Night Changes | f.s

27

Det är en lördags morgon, jag ligger halvt sovande i min säng, täcket ligger slarvigt över min kropp och mitt ansikte ligger tryckt mot kuddarna. Jag ligger där, i min frihet och kunde inte må bättre när det knackar på dörren. Jag suckar irriterat men ligger kvar.

"Wolii" säger Max och jag suckar.

"Hon sover" mumlar jag mot kuddarna och han skrattar kort.

"Okej, kan du hälsa henne att hon måste upp för Nathan och Alva kommer" säger han och jag känner på mig att han gått längre in i sovrummet vilket gör mig ännu mer irriterad.

"Okej, varför måste hon vakna innan det?" frågar jag och han sätter sig ner på min sängkant.

"För att klockan snart är elva och Wolli behöver gå upp, dessutom sa mamma något om fika och någon hemlighet som skulle avslöjas" säger han och jag kollar upp på honom, han flinar stort.

"Sa du fika?" frågar jag och han nickar.

"De kommer vid 12, så gå upp nu" säger han, jag nickar och reser mig upp. Han lämnar rummet när han övertygat sig om att jag är på väg upp och jag faller tillbaka i sängen, lätt lurad. Jag ligger och skrollar igenom sociala medier och njuter till största del av livet. Tills det ropar på mig från nedervåningen igen och jag inser att klockan hunnit springa iväg ännu en gång. Jag reser mig ur sängen och går till min garderob, drar på mig ett par mjukisbyxor och en T-shirt innan jag går ner för trappan. Hälsar godmorgon på alla som i sin tur antingen skrattar ett godmorgon tillbaka eller svarar med 'titta vem som kravlat sig ur sängen 'eller ett 'goddag'. Men jag bryr mig inte speciellt mycket och istället går jag in på toaletten borstar tänderna och borstar igenom håret. Där efter går jag tillbaka upp på mitt rum och sitter en stund i min ensamhet tills det knackar på ytterdörren. Jag går ner och ser Nathan och Alva i dörröppningen, hand i hand, som alltid. Jag grimaserar äcklat innan jag flinar lätt åt Nathan som var den ända att upptäcka mitt äcklade ansiktsuttryck. Han fnyser tillbaka innan han flinar han med. De drar av sina skor och jackor innan de går in i köket där mamma dukat fram med fika. Vi andra fyller på och tar upp varsin stol.

Alva är en vacker tjej, inifrån och ut. Hennes solkyssta hud och hennes bruna ögon matchar på något vänster med hennes guldblonda hår. Hon pratar inte speciellt mycket, men det kan vara att denna familjen är väldigt högljudd.  Hon är i vilket fall som helst söt. Vi sitter fikandes, det känns spänt på något sätt, något ligger i luften, undrar om det är den där hemligheten som skulle avslöjas. Jag undrar vem som ska avslöja vad.

"Fredrika.." börjar Nathan och det är som att köket tystnar, till och med kaffebryggan tystnar. Nathan är den ända som inte valt att kalla min mamma för sin mamma, de andra var fortfarande så små när Vi flyttade ihop att det automatiskt blev så, men Nathan var så mycket äldre, han förstod mer än oss och har hållit sig till att kalla mamma för Fredrika.

"Ja vännen" svarar mamma och torkar sig runt munnen med en servett innan hon lägger den på bordet och kollar mot Nathan. Alva håller Nathans hand i sina och kollar ner i hans knä, som om det är något trasigt de ska ta upp, vilket gör mig en aning nervös. Nathan plockar upp en bunt papper ur sin väska och alla kollar nyfiket på pappersbunten han räcker fram till mamma. Den hinner passera både Noah och Williams näsor innan mamma får det i sin hand. Hon skummar länge igenom papperna och alla kollar förväntansfullt på henne, jag tror inte jag är den ända som håller på att gå i taket av nyfikenhet. Hon sätter handen för munnen och kollar upp på Nathan som ler stelt. Hennes ögon tåras och jag förstår mig inte på situationen.

"Nathan" säger hon lågt och de båda reser sig upp från stolarna och de kolliderar i en kram.

"Ursäkta att jag stör, men förvirrad familj här vill veta vad som förse går" säger jag och ett lätt skratt lägger sig i köket.

"Nathan vill att jag ska skriva på hans papper och där med bli vårdnadshavare ihop med Erik över honom" säger mamma och en tår trillar ner för hennes kind och Nathan skrattar kort och torkar bort den med sin tumme.

"Vill du det?" frågar han och mamma nickar så ännu fler tårar rinner ner för hennes kinder. Jag ler smått och fortsätter äta av min bulle. De sätter sig ner igen och mamma skriver på papperna.

"Sen var det en sak till" fortsätter Nathan och alla kollar mot honom igen. Han ser en aning nervös och obekväm ut.

"Fredrika, nu när du är min mamma och Pappa, du som fortsätter vara min pappa.." fortsätter han och Erik skrattar lätt. "Vi skulle vilja berätta..." han drar ut på det, den lilla råttan.

"Säg det någon gång då!" utbrister Max och jag fnissar till.

"Skulle ni ha något emot att bli kallade Farmor och Farfar snart?" Säger han och mamma brister ut i gråt igen, Erik ser helt tagen ut av situationen.

"jag fattar ingenting" mumlar jag och kollar frågande på mamma och Erik, Nathan och Alva. Mamma nickar och torkar tårarna, skrattar lätt och reser sig upp från sin stol ännu en gång hon kramar om Nathan och Alva och där efter går hon ut ur rummet, antagligen för att lugna ner sig igen.

"Grattis till er båda" säger Erik och ler stolt.

"Säg det där igen Nathan, denna gången så jag fattar" säger Max och hoppar närmare bordet.

"Det innebär att du, och alla andra här inne förutom Wilma och Engla ska bli farbröder, Wilma och Engla för nöja sig med Faster" säger han.

"jävlar, grattis" säger Max.

"Ey! om jag vill vara Farbror då?" frågar jag och de skrattar ännu en gång åt mig.

"Red ut en sak till för mig, är vi syskon nu?" frågar William och Nathan nickar. Alltså, Nathan är nu min halvbror? medans hans helbröder bara är plast för mig? Han tog precis kol på alla mina hjärnceller, begravning för dom på Tisdag.

--------

Oväntad vändning! Men jag är tillbaka. Har haft ett litet break down då jag inte kunnat skriva, har verkligen inte lyckats när jag försökt. Men hoppas det ska kunna bli bättre nu!

Så för att förklara skrev Fredrika (Wilmas mamma) på ett papper som gjorde henne till Nathans "Riktiga mamma" på papperna i alla fall. Och han ska även bli pappa då.

Skriv gärna om ni har några idéer vad som ska kunna hända, vill ju ha in Felix i bilden igen!

ily ♡