Troublemaker | o.r & f.s

Ett misstag

Hey hörni, TUSEN TACK för 470 läsningar! Vi har nått över det till och med, jag är helt förstummad. Tack tack tack! Nu får ni det jag lovade, drama will come ;) Som tack för läsningarna så har jag gjort en trailer till boken som kommer ut i nästa kapitel. Om ni vill ha nästa kapitel redan idag så vill jag ha kommentarer, MINST 2 stycken. Ju fler kommentarer jag får desto snabbare kommer kapitlet ut, okej? :D Btw, om jag inte redan har sagt det så är min twitter @EllenOffic och min instagram @elleeennn så om ni undrar något eller har synpunkter så är det bara att säga till där om inte här i kommentarerna :)

Vi gick tillsammans in i vardagsrummet med kläder på oss denna gång. Alla satt samlade runt bordet med mat i massor. "Godmorgon guys" sa Omar och satte sig ner. Dock fanns det bara en stol och Omar tog den.

Jag tittade mig förvirrat omkring och visste inte riktigt var jag skulle sitta.

"Hanna, kom här" Omar klappade sig själv på knät. "Du kan sitta i mitt knä"

Jag log och satte mig i hans knä. Han placerade ena armen runt min midja som var sönderkittlad av Enis.

Det fanns många olika rätter att välja på men jag tog bara en enkel grov macka och lite müsli.

"Så, vad tänker ni hitta på idag?" log Kat.

"Venne" sa Omar. "Vi ska väl repa inför Fooo Experience och sedan vet jag inte mer"

"Oh" sa Kat. "Tjejer, kan inte ni sjunga med killarna när de repar?"

Min haka sjönk ner till golvet. "Eh... Jag kan inte sjunga"

"Hanna, alla KAN sjunga. Med lite träning"

Paniken spred sig i min kropp. Jag brukade inte sjunga så ofta så jag visste inte riktigt hur jag lät, men om det lät fruktansvärt så skulle Omar säkert lämna mig. Jag menar, vem skulle vilja vara tillsammans med någon som sjöng som en konservburk?

"Okej... Vi kör" jag ville inte vara en mes så jag fick köra bara. Göra mitt bästa och hoppas de gillar det.

"Perfekt!"

~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Jag var så nervös så jag trodde att jag skulle svimma. Vi gick upp till studion för att dansa och sjunga. Jag visste att de andra tjejerna kunde sjunga, de brukade sjunga hela tiden, men jag... Jag sjöng nästan aldrig. Nu när jag tänker efter så vet jag inte varför faktiskt.

Detta kommer bli pinsamt....

"Okej" sa Daff när vi kommit upp till studion. "Vi kan väl börja med att sjunga"

Jag försökte andas djupt och förbereda mig på Omar's 'göra slut' ord. Detta kunde inte annat än gå åt helvete...

"Vilken låt?" frågade Omar.

"Vi kan köra på... Dumbstruck? Så hör vi hur era röster låter ordentligt" sa Kat.

Ogge gick och stoppade in 'Off The Grid' skivan i bergsprängaren och tryckte på 'play'. Jag gjorde mitt bästa för att ta det lugnt. Musiken började.

Omar började den första versen.

I can't say they stole the stars

And put them in your eyes girl

Can't say you stopped my heart

And I need CPR

Sedan fortsatte Oscar och Frida tillsammans på nästa del.

Can't really say I want you for my birthday

I've already gone through every cliché

Watcha say when you fall in love

Words are never enough

Sedan sjöng jag och Omar refrängen, jag släppte bara allt och sjöng.

It's all been done it's all been said before

I gotta look for ways to strike the perfect chord

Gotta go against the flow

Break the mold

But how am I supposed to think it up

When I'm dumb-du dumbstruck

Sedan fortsatte vi i tur och ordning genom hela låten, enda tills den var slut.

"Wow alltså, vilka röster ni har" Omar var helt förbluffad.

"Äsch då" sa jag och rodnade. Det gick mycket bättre än jag förväntade mig.

~~~~~~~~~~~~

Resten av veckan rullade på som vanligt, vi gjorde inte så mycket annat än det vanliga. Vi gick på bio två kvällar och besökte parken några gånger också. Killarna repade hårt inför Fooo Experience, det närmade sig mer och mer nu.

Idag var det lördag och vi slappade mest i soffan.

"Omar, vad är klockan?" jag var för lat för att kolla själv.

"Öhm... 18.00"

"Okej"

Jag tog upp mobilen och kollade runt på twitter och instagram, nu när jag var tillsammans med Omar så hade jag väldigt många följare och notiser 24/7 typ. Det var ett härligt liv att leva, totalt olikt det jag hade innan, dock fick man aldrig något privatliv.

Men det var värt det, jag fick ju vara med killen jag aldrig vågade drömma om. Han var verkligen helt helt perfekt.

Klockan blev 19.00 och alla gick in på sina rum utom jag och Felix, för jag erbjöd mig att hjälpa honom med hans matteläxa.

"Okej... Så först är det denna sidan med bråk, procent och sånt shit" suckade han.

"Jaha..." Jag betraktade talen. "Vi kan börja med tal 32. Vad är 4/8 i procentform?

"Jag venne" sa han kort. "Ingen aning"

"Felix, du försöker ju inte ens" jag slog mig ner på stolen bredvid honom. "4/8 är detsamma som 1/2, och vad är det i procentform?"

"50% väl?"

"Japp" jag log och han skrev ner svaret i sin skrivbok.

"Du förresten..."

"Jag vet att du inte ville ha hjälp med matten Felix" jag visste att han ville prata.

Han log svagt och tittade ner i golvet. "Ja... Jag vill prata"

Jag mötte hans blick. "Prata på"

"Okej, så... Ehm... Jo alltså jag typ... Jag kanske.... Typ... Kind of gillar dig"

~Felix's POV~

Äntligen hade jag fått det sagt. Jag har gillat henne enda sedan jag såg henne. Jag har försökt få henne att gilla mig också men jag vet inte hur hon känner. Dessutom har hon ju Omar..

Hon svarade inte utan bara satt där med ett känslolöst ansikte. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra så jag försökte lösa upp den tröga luften.

"Hanna om du inte gillar mig, d-det är oke-"

Jag hann inte avsluta meningen innan hennes läppar krashade mot mina. Jag hade aldrig känt såhär för en tjej förut, inte ens Amanda. Hanna var helt perfekt och äntligen kysste hon mig.

Plötsligt försvann dem igen.

"Nej förlåt alltså jag... Det var inte meningen, förlåt Felix" hon reste sig snabbt upp från stolen men jag hann greppa tag om hennes ena arm.

"Hanna det är okej"

"Nej det är det inte" hennes ögon tårades. "Förlåt... Jag måste gå"

Jag hann inte reagera förrän hon slet sig ur mitt grepp och sprang ut ur rummet. Jag ville inte störa henne så jag hängde inte efter.

~Hanna's POV~

Vad FAN har jag gjort...