Troublemaker | o.r & f.s

Bowling

Hej allihopa! Hoppas ni tycker om att jag uppdaterar oftare numera, jag börjar få mer tid över till skrivandet. Kul är det i varje fall! Ni får även inte glömma att rösta och kommentera, vara aktiva helt enkelt. Den som är mest aktiv kan jag fixa en 'fördel' till om ni förstår vad jag menar. T.ex kan det vara att den personen får fråga mig en enda fråga, vad som helst, och jag svarar ärligt på den. En fråga kan ju vara t.ex vem väljer Hanna? (har liksom redan bestämt det innan) ;)

Eller något annat om boken. Så rösta/kommentera och var aktiva :D

OBS! DET FINNS NU ETT KONTO PÅ TWITTER SOM SKRIVER UT DIREKT NÄR ETT NYTT KAPITEL KOMMER UT, LITE SKVALLER MELLAN KARAKTÄRERNA I BOKEN OCH NI LÄSARE KAN ÄVEN SKICKA IN FANBILDER SOM VISAS UPP. KONTOT HETER @TroublemakerUpd

FÖLJ DET OCH DÄR KAN NI FÅ SVAR DIREKT OM NI HAR NÅGRA FRÅGOR, TIPS ELLER ANNAT NI VILL ATT JAG SKA VETA :)

-Previously-

Jag betraktade mig själv i spegeln och log mot resultatet. Jag såg någorlunda bra ut i alla fall.

Jag kollade på klockan som visade 16:45. En kvart kvar innan jag skulle vara i parken.

Jag tog min väska och gick ut i hallen för att ta på mig skor. Det var ingen hemma så jag tog nyckeln till ytterdörren med mig ut och låste dörren.

Sedan drog jag ett djupt andetag och styrde stegen mot parken.

----------------------

Även fast klockan bara var ca 5 så var sommarluften sval, nästan lite kylig.

Jag gick med en relativt rask takt mot parken där Felix förmodligen väntade. Under tiden betraktade jag min egen skugga som förföljde mig i varje steg jag tog.

Efter ett par minuter svängde jag höger och parken skymtades några hundra meter iväg, men kunde inte se Felix.

Jag ökade takten lite till, jag ville bara komma fram någon gång. Jag var lite otålig av mig.

Efter ytterligare ett par minuter så kom jag äntligen fram till den gamla parken men jag kunde fortfarande inte se Felix nånstans.

Jag tittade förvirrat runt och mina ögon sökte igenom hela området framför mig men nepp, jag kunde inte se honom.

''Saknat mig?''

Jag hoppade förskräckt till då Felix's röst dök upp precis bakom mig.

Han log försiktigt. ''Skrämde jag dig?''

''Eh ehm... Nja... Ja....''

''Förlåt, det var inte meningen Hanna'' solljuset speglades så fint i hans ögon.

''Det är ingen fara'' jag log.

''Bra'' han tog min hand. ''Så, ska vi gå då?''

''Apropå det, var ska vi någonstans?''

''Det får du se sötnos'' och så blinkade han lekfullt med ena ögat.

Jag lade huvudet på sned och tittade på honom med valpögon. ''Snälla säg?''

''Nepp''

''Snääälla?''

''Hanna. Följ med nu bara'' sa han och skrattade lite.

Jag gav upp kampen och skrattade också till slut. Han var svårare att övertala än vad O.... Eller, det var inget.

Men det var redan försent. Alla känslor, alla minnen kom genast tillbaka till mig. Minnen med mig och du-vet-vem.

All ilska, alla tårar. Alla kyssar och kramar. Allt sköljde igenom mig som en våg.

''Hanna, är du okej?'' Felix's röst tog mig från det gamla helvetet som jag själv rotat upp igen. Som jag bara stoppat undan och glömt bort.

''Eh... Jadå''

Han log. ''Dåså, då går vi''

-----------------

Jag fokuserade på käglan i mitten i andra änden av bowlingbanan. Sedan lyfte jag upp bowlingklotet, siktade och kastade iväg det.

Det gled bort i mitten av banan men precis innan käglorna så åkte den åt höger i rännan.

''Ha! Jag vann.... Igen'' Felix log överlägset mot mig.

''Jag är väl inte den bästa på bowling antar jag''

Plötsligt ändrades hans blick från överlägsen till medlidande. ''Jag kan låta dig vinna nästa gång om det skulle kännas bättre'' först trodde jag att han skämtade men hans blick var fullständigt allvarlig.

''Felix, det.... Det behövs inte'' jag log och pussade honom på kinden, men innan jag hann komma för långt från hans ansikte så lade han sin hand mot min kind, för att signalera att jag skulle stanna nära honom.

Min blick mötte hans och han lutade sig fram och kysste mig. Fjärilarna dansade omkring i magen och han avslutade kyssen.

''Vet du, hela den här kvällen har jag inte kunnat sluta kolla på dig Hanna'' nästan halvviskade han i mitt öra.

''Jaså, hur kommer det sig då?'' svarade jag nästan lite halvkaxigt.

''Du är så.... Snygg'' han log kaxigt och hans läppar mötte mina än en gång.

----------------

''Tack så mycket för ikväll'' sa jag.

''Det var bara kul'' han log och blinkade med ena ögat. ''Vi snackar mer imorgon, okej?''

''Visst'' och med det gick han ner i trapphuset och jag stängde dörren. Jag tog av mig jackan och skorna och hängde upp väskan.

Sedan gick jag in på mitt rum och lade mig raklång på sängen.

''AAAAHHHHH.'' skrek jag lyckligt.