Night Changes | f.s

40

Jag tror aldrig att en familj middag någonsin varit så stel, jag och Max kollade på varandra över matbordet när vi trodde att den andre inte så. Det var inte bara vi som märkte det, mamma och dem andra kollade konstigt på oss också, som om de funderade på vad som hänt. Jag var först med att lämna matbordet, jag gick upp på mitt rum och kollade tillbaka på alla meddelanden som hamnat i min telefon sedan jag sist kollade. Felix hade skickat mins lika många sms till och nu hade Julie börjat fråga också.

Julie: Varför är du så nere?

Wilma: Kanske för att jag gjort slut med Felix och bråkar med Max, men jag är inte nere.

Julie: varför berättar du inget?

Wilma: Har inte varit min första tanke direkt

Julie: varför gjorde ni slut?

Wilma: det spelar ingen roll, nu är det som du vill ha det

Julie: Wilma! Jag vill inte att du ska vara ledsen

Wilma: jag är inte ledsen

Julie: jo det är du

Wilma: nej

Julie: om Felix gör dig lycklig och inte beter sig som ett svin runt om dig så vill jag att du är med honom, jag vill det bästa för dig.

Wilma: mhm, är det fest snart?

Julie: ja

Wilma: när då?

Julie: i kväll

Wilma: hos?

Julie: David

Wilma: ska du gå?

Julie: ja

Wilma: bra.

Jag satte telefonen på laddning, den saknade inte mycket batteri men skulle jag gå hemifrån vill jag ha den fulladdad. Jag sätter mig ner framför spegeln på mitt rum och börjar sminka mig, efter det lockar jag håret. Ett par svarta shorts och en svart of shoulder blus i spets. Det hela tar mig två timme, sminka, locka håret och välja kläder. Klockan har börjat närma sig halv nio när jag går ner för trappan och ut till hallen. Jag drar på mig mina adidas sneakers och är precis på väg att lämna huset när mamma sticker ut huvudet från köket.

"Vart ska du?" frågar hon och kollar misstänksamt på mig.

"Julie" svarar jag kort, i hopp om att hon ska nöja sig med det svaret.

"klädd sådär?" frågar hon skeptiskt och jag suckar.

"Mamma...." suckar jag irriterat och hon nickar, som om hon redan innan visste vart jag skulle, som om hon visste att jag ljög.

"Gör inget dumt bara" säger hon tyst och försvinner in i köket igen. Utan att få de minsta skuldkänslor springer jag ut ur huset och fortsätter gatan upp. David bor inte många hus ifrån mamma, vilket gör att jag är framme hos honom fortare än väntat. innanför dörren är det mycket riktigt fest, precis som Julie sa. Jag tränger mig fram till köket och plockar åt mig en cider innan jag går tillbaka och ut i vardagsrummet där de allra flesta håller hus. Jag kollar mig omkring, i hopp om att hitta Julie. Men hon syns inte till, jag plockar upp telefonen, inga sms, så jag knappar in ett eget.

Wilma: Vart är du?

Efter minuter som kändes som timmar svarar hon.

Julie: altanen

Jag ler lätt och stoppar telefonen i bakfickan igen samtidigt som jag försöker tränga mig bort mot altandörren. När jag öppnar dörren och tar stegen ut förvånas jag inte något över vem som gör Julie sällskap, David, med sina läppar aningen för nära hennes.

"Stör jag?" är det första jag säger när jag tar ett par steg längre ut på altanen, de båda kollar på mig och jag ler snett.

"Du har en hel del att förklara för mig" svarar Julie, som om hon glömt att David var där, som om hon glömt bort vad dem precis höll på med.

"Du med" konstaterar jag och lägger blicken extra länge på David som kollar lika frågande och nyfiket på mig som Julie. Efter en stund släpper han taget om Julie och harklar sig.

"Jag går" säger han innan han går förbi mig och in i huset igen.

"varför gjorde ni slut?" Julie lägger armarna i kors över bröstet och lutar sig tillbaka mot altanens staket.

"För att han hånglade med en annan tjej" svarar jag och går bort till henne.

"Var det allt?" frågar hon förvånat och dömande, egentligen är det inte hela sanningen, det är en väldigt liten del av sanningen egentligen. 

"nej" suckar jag tillbaka och tar en klunk ur min cider, som för den delen inte ens var god.

"Sanningen är att du gjorde slut med honom för att?..... För att Max inte tycker om hur du går tillbaka till någon som tidigare sårat dig. Och det är därför du bråkar med Max. Har jag rätt?" Hon kollar överlägset på mig och jag kan inte undgå att se ut som ett frågetecken.

"hur?" är det ända jag får ur mig, hon rycket på axlarna.

"Ren och skär gissning" svarar hon och jag suckar.

"Vad ska jag göra?" frågar jag desperat och hon tänker efter en stund.

"Festa" svarar hon och ler, efter det tar hon tag i min hand och dar med mig in igen. Det är mycket varmare inne, även om det fortfarande är varmt ute så är skillnaden enorm. Musiken som spelas genom högtalarna dunkar mellan väggarna och är till en början öronbedövande.
"Jag vill presentera dig för någon" mumlar Julie, knappt så jag hör och jag blir tvungen att be henne upprepa sig, vilket hon inte gör utan drar iväg med mig igen. Vi stannar i köket där David står ihop med en annan kille som jag vill ha ett svagt minne av att jag träffat tidigare.

"Jag vill att ni lär känna varandra" säger Julie innan hon ställer sig vid sidan om David.

"Wilma" säger jag och räcker fram handen, killen skrattar och skakar min hand.

"Ogge" svarar han och jag höjer på ögonbrynen.

"Heter du det eller kallas du bara för det?" frågar jag och tar en cider från bordet.

"Jag kallas bara det, jag heter egentligen Oscar" svarar han och jag nickar.

"jaha, min bästa vän heter också Oscar" berättar jag och han nickar. Vi fortsätter prata, länge. Vi kom fram till många saker vi hade gemensamt, vi går på samma skola, har kompisar som är kompisar med varandras kompisar, samma favorit smak på glass och båda avskyr ärtsoppa. Ogge var trevlig, skrattade åt samma skämt som jag, lättsam och det tog inte lång tid innan jag kände mig trygg och bekväm i hans sällskap.

"Jag har för mig att jag sätt dig någonstans tidigare" vi hade nu förflyttat oss från köket till vardagsrummet, jag försökte överösta musiken men det gick inget vidare. Jag stod lutad mot väggen och Ogge mittemot mig med örat vid min mun för att kunna höra vad jag säger.

"I skolan då antagligen, vi måste ju ha passerat varandra någon gång" konstaterar han och jag nickar. Han tar en klunk ur sin öl och jag kan inte låta bli att beundra hur han dricker, eller slita blicken ifrån honom kanske är rätta uttrycket.
"Du tittar mycket" flinar han när han torkar sig om munnen efter att ha ställt ner ölen på byrån bredvid oss.

"Förlåt, jag bara.... fastnar med blicken" ursäktar jag mig och skakar på huvudet innan jag flyttar blicken till folkmassan i soffan.

"Det är lugnt" skrattar han lätt och jag nickar generat. längre bort i vardagsrummet kan jag se en tjej kolla konstigt mot oss, vilket förvirrar mig. Visst finns det många tjejer där ute som har något emot mig, men vad jag kan minnas har jag inte sett henne tidigare. Ogge märker hur jag kollar mot henne och han vänder blicken för att kollad vad jag kollar på, men han hinner knappt se vad det var innan han vänder ansiktet mot mig igen. Jag släpper henne med blicken, jag är inte typen som stirrar. Men jag hinner inte mer än vända blicken till Ogge innan han mjukt pressar sina läppar mot mina, så försiktigt, så passionerat. Till en början blir jag chockad, men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte tyckte om det, så jag spelade med.  efter ett tag drar han ifrån men jag stoppar honom genom att lägga en hand mot hans bakhud.

"Förlåt" mumlar han tyst.

"Sluta inte" mumlar jag tillbaka och ett kort flin hinner jag skymta på hans läppar innan dem är pressade mot mina igen. Jag vet att jag kommer få ångra mig i efterhand, och jag vet att det jag gör just nu kanske är fel, men just nu känns det så rätt.