Troublemaker | o.r & f.s

Cowboyen

Hej alla läsare! Jag hoppas ni haft en skön helg, min har mest involverat skrivande men det är jag nöjd med ;) För övrigt så undrar jag vad ni tycker om novellen rent allmänt. Jag är lite sådär orolig för jag har haft novellen några dagar och det är bara ca 40 läsningar... Är den dålig på något sätt eller hur är den? Varje kommentar räknas, jag skulle verkligen bli SKITGLAD om ni kunde kommentera feedback så novellen kan utvecklas. I alla fall, här är det sjunde kapitlet, hoppas ni gillar det :D

Jag kände hur ögonlocken blev allt tyngre och tyngre och jag gjorde allt jag kunde för att hålla dem öppna. "Är du trött Hanna?" Omars röst väckte mig ur min nästan-sömn. "Lite" sa jag och skrattade försiktigt. Han log trött och smekte min kind med baksidan av handen. "Du får sova om du vill" sa han och jag kröp närmare honom och kurade ihop mig till en boll. Hans närhet, hans kontakt gjorde mig svag.

Jag drog upp dragkedjan på Omar's One Piece som jag fått lånat och blundade. Titanic var verkligen jättesorglig, så jag blundade hellre än att titta på den. Jag förstod inte hur de andra inte grät men jag antar att jag var känsligare än dem. Jag hann inte blunda längre än 2 minuter innan sömnen tog över min kropp.

~~~~~~~~~~~~

Jag vaknade av att jag låg i en famn, någon bar mig. Jag tittade upp och jag såg att det var Omar. Han tittade ner på mig. "Jaså du vaknade nu" sa han och skrattade försiktigt. Jag var jättetrött och det var fortfarande mörkt ute. Omar såg min förvirrade blick. "Du sov bara i en halvtimme" sa han lugnt. Jag tittade på honom trött. "Kan du bära mig till din säng?" frågade jag tyst. Jag ville sova bland Omar-lukten, den gjorde mig trygg och lugn.

"Självklart" sa han och log. Vi log mycket nu för tiden hade jag märkt. Han bar iväg mig till sin enorma säng och lade mig i den. "Tack" sa jag och log mot honom. Jag kröp ner i sängen och han lade täcket över mig. Jag stängde ögonen halvt och bara vilade. Omar lutade sig över sängen och pussade mig på kinden. "Godnatt Hanna" sa han tyst.

"Godnatt Omar" svarade jag ännu tystare. Jag stängde ögonen helt och slappnade av. Sedan öppnade jag ögonen lite grann nån sekund och såg Omar gå ut ur rummet och stängde dörren efter sig. När allt blivit tyst igen så fick jag något ryck så jag gick upp ur sängen och tände nattbordslampan. Omar's rum var väldigt fint, mitt emellan modernt och gammaldags. Det var en väldigt mysig känsla här inne, man kände sig välkommen.

Jag gick runt och började kolla på foton av Omar och hans familj när han var liten. Han var verkligen jättesöt när han var liten, det fanns massa bilder när han sjöng och dansade. Det allra finaste fotot var ett på han och Wilnur, hans mamma. De stod i deras trädgård och Omar hade satt upp en liten liten tofs i håret mitt på huvudet. Han var nog runt 5-6 år på fotot och han hade tappat en av hans framtänder så han hade världens sötaste glugg. Wilnur hade han på ryggen och Omar sträckte upp ena handen som en cowboy. Det var nog det sötaste fotot jag någonsin har sett!

"Hanna... Vad gör du?" plötsligt dök Omar upp i dörröppningen. Jag vände mig helt om och tittade på honom. "Förlåt Omar.. Jag bara såg detta fotot och ni var bara så söta..." jag ville inte att han skulle vara arg på mig, bra jobbat Hanna verkligen. "Jag vill inte att du ska tro att jag snokade, snälla..." kved jag.

"Hanna.. Jag vill inte att du kollar på mina foton, jag såg bara dum ut när jag var mindre" sa Omar och skrattade. Jag kände en ren lättnad, tack och lov. Han var inte arg på mig!

Jag skrattade med honom och vi bara stod där och skrattade flera minuter.

"Jag tycker faktiskt att du var riktigt het när du var liten...'' sa jag när jag slutat skratta. Omar tittade på mig med en speciell blick som jag aldrig har sett hos en kille innan.

"Och vad tycker du om mig nu?'' frågade han och närmade sig mig, ända tills hans ansikte var 1 dm från mitt. ''J-jag tycker... Att d-du är...." jag avbröts av att resten av gruppen visade sig i dörröppningen. ''Men heej people- VAD GÖR NI TVÅ?!'' skrek Felix när han såg mig och Omar. ''Avbröt vi något här eller? fortsatte Mihna fnittrande.

''Nejdå'' sa vi kort och gick snabbt bort från varandra. ''Eller hur, vi såg er allt'' sa Oscar och fnittrade sitt vanliga tjejfnitter. Jag kunde inte hålla tillbaka rodnandet så jag höll händerna för ansiktet. ''Men sluta nu...'' sa jag och blev ännu rödare i ansiktet. Alla skrattade åt mig. Vilka vänner man har!