Night Changes | f.s

22

Veckorna har gott, jag kan inte säga att något speciellt hänt, egentligen har livet varit precis som innan. Kanske jag och Felix är något lite mer än vänner, kanske Julie hatar den killen lite mer än vad hon gjorde innan och kanske att vi har fått ett akvarium. Den sista var en lögn, det skulle aldrig placeras ett akvarium i vårt hus, dom stackars fiskar som hade bott där hade dött inom en vecka. I vilket fall som helst skulle denna kväll se ut precis som andra kvällar på sommarlovet. Det jag sa till mamma var att jag och några kompisar skulle kolla film, vilket egentligen innebar att jag och mina några kompisar gick till några andra kompisar som hade ännu mer kompisar hemma. Och vi kollade inte film, snarare trodde man att man var i en film, vi skulle helt enkelt på fest. Jag satt vid mitt sminkbord och försökte fixa mig det sista innan jag skulle vara tvungen att gå. Kläderna var redan på och håret orkade jag inte bry mig om, det hängde som vanligt ner för min rygg.

"Wolli!!" Jag drog ett sista drag med Mascaran innan jag gick för att öppna dörren.

"Vad vill du?" frågade jag och kollade på Max.

"Jo, Jag undrar om vi ska åka ihop?" jag höjde på ögonbrynen och han flinade kort.

"Jag ska på filmkväll hos Noelia, du ska inte med dit" svarade jag och han skrattade.

"skärp dig Wolli" sa han och jag suckade.

"Visst, men vi går dit" svarar jag och han nickar innan jag stänger dörren igen. Jag drar på mig sockar och går där efter ut i hallen.

"Vi går nu mamma!" ropar jag och Max är snart i hallen också.

"Ha så kul!" ropar mamma från köket och vi går där efter ut genom dörren. Solen stod fortfarande högt på himlen och det var varmt. Vi gick i tystnad tills vi kom fram till Oscars hus, han och jag hade sedan tidigare bestämt att vi skulle gå ihop. Det blev snabbt ett småprat som la sig mellan oss tre, ända fram till huset där musiken dunkade. max tog snabbt av från vår sida och snart stod jag och Oscar, mitt i smeten. Egentligen visste vi inte hur vi lyckades. Oscar drog upp sin mobil ur fickan och läste av sms:et han hade fått innan han stoppade ner telefonen igen.

"De andra är på altanen" sa han och jag nickade. Vi trängde oss genom folkmassan och så fort vi lyckats ta oss ut genom dörren va det som allt la sig en aning. I varsin stol satt dom, allihop. Amelia, Noelia, Julie, Adam och Simon, alla med varsin dricka i handen.

"Hej!" sa Noe glatt när vi stängt om oss.

"Hej!" svarade vi, nästan som i kör.

"Sätt er ner" säger Amelia men där finns bara en stol ledig och som vi är vana vid sätter sig Oscar ner och jag efter. På bordet framför oss står oöppnade drickor och jag räcker mig efter två, räcker den ena till Oscar innan jag öppnar min egna. Vi sitter ett tag på altanen. Ingen annan har medvetandet om att komma ut hit, de har fullt upp på insidan.

Felix: Är du hos Marcus?

Wilma: Ja, du?

Felix: ja, vart är du?

Wilma: Altanen

Felix: kommer

Jag öppnar en ny burk och lutar mig tillbaka mot Oscar och kollar på solen som sakta tar sig ner för himlen. Altan dörren öppnas och jag, precis som alla andra vänder blicken mot Felix som kommer ut. Jag reser mig ur Oscars knä och Oscar reser sig med.

"kan vi inte gå in och dansa, det börjar bli kallt ute" säger jag och alla nickar och reser sig. Jag går bort till Felix som rätt borta kollar på mg.

"Ska vi dansa?" frågar jag och han nickar. Vi går alla in igen och ut på dansgolvet. Vi börjar dansa, eller kanske hoppa, beror på hur man ser det. I en klump, allihop ihop.

"Wilma!" jag vänder mig hastigt om och ser Arthur, en av Max bättre vänner komma vinglandes fram.

"Tjenare Arthur!" säger jag och lägger armen om hans axlar, allt för att stödja upp honom. Han lägger sin arm runt min midja och tar ett par väl behövda andetag innan han fortsätter.

"Du måste hänga med, det är sjukt kul!" säger han, knappt hörbart för han sluddrar.

"Okej" svarar jag och han vänder oss om mot ytterdörren igen. Jag ser hur Felix kollar på oss när vi går iväg. Jag vänder blicken bak och ser hur hans ögon mörknar men han stannar kvar, antar att jag kommer få dom ögonen när jag kommer tillbaka, om jag kommer tillbaka. Vi går ut och ner för trappan. På gräsmattan ser jag Max och hans andra kompisar.

"Jag har Wilma med mig!" sluddrar Arthur och jag släpper mitt grepp om honom.

"Tjena lillsyrran!" säger Max och lägger armen om mina axlar.

"Hej på dig" svarar jag och behöver nästan dra huvudet en bit ifrån honom för han stinker en hel del sprit.

"Vi ska ta en syskonshot" säger han och jag höjer på ögonbrynen.

"Vafan är det?" frågar jag men han bara flinar.

"Det blir kul, jag gjorde det ihop med Nathan när jag var mindre" sluddrar han och jag nickar.

"Jo, som om Nathan skulle gjort det med dig" svarar jag men Max bara fnyser och drar med mig bort mot bordet med sina vänner hack i häl. Max släpper mig och häller upp två shots, den ena räcker han till mig och behåller den andra för sig själv. Där efter virar han sin arm runt min och jag förstår vad vi håller på med.

"Botten upp Wolli!" säger han och jag nickar.

"Botten upp!" svarar jag och vi vänder bak huvudet. Jag grimaserar smått åt den starka drickan när vi ställer ner glasen på bordet igen.

"tack Wolli, Nästa gång är det du som gör det med Ethan" flinar han och jag fnyser.

"Men det är några år kvar tills dess" svarar jag och han rycker på axlarna.

"Om du säger så" flinar han och går iväg med sina kompisar.

"Wilma!" Oscar kommer bort till mig och jag nickar.

"Whas up?" frågar han och vänder mig tillbaka till bordet för att ta något att dricka.

"Vad gjorde ni?" frågar han och tar ett glas åt sig själv.

"Drack" svarar jag och han nickar.

"Ska vi leta upp de andra, de är nog inne någonstans" säger han och jag nickar. Vi går in, det går rätt fort att hitta de andra, och vi sveper det sista i glasen innan vi ställer ifrån oss våra muggar.

"Wilma!" Jag vänder mig om och ser Felix komma gående i snabbtakt.

"Jag går" säger Oscar och jag nickar.

"Jag kommer efter" svarar jag innan han går iväg.

"Vi måste prata!" säger Felix och jag skräms en aning av hans bemötande.

"Prata på" svarar jag.

"Jag gillar inte hur han kollar på dig, och snart börjar jag tro att du vill ha honom också" säger han och den arga rösten går till sårad.

"Vem då?" frågar jag, helt oförstående på vad han pratar om.

"Du vet vem! Gillar du mig Wilma, gillar du mig på det sättet jag gillar dig?" frågar han, hans ögon är fast klistrade i mina och jag får svårt att andas. Jag vet inte vad jag ska ta mig till.

"Du vet att jag har svårt att visa känslor" säger jag.

"Det handlar inte om det, det handlar om att berätta. Jag vill veta om du gillar mig, om det är ömsesidigt. För ibland känns det som det bara är från mitt håll och att jag aldrig får något tillbaka. Ett förhållande handlar om att kunna ge och ta, dela." säger han och tårarna stiger i mina ögon. Jag kunde inte hindra dom, för det han sa var sant, och jag visste att jag egentligen ville, ville ge tillbaka, men jag kunde inte.

-----------------
Har ni börjat skolan än?