Night Changes | f.s

33

Dom hade satt en partyhatt på Loves huvud, den var grön och glittrade. På det stora bordet hade vi nu börjat ställa upp muggar för att spela Bear pong, som om killarna inte hade druckit nog redan. De stora röda muggarna stod som i pilar, en pil på vardera sida av bordet. Max hällde upp olika drickor i glasen, allt från öl till läsk till sånt jag aldrig sätt tidigare. Det hela gick helt enkelt ut på att man var i två lag, och kastade pingisbollar som skulle studsa en gång på bordet och sedan hoppa ner i ett av glasen. Om bollen hamnade i ena glaset skulle den som näst skulle kasta svepa innehållet i glaset och där efter kasta på sin tur.

"Love, Wilma och Kalle i det ena laget" säger Max och jag reser mig upp från soffan.

"Börjar födelsedagsbarnet eller?" frågar jag och Love flinar.

"Kör Love!" Säger Max, som står först i andra laget. Love kastar, men missar. Strax efter kastar Max, och med hans pricksäkerhet träffar han ett glas det första han gör, vilket slutar i att glaset han träffade blev mitt. Till min lättnad innehåller glaset inget annat än öl och jag kastar min boll, missar och ställer mig efter Love igen. Spelet fortsätter länge, tills alla glas på ena sidan är borta. Det hela slutar i att jag druckit 6 av 10 glas, tack vare pricksäkra Max. Egentligen skulle jag ha druckit 7 glas, men Love "tog en för laget" som han sa.

"Kan du hämta drickan i källaren Wilma?" Max kollar frågande på mig och jag nickar. Jag går mot källardörren när jag hör hur någon kommer efter.

"Jag kan hjälpa till att bära" jag ler för mig själv när han säger det, jag kan inte rå för leendet som smyger sig fram, det är omöjligt. Jag öppnar dörren och går ner för trappan, jag hör hur Love är mig hack i häl hela vägen ner. "kan jag ta något?" frågar han när vi står nere i källarutrymmet.

"Du behöver egentligen inte ta något, jag tar bara med en colaflaska upp" ler jag och möter hans ögon, han nickar och ler, utan att släppa mina ögon med blicken. Hans mörkt bruna ögon är som att drunkna i, och jag önskar verkligen inte att jag kände så.

"Du har en väldigt fin blå färg på dina ögon, som havet" säger han och jag kämpar för att inte rodnaden ska stiga mig till huvudet.

"Tack, älskar färgen på dina ögon också" ler jag generat och han skrattar lågt, där efter lägger sig en tystnad, en stel tystnad från mitt perspektiv. Men något ligger i luften, något som gör tystnaden spännande och utdragen.

"Du är jävligt snygg Wilma, vet du det?" säger han och biter sig i läppen. Det känns som hjärtat slutar slå, som tiden stannar och som om jag slutar andas för en kort stund. Men till sist skakar jag försiktigt på huvudet, han ler snett och tar ett steg närmare. "Jävligt snygg" mumlar han när hans huvud är bredvid mitt. Hjärtat slår i hundra tio och jag har svårt all hålla koll på andningen. Hans andetag slår mjukt mot mitt öra innan hans läppar snuddar vid mina. Jag blir frustrerad av hans sätt att aldrig komma till skott, hur hans läppar bara försiktigt snuddar vid mina, han gör mig galen med andra ord.

"sluta dra ut på det" mumlar jag och jag hinner skymta flinet på hans läppar innan jag pressar dom mot mina. Han lyfter upp mig på frysboxen bakom och fördjupar kyssen ännu lite till.

"Wilma hur går det med drickan!!?" ropar Max och jag suckar.

"Hittade inte den först!" ropar jag tillbaka och kollar tillbaka mot Love som ler lurigt. "Detta hände aldrig" varnar jag honom och han nickar. Jag tar cocacolaflaskan med mig och går upp för trappan igen, han är strax efter mig och det är med ett pokerface delux jag går tillbaka till soffgruppen där de andra sitter.

"Jag tog bara med cocacola" säger jag och ställer ner flaskan på bordet innan jag sätter mig ner i soffan. Love kommer in i rummet och alla kollar upp på honom, likt så jag.

"Oj vart var du?" frågar Kalle och jag kan inte undgå ryckningen i mungipan.

"Jag var inte lika snabb som Wilma upp för trappan" säger han och sätter sig ner bredvid mig i soffan.

"Ja med hennes långa ben tar hon 4 steg i taget" skrattar Max och jag himlar med ögonen. Kvällen fortsatte, men jag kunde aldrig sluta tänka på minuterna i källaren, och lättare att glömma blir det inte när Love sitter och kollar på mig, odiskret också. Jag kan inte släppa känslan av hans läppar, dom får mig att  vilja ha mer, mer, mer.