Night Changes | f.s

30

"Nehe, vi ska nog också åka nu" Farmor reser sig ur soffan och jag pustar lättat ut, sist kvar är pappas syster och hennes man, men dom bryr sig inte om jag åker. klockan har börjat ticka mot tio, det är något med min släkt och att stanna länge på kalas.

"Hejdå" jag kramar om både farmor och farmar innan de lämnar huset och jag springer upp till mitt rum. Jag sjunker ner på stolen framför bordet jag för det mesta kallar sminkbord, jag bygger upp sminket till lite mer festlig, även om skillnaden mellan festlig och vardaglig sminkning inte är speciellt stor på mig. Jag bytar om, man skulle vara utklädd, men jag skiter i det. Kommer hellre outklädd och märker att alla andra är utklädda än att komma utklädd och märka att ingen annan är det. Jag går ner för trappan igen och utbyter en blick med Wiktor innan jag går till hallen och börjar dra på mig mina skor. Wiktor kommer ut i hallen och drar på sina skor han också.

"Jag åker! hejdå!" ropar jag och väntar in svaren som kommer innan jag går ut efter Wiktor till bilen. På något sätt kände jag mig nervös, jag kunde inte säga varför men något kittlade extra i min mage.

Wilma: är framme om typ 5

Wiktor saktar in utanför uppfarten till Felix hus och jag knäpper loss bältet, tackar honom snabbt för skjutsen innan jag slänger igen bildörren och han åker hem igen. Jag går upp till dörren, den står öppen och jag kliver in. Jag stänger dörren efter mig för att inte släppa in allt för mycket kyla. Det var den vanliga fest stämningen, de allra flesta var redan fulla, hoppade runt på golvet, i soffan, på bordet. Men jag kunde inte undgå den konstiga känslan jag bar på, jag vet inte vart den kommer ifrån eller vad den grundar sig i, men den finns där. Smidigt och enkelt går jag in i folkmassan, snirklar mig förbi alla svettiga kroppar, vem eller vad jag letar efter är oklart, förhoppningsvis inte speciellt länge till. En hand greppar tag om min arm och jag vänder mig hastigt om.

"Tjenare Woliii" Max ler en aning sluddrigt mot mig och jag svarar mjukt med ett leende när han drar mig tillbaka.

"Tja" säger jag när jag står i hans närhet. Han kupar handen bakom örat och vänder huvudet åt sidan, ett sätt att be mig säga det en gång till.

"Tja!" säger jag ingen och höjer denna gången rösten.

"Ska du ha någon att dricka?" frågar han och jag skakar på huvudet.

"Nej Tack!" ropar jag, för att dels överrösta musiken och för att han ska kunna höra, så dåligt som han uppfattar saker just nu. Han nickar och dricker ur sitt eget glas. Max kompisar sluter upp vid hans sida och hälsar alla ovanligt glatt på mig. Jag står en stund och skrattar åt dom, och försöker prata med dom, men det sluddras bara bort. Jag börjar kolla mig omkring, vart är Felix förresten? En bit bort, bakom några dansande tonåringar ser jag honom, det ser ut som han pratar med någon. Han bär ett stort leende och en ölflaska i handen, jag ler smått för mig själv innan jag vänder mig tillbaka mot Max.

"Jag går! ses antagligen sen killar!" säger jag och de gormar och nickar. Jag vänder mig mot Felix igen och börjar tränga mig genom folkmassan.

"FELIX!" jag höjer frågande huvudet av den ljusa tjejrösten som nästan skar sig i mina öron. Hon går fram till Felix, lägger självsäkert handen runt hans nacke och pressar sina läppar mot hans. Jag stannar upp, hakan faller mot marken och ögonen blir stora som tefat, vafan gör han? Jag backar bak, fortfarande i chock, långsamt vänder jag mig tillbaka och möter Max tomma men samtidigt så medlidande blick innan jag kollar ner i marken och går mot dom.

"Ge mig något att dricka" mumlar jag, fortfarande med blicken i golvet. Max räcker fram ett glas, omedveten om innehållet häller jag i mig allihop.