Night Changes | f.s

16

Wilma: Hur länge visste du att det var mina vänner du skrev med?

Felix: Från första sms:et

Wilma: Hur?

Felix: Du har aldrig varit speciellt snäll i dina sms, det liknade inte vad du skulle svara.

Wilma: tycker du jag är elak?

Felix: Nej! Du är dryg

Wilma: Förlåt

Felix: Det är okej, jag tror inte du är dryg för att vara dryg, jag tror det känns bättre för dig, att stänga folk ute.

Wilma: Du är äckligt poetisk

Felix: Tack, jag tar det som en komplimang

Wilma: det var Meningen :)

Felix: så när fyller din pojkvän år?

Wilma: I morgon.....

Felix: Okej, hälsa

Wilma: Visst! hahah

Felix: Vill du träffas någon gång? inte som någon dejt! bara som vänner!!

Wilma: haha, ja visst. det skulle vara kul

Felix: =D

Wilma: Ses vi nu eller?

Felix: Va?

Wilma: Jag ska köpa hjälmen, du hänger ju där, ska vi ses?

Felix: oh ja gärna!

Wilma: Bra, jag åker om typ tio så är där om typ 30.

Felix: Då är jag där

Wilma: Bra

Jag drar på mina skor och sätter solglasögonen över ögonen.

"Du får fan ta eget körkort snart" klagar Wiktor och jag suckar.

"Jag är fortfarande bara 17" svarar jag och han nickar.

"Jag längtar tills du håller ditt körkort i handen" säger han med ett flin och jag nickar.

"Jag med, men kom igen nu" säger jag och puttar ut honom genom dörren.

"Vad ska du köpa?" frågar han när vi åkt en bit.

"You Will See" svarar jag och han himlar med ögonen. Han hatar mig för det svaret, han klarar inte av att vänta. Han är som en tvååring. Han stannar vid vägkanten och jag hoppar av, tackar för skjutsen innan jag stänger bildörren och går mot stan, för att han inte ska veta var jag går. När han åkt iväg ändrar jag riktning. Jag trycker upp dörren och klockan ringer som alltid.
Jag går bort till hjälm delen, plockar upp den hjälm jag sist kollat på och kollar ännu en gång, extra noga.

"Vill du ha hjälp med något? Åh Wilma! Välkommen tillbaka" jag vänder mig och ler mot Danne som han kallas, eller heter.

"Hej! Jag ska köpa hjälmen idag hade jag tänkt" svarar jag och han nickar.

"Storlek?" frågar han när han ställer sig bakom disken.

"M" svarar jag och han nickar kort innan han försvinner ut till lagret.

"En Hjälm i M, snyggaste jag har" säger han när han ställer ner lådan på disken.

"Det hoppas jag" skrattar jag och han nickar. Jag sätter i kortet och betalar.

"Du vill inte ha något mer?" frågar han och jag höjer frågande på ögonbrynen. "Typ som en snygging kallad Felix" flinar han och jag ler.

"Honom tar jag gärna med mig" skrattar jag och han lika så.

"Felix!" ropar han och Feix kommer ut från lagret.

"vad?" frågar han innan han kollar mot mig och ler.

"Hej Wilma" säger han och jag ler.

"Jag sålde precis dig" säger Danne och vi båda kollar chockat på honom.

"Det lät så fel" säger jag och alla skrattar. "Kan jag ställa hjälmen här så länge? vi ska fika" frågar jag och Danne nickar.

"Självklart, ha så kul" säger han och tar med sig hjälmen bak igen. Jag ler kort mot Felix innan jag går mot dörren. Han är snabbt efter mig och snabb med att börja prata, starta ett samtal. Vi sätter oss ner på ett café, ett mysigt litet café. Vi beställer varsin dricka och varsin chokladboll. Han är trevlig, inte alls som jag trott han ska vara, han är mycket mer jordnära och smart. Jag tor aldrig en människa förvånat mig så mycket, på ett så positivt sätt. Efter en lång fika går vi tillbaka, jag får min hjälm och Danne får sin Felix.

"Jag gör gärna om det igen" ler Felix och jag nickar.

"Jag med, det var kul" svarar jag och han ler. "Nu måste jag gå, ska slå in denna idag också" leendet försvinner från hans läppar och han nickar.

"Ja, vi hörs!" säger han och försvinner bak till de andra.

"Hejdå" viskar jag och går iväg. Med hjälmen under armen går jag för att möta upp min bror, som ska skjutsa hem mig igen. Felix känns som en bra person, om man bara lär känna honom, jag önskar Julie kunde se det också.