Du kanske inte tror det, men jag är inte sårbar. Jag är hårdare än sten, kallare än is. Helt utan känslor.
Jag blir inte kär, jag kan inte brytas ner.
Eller så ligger det alldeles för långt in under mitt skal, mitt hårda tjocka skal. Jag kanske ba...
Från: Felix "haha snälla, ja skulle bara bjuda dig på fest"
Till: Felix "Haha, varför just mig?"
Från: Felix "För jag sätt dig på flera fester och tänkte du gillade fester så why not?"
Till: Felix "Okej, när är den?"
Från: Felix "ikväll"
Till: Felix "Låter gött! Jag kommer"
Från: Felix "Nice! ses!"
Till: Felix "Det gör vi"
"AJ!" skriker jag och drar åt mig huvudet. "Du behöver inte dra av mig håret?" morrar jag smärtsamt och Julie sucka tyst bakom mig.
"Förlåt, ditt hår ät tovigt" svarar hon och fortsätter fläta. "Sådär" säger hon till slut och jag reser mig upp från golvet och vänder mig om mot henne.
"Tack!" ler jag och hon nickar.
"No problem" svarar hon och reser sig upp från sängen. Jag slänger en snabb blick genom spegeln på de två flätorna som hänger ner över min rygg. "Okej fram med något snyggt, sminka dig så fixar jag kläder" säger Julie med en fundersam blick på min garderob. Jag suckar tyst, himlar med ögonen och sätter mig ner vid mitt sminkbord.
"Julie, jag ska inte på dejt eller nått, det är en vanlig fest" säger jag och hon fnyser.
"Du blev bjuden till den, personligen. Annars brukar det bara vara till en stor grupp, alla är välkomna" suckar hon och ännu en gång himlar jag med ögonen. "Den här?" Jag vänder mig mot Julie med puderborsten mot kinden och höjer på ögonbrynen när jag ser klänningen hon håller upp.
"Aldrig i helvete. Glöm det, häng tillbaka"säger jag och Julie flinar.
"Vadå då? den är ju söt" säger hon och jag hör på henne röst att hon är ironisk, men jag är redan sur på henne.
"Nej, inte det minsta häng tillbaka!"
"jaja, herregud. ta det lugnt" suckar hon och jag andas ljudligt ut. När sminket är på går jag fram till Julie och kollar på när hon rotar igenom min garderob, som alltid.
"Langa hit ett par shorts och en T-shirt bara" suckar jag men hon skakar på huvudet.
"Klänning ska du ha" mumlar hon. och plockar ut en grå klänning, visar upp den för mig, även om jag gillar den, den är fin. så vägrar jag att sätta på mig den idag, jag tänker inte riskera något.
"Nepp, shorts annars går jag inte" säger jag och korsar armarna över bröstet.
"Kan du sjunka till en playsuit?" hon kollar bedjande på mig och jag suckar.
"Visst" svarar jag och hon hoppar glatt till, även om det bara handlade om att hon vann.
"ta den här! och skynda dig iväg sen!" säger hon trycker min vita playsuit mot magen på mig. Jag drar av den från galgen och bytar snabbt om.
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
Jag sätter på mig mina vita ballerina ropar hejdå till resterande familjemedlemmar innan jag i följe med Julie lämnar huset. När vi e utanför huset jag tidigare fick adress till dunkar musiken inifrån och jag kan satsa 100 kronor på att vi är rätt. Julie som är klädd i en svart kort klänning lägger sin arm över mina axlar och frågande kollar jag ner på henne.
"I protect you" säger hon med menande blick och jag skrattar tyst.
"Fint" svarar jag och går över gatan till huset. Det är varmt där inne och många dansar runt.
"Vart e ditt haff då?" frågar Julie nyfiket när hon plockat åt sig en cider.
"Han är inte mitt haff" muttrar jag och hon nickar.
"Som du vill" säger hon och klunkar i sig en del av sin cider innan hon går ut i folkmassan. Jag plockar åt mig en cider jag med och följer vägen Julie tidigare tagit.
--
"Du hitta hit ändå" Jag vänder mig hastigt om och tvingas blinka till en en extra gång för att se vem personen är.
"klart, det var bara att följa musiken" svarar jag och han skrattar kort.
"snygg klänning" säger han och jag ser hans blick glida över min kropp på ett snabbt men inspekterande vis.
"Det är inge.... skit samma. Tack!" svarar jag och han ler. Vi pratar på länge, festen är i full gång runt om oss men vi fortsätter prata på och skratta åt varandras dåliga skämt, det värkar som vi har rätt lik humor. Klockan började närma sig två när jag kollade på klockan och insåg at jag borde gå hem.
"Jag tro det är dags för mig att gå hem" säger jag och möter hans blick som nu är närmare än innan.
"Okej" svarar han och han satte sin hand mot min höft och rörde sig långsamt mot mitt ansikte, pressade mjukt sina läppar mot mina och slöt sina ögon. För att inte stunden skulle bli pinsam slöt jag mina ögon och kysste honom tillbaka. Jag måste erkänna att jag saknat det, det där pirret i magen. Det var något alldeles speciellt.
