Night Changes | f.s

36

med långsamma rörelser rör jag mitt högra pekfinger i cirklar över Felix bröst och lyssnar till hans tunga andetag.  Klockan tickar allt närmare elva ju längre vi ligger där, men han sover och jag ligger mer än gärna och kollar på honom.

"Jag vet att du stirrar på mig Wilma" säger han utan att öppna ögonen eller röra en ända muskel i ansiktet. Jag ler smått för mig själv av sanningen.

"Du är söt när du sover, därför kollar jag på dig" svarar jag och han öppnar ena ögat och flinar mot mig, han säger ingenting utan stänger bara ögat igen och drar mig närmare sig själv. "Ska vi inte äta lite frukost?" frågar jag och han nickar. Osmidigt kravlar jag mig ur hans grepp och reser mig ur sängen. "Jag kommer strax, du stannar här" säger jag och han nickar, jag stänger dörren mellan oss och tar mig ner för trappan till köket.

"God morgon Wilma" säger pappa med blicken i tidningen.

"Godmorgon!" svarar jag när jag kliver in i köket.

"Tjenare sömntuta" flinar Wiktor och jag suckar, sträcker mig efter mackorna som står längst bort på bordet, tar två och lägger ner framför mig, smörar dom och lägger på ost.

"Sen när blev Wilma stor i frukosten?" frågar Wiktor och kolar frågande på mackorna framför mig.

"Det är nästan lunch tid, jag är hungrigare nu" konstaterar jag och han nickar. Jag tar mackorna och ett glas vatten med mig upp till sovrummet igen, Felix sitter upp i sängen med Telefonen i händerna och kollar upp mot mig när jag stänger dörren efter mig.

"Frukost på sängen" flinar han och jag nickar när jag sätter mig ner bredvid honom och räcker honom den ena mackan. "Tack!" säger han och biter en bit av sin macka. Jag plockar upp min telefon och kollar igenom sociala medier samtidigt som jag försöker äta min macka.

Maxiii: Tävling på torsdag, du kommer och kollar va?

Jag: Ja, klar jag gör, har jag någonsin missat en tävling?

Maxiii: precis vad jag tänkte, det blir premiär åk med din hjälm!

Jag: ska stolt följa den hela tävlingen!

"vill du med och kolla på Max när han tävlar på Torsdag?" frågar jag och Felix kollar skeptiskt mot mig.

"Ja visst" säger han efter en stund och jag ler.

"Bra" Ler jag och lägger tillbaka telefonen på nattygsbordet. Den större delen av dagen tillbringar vi i sängen, kollandes på film. Till slut tröttnade vi och gick upp för att gå ut och gå, Felix tog fönstervägen och jag tog dörren, och vi möttes utanför. Det blåste en aning och himlen var i grå nyans. Regnet hängde i luften, det kändes. Det var inte många ute en dag som denna, de flesta var ut tvingade på grund av sina hundar eller för att hämta tidningen men annars var gatorna tomma. Den friska luften fyllde mina lungor och ny energi skapades snabbt och latheten försvann som på beställning. Efter en lång promenad med mycket skratt och prat återvände vi till mig.

"Kan du inte följa med mig in, genom dörren?"

----

wow, all min energi och skrivintresse bara dog, men nu hoppas jag att jag är på banan igen, ett kort och rätt uselt kapitel såhär på kvällen <3

ily ♡