Night Changes | f.s

19

Jag öppnade ögonen och bländades av den starka lampan vi glömt släcka igår, så jag stängde dom lika snabbt igen, det tog ett tag innan jag orkade resa mig upp i soffan. Jag sätter halvt upp och kollar mig trött omkring, jag måste ha somnat i soffan. Tv:rullar, och har säkert gjort hela natten. En tyst snarkning hörs från andra sidan soffan och jag kollar surt bort mot Felix innan jag sparkar till honom och han sätter sig hastigt upp.

"Aj!" morrar han och jag flinar och drar ena handen genom håret.

"vad är klockan?" frågar jag och börjar leta efter min telefon bland alla filtar och kuddar.

"10.53" svarar Felix och jag suckar tungt innan jag lägger mig ner i soffan igen.

"Jag ger upp dagen, godnatt igen!" säger jag och sluter ögonen. Det känns i soffan att Felix förflyttar sig, men jag visade inga täcken på att jag märkte något. Inte förrns jag kände hans andetag mot mitt ansikte, då öppnade jag ögonen och mötte hans. Jag flinade likt honom innan jag snabbt synade av hur han stod lutad över min kropp.

"Vi måste prata" sa han bara och jag nickade.

"Prata på kära du" svarar de jag och släppte inte hans ögon för en sekund, för att visa mitt allvar.

"Jag gillar inte hur du leker med mina känslor" sa han och jag höjde förvirrat på ögonbrynen.

"Vadå leker med dina känslor? jag gör ingenting med dina känslor" svara jag och han nickar länge innan han reser sig upp och räcker mig sin hand. Jag tar det och ställer mig upp bredvid honom.

"Jo, du leker med dom. Du får mig att tror saker, och du låter mig kyssa dig som om du aldrig blivit kysst förut. Det är inte schyst! för det är jag som råkar illa ut i slutändan" säger han och denna gång är det hans blick som är spänd i min. Det börjar bli obehagligt, han ser farlig ut, samtidigt så sårad. Jag visste inte vad jag skulle svara, inte hur jag skulle reagera, det slutade med att jag i all hast tog tag om hans käkar och kysste honom. Till en början besvarade han den, innan han sköt undan mig.

"Wilma!" nästan skrek han och jag vek undan från hans blick.

"Felix" svarade jag tyst och han suckar tungt innan han kom fram till mig igen.

"Du kan inte hålla på såhär" suckade han och hans händer sattes mot mina höfter.

"Vad pratar du om" frågar jag och kollar upp mot honom igen.

"Jag gillar dig Wilma, och du låter mig göra det på ett sätt du inte borde, vad tycker din pojkvän om det här egentligen?" Han granskade mina ögon, mitt ansikte, min kropp efter svar. Jag var ställd, jag hade helt glömt bort den lilla, lilla detaljen att min pojkvän bara var ett påhitt för att hålla Felix ifrån mig. Men nu, nu när det faktiskt kändes som om jag var på väg att mjukna, bara lite så önskade jag att jag aldrig ljugit om det.

"Felix, jag kan förklara" börjar jag och han nickar innan han sakta styr mig mot väggen i vardagsrummet.

"Kör igång" säger han så fort mitt huvud slagit mot väggen och jag nickar.

"Jag ljög" säger jag snabbt, jag vägrar möta hans blick. Jag var beredd på att hans händer skulle försvinna från mina höfter, att det skulle låta i golvet när han gick mot dörren. Men inget av det hördes eller kändes. Till sist vågade jag kolla upp på han, hans blick var redan fäst i min, bestämt.

"Så du har ingen pojkvän?" frågar han och jag nickar.

"Det är en lång historia och för att göra den kort så ljög jag för jag är galet rädd för känslor, allt som involverar känslor är jag sämst på" säger jag och han rör inte en min. Det känns som hela världen står still, som om någon stannat tiden, tills Felix långsamt lutade sig mot mig och placerade en lång puss mot min kind. Det rusade i hela min kropp, jag kunde inte kontrollera mina känslor, allt bara flög runt som galna fjärilar i min kropp. Det var skräckblandad förtjusning.

"Vet du vad Wilma, jag är inte någon expert på känslor, jag har inte varit någon bra kille och inte brytt mig speciellt mycket om känslor, varken mina egna eller andras... Men jag bryr mig om dina, på ett sätt jag aldrig brytt mig om någon annans. Jag kan försöka lära dig?" Hans blåa ögon kollar bedjande in i mina, som hundvalpsögon. Jag nickar kort. Varför inte testa? För det värsta som kan hända är väl att han krossar mitt hjärta? mitt hjärta gjort av sten...

-------------

Okej lev med den usla skrivningen i detta kapitlet, jag ber om ursäkt för hur kasst det är. Men jag ville uppdatera och hade inte orken att skriva om då jag inte riktigt har tiden till det då jag jobbar hela tiden, eller nästan i alla fall. hahah!

puss på er!

ily ♡