Night Changes | f.s

28

...Wilmas Perspektiv...

"Packa väskan, dra här ifrån, rym, spring, vad som än kan ta dig här ifrån är till din hjälp. Lita aldrig på folk, lita aldrig på någon. Bara spring, spring för ditt liv, spring som om det skulle ge dig frihet, du har inget mer att förlora.
Alla har Saga, min saga började i helvetet, där många andra sagor slutar. Jag var bara fem år när helvetet började och jag är idag sjutton, men helvetet fortsätter, håller mig vaken på nätterna, får tårarna att rinna och andra skadade. Min historia, min saga, min mardröm, den är inte slut." Jag tig en andnings paus innan jag dömande kollade upp på mamma.

"Mamma, jag läser inte böcker" suckade jag och hon kollade ner på boken.

"Den är bra" sa hon och jag suckade igen men log åt henne.

"Jag ska läsa den bara för att du vill det" log jag och slog boken smått i sängen. Mamma försökte dölja sitt stolta leende men jag ser igenom henne. Hon kollade upp på mig och skrattade osäkert men log sedan hon också. Hon klappa mig på låret och gick ut från mitt rum. När dörren stängde suckade jag tungt och kastade boken i fåtöljen längre bort. Mamma var speciell, en riktigt bokmal samtidigt som hon var världens tuffaste mamma. Alla gånger hon läxat upp William och Max och även Erik och de skamset sänkt blicken till marken, hon hade alltid svar på tal och fick en själv att känna sig väldigt, väldigt liten och dum. Hon var cool, vilket jag aldrig skulle erkänna, men det var hon, coolast av alla.

Jag kollade tungt bort mot väskan i hörnet av rummet, de var packade med det jag varannan vecka bar med mig fram och tillbaka mellan mamma och pappa. Vi skulle åka till pappa i dag, senare i veckan skulle vi fira hans födelsedag, torsdag närmare bestämt. Han fyllde 46. Jag slängde en till blick mot väskan och suckade ännu en gång, bättre att få den packad redan nu. Klockan var 11 och vi skulle åka vid 15, alltså hade jag ett antal timmar på mig att packa innan Wiktor skulle knacka på min dörr och säga att vi skulle åka.

Jag kollade länge på boken i min hand, när skulle jag läsa den? Aldrig. Jag slängde den på sängen och drog igen väskan

"Lunch!!" Ropade mamma från köket och alla dörrar på övervåningen öppnades i samma sekund, jag hann bara öppna dörren för att se de allihop springa ner för trappan, jag flinade för mig själv, att vi aldrig skulle växa upp.... jag små sprang ner för trappan jag med och satte mig på den lediga stolen i köket. Vi åt lik alltid i hög ljudvolym och stressade barn som skulle tillbaka till tv-spelet de hade pausat.

"Wilma, kan du ta pappas present?" Mamma räckte mig en större ask inklädd i silvrigt paketpapper. Jag nickade och tog emot det, la det på diskbänken bakom mig och åter gick till att äts min falukorv. Mamma och pappas relation är vänligt, de har aldrig slutat ge varandra presenter, varken på jul eller födelsedagar. De högtider vi firar hos mamma är pappa med på under dagen, innan han åker vidare till sina kompisar eller sin familj, och samma sak tvärt om. Egentligen skulle man inte kunna tro att de en gång varit ett par. Det är aldrig stelt mellan dom och de pratar gärna med varandra, ibland kan mamma chocka en med att hon pratat med pappa via telefon, eller att de har fikat under förmiddagen. Anledningen till att de en gång för åtta år sedan valde att gå isär är inget jag fått ta del av, men det gör mig inget, de båda är glada och de är vänner, och så länge det är så är jag glad.

"Wilma! Vi ska åka" ropar Wiktor och jag slänger väskan över axeln och småspringer ner för trappan. Mamma står ihop med Wiktor och William i hallen.

"Har ni allt med er nu, presenten har du Wilma?" Mamma rättar till kragen på min skjorta som att under min tjocktröja. "Har du boken?" Frågade hon och kollade upp på mig.

"Juste! Jag la den på sängen efter att jag läst de första kapitlet! Den måste jag hämta" svara jag henne och sprang upp för trappan och tog upp boken suckade åt den innan jag sprang ner igen. "Sådär! Nu har jag allt!" Svarade jag glatt och mamma nickade.

"Ha så kul! Och hälsa pappa" sa hon och kramade om mig, jag kramade henne tillbaka innan jag log och vinkade.

"Hejdå" sa jag och Wiktor i mun på varandra innan vi stängde dörren. William gick med blicken fäst i telefonen och tummarna knappandes mot skärmen.

"Sen när började du läsa böcker?" Frågande Wiktor när vi satt i bilen.

"Sedan mamma i morse gav mig denna" sa jag och viftade med boken.

"Du har inte läst den eller hur?" Flinade han och jag pustade ut.

"Nej inte ens öppnat skiten" skrattade jag och stoppade ner den i väskan. Wiktor parkerade utanför det stora vita huset som tillhörde pappa. Vi gick upp för trappan, dörren var låst. Som vanligt jobbade pappa. Efter att Wiktor låst upp dörren och jag sparkat av mig skorna gick jag upp på mitt rum, William gick sakta efter mig, fortfarande med blicken fäst i mobilen. Wiktor gick in på ditt rum som låg på undervåningen. Jag plockade upp presenten från mamma och la den på skrivbordet, och boken la jag på nattygsbordet ihop med min telefon.

Det var egentligen stor skillnad mellan mamma och pappas hus, pappas var kliniskt rent hela tiden, väggarna gick i vitt och grått för det mesta och allt va tråkigt stilrent, typiskt rikemanshus. Pappa hade städerska som städade varje måndag och onsdag och han jobbade alltid. Han la alla sina pengar på oss och bilar, det var hans allt, vi och bilar. Mamma där emot, även om hennes hus var större än pappas var där grejer överallt, möblerna var välanvända och gick inte över budgeten, där var smutsigt och stökigt även när där var städat. Det går inte att hålla ett boende för tio pers rent, oavsett hur mycket mamma försöker. Hennes pengar går till mat, mat och mer mat. Det ända hon gör är att handla, laga mat och städa. Men hon gillar det, hon gillar våran stökiga familj och ler lyckligt när hon sitter i soffan, utmattad och trött. Kanske är det mamma och pappas skillnader på hur de vill leva som gjort att de gått olika vägar, att kompromissa inte längre fungerade. Pappa får krupp så fort det är stökigt hemma, mamma får krupp av kliniska hus som pappas. Jag, jag tycker om att skifta mellan de båda två, efter två veckor hos mamma är man trött och glad över att få vila, ostörd. Och efter två veckor hos pappa längtar man efter stoj och Stim dagarna i ända.

Felix: jag ska ha fest i helgen, du är bjuden babe

Wilma: pappa fyller år, ska fira honom i helgen, fredag. Vilken dag är festen?
Wilma: babe

Felix: tur! Festen är på lördag, räknar med att du kommer ;) KOM UTKLÄDD!!!! babe...

Wilma: gör så
Wilma: babe...

Felix: vi borde matcha varandra...

Wilma: vi vi borde det, förslag?

------
Tjenixen! Jag befinner mig på Kreta just nu, men hann ändå fixa ett kapitel! Hoppas ni tycker om det, snart kommer det hända grejer! :)

Ily ♡