar jag mig upp ur sängen och kan ta mig ut från mitt rum. Pappa har redan tagit sig till köket när jag kommer utanför dörren.

"Jag har ingen kontroll på henne längre, det blir bara värre med tiden" suckar mamma och sätter en frustrerad hand över pannan.

"Det är säkert bara en period nu" försöker pappa trösta med men mamma skakar bara på huvudet, jag tror hon redan listat ut att det finns en anledning bakom hennes beteende. Jag tar mig närmare köket och när jag sätter kryckorna innanför kökets tröskel kollar både mamma och pappa upp på mig.

"Borde inte du ligga stilla?" frågar mamma och ler kort mot mig.

"Jag borde, men jag är trött på att ligga still" ler jag och hon nickar.

"Vet du vad det är med Wilma?" Pappa kollar mot mig och jag rycker på axlarna. Egentligen vet jag precis vad det är, hon bråkar med mig, har gjort slut med sin pojkvän och hennes farmor ligger på sjukhuset.

"Jag får ringa och kolla med Björn"(vet inte om jag har namngivit Wilmas pappa innan men hittar inget så från och med nu heter han Björn) suckar mamma och plockar upp telefonen från diskbänken. Jag lämnar köket, tar mig tillbaka till mitt nuvarande rum på undervåningen, telefonen som ligger på pallen bredvid min säng lyser av ett nytt meddelande. Jag plockar upp den, skiter i sms:et från Amanda och trycker mig in på min och Arthurs konversation.

Max: Är du på fest?

Arthur: ja hur så?

Max: Hos vem?

Arthur: David eller vad han heter

Max: bra

Arthur: ???

Max: Håll koll på Wilma åt mig

Arthur: ajaj kapten!

Max: säg till mig om hon gör något hon inte borde

Arthur: lovar.

Max: tack

"Wiktor!!" ropar jag så högt halsen orkar, jag kan höra hans steg i trappan, och hur han suckar när han öppnar min dörr.

"Vad?" frågar han aningen irriterat och jag ler kort mot honom.

"Vi ska på fest" säger jag och han höjer frågande på ögonbrynen.

"du får inte festa din nöt" svarar han och jag suckar.

"Vi ska hämta Wilma dumstrut" suckar jag och han nickar.

"Okej, när drar vi?"

"Så fort Arthur sms:ar" det avslutar vårt samtal, Wiktor går upp till sig igen och jag drar upp datorn i knät igen. Det dröjer flera timmar innan Arthur hör av sig, jag hinner äta upp en hel skål popcorn på egen hand och kolla på jag vet inte hur många youtube videos. Men när Arthur väl smsar trillar den tomma popcornskålen i golvet.

Arthur: Wilma hånglar med en kille, det är inte Felix