Troublemaker | o.r & f.s

El finale.

Här är vi nu. Sista kapitlet.

Har redan traggat ordentligt om detta nu men, det kommer verkligen bli jättesorgligt att lämna Hanna. Jag har fäst mig så mycket vid henne men det är dags att gå vidare med en ny karaktär och en ny bok. Den heter "Players don't fall in love" och det är, precis som denna, en TFC fanfic. Men denna gången är det Oscar Enestads tur att vara en av huvudpersonerna ;)
Läs den gärna!

Kommentera gärna vad ni tyckte om Troublemaker, behöver feedback! :)

-Previously-

"Du betyder verkligen så himla fruktansvärt mycket för mig, och JO jag har känslor för dig. Efter allt du har hjälpt mig med, alla skratt du gett mig, ALLT. Du är en helt fantastisk kille och det ska du ta vara på. Men... Mitt hjärta..."

"... Vill gå till Omar" avslutade han meningen med. Sedan suckade han tyst och tittade ner i golvet. Efter några sekunder föll en tår från hans kind ner till golvet.

"Du betyder så jävla mycket för mig och du måste förstå det Felix" sa jag och smekte honom försiktigt på kinden för att torka bort tårarna lite grann.

"Jag... Förstår" sa han tyst. "Vänner?" han tittade upp för att möta min blick men hans ögon var alldeles blanka av tårar.

"Vänner" sa jag och log försiktigt. Sedan lutade jag mig fram och kysste honom passionerat.

"Hejdå Felix".

-----------------

Mörkret hade lagt sig över Stockholm. Raskt gick jag med luvan över huvudet och fumlade med GPS:en i mobilen. Jag knappade in adressen i sökmotorn och sökte. Sedan följde jag anvisningarna, och efter ca 10 minuter var jag framme vid en vit lyxvilla som omringades av höga buskar och en pool liggandes precis utanför.

Jag svängde in på den upplysta gången och gick fram till den stora, svarta dörren. Jag tvekade först, men bestämde mig till sist att knacka.

Efter bara några sekunder drogs dörren upp inifrån och där stod han. Omar.

"Hanna?" sa han förvånat men sprack genast upp i ett léende.

"Kan jag komma in?"

"Självklart" svarade han och gick åt sidan. Jag gick in och han stängde dörren efter mig. "Kom"

Han visade mig upp för trappan och in till ett stort, lyxigt rum. Väggarna var fyllda med The Fooo planscher, nästan fler än vad jag hade, och i mitten stod en enorm säng.

"Så..." sa Omar och satte sig ner i sängen. Jag suckade.

"Så.... För att fatta det kort så har jag gjort slut med Felix"

Hans ögon spärrades genast upp. "Varför?"

"För... Jag gillar någon annan" sa jag och nu lyfte han istället förvånat på ena ögonbrynet.

Nu när jag tänkte efter, så var sanningen riktigt jävla bitter. Jag skämdes över mig själv men jag kunde inte hjälpa vad jag kände.

Under hela denna tiden hade Felix varit min tröst, när jag varit ledsen. Jag var och är fortfarande så arg på mig själv för vad jag gjorde mot Omar, och när ingen fanns där så kom Felix. Han hjälpte mig när jag var ledsen, han var en sån fantastisk... Vän. Jag gillade honom verkligen, men aldrig mer än så.

"Jaha...." han verkade inte förstå riktigt.

Jag suckade lite glatt och gick fram och satte mig bredvid honom i sängen.

"Det är dig jag verkligen gillar, Omar"

Genast sprack hans ansikte upp i ett léende. "Menar du det?" sa han, lyckan sken igenom hela honom.

Jag nickade åt honom. "Verkligen"

Han lutade sig mot mig och gav mig en stor, mysig Omar-kram. Sedan drog han ifrån och tittade mig djupt in i ögonen.

"Du betyder verkligen såå mycket för mig, Hanna" löst drog han sina fingrar över min arm och rysningar spred sig genom kroppen.

"Alltså förlåt Omar, jag var så dum..."

"Det var länge sen nu. Vi glömmer det förflutna och börjar om, okej?"

"Okej" sa jag och log. Han log tillbaka och lutade sig fram för att kyssa mig. När hans läppar nuddade mina så var det som om blixtar sköt igenom min kropp. Jag hade verkligen saknat hans kyssar.

Efter ett litet tag drog han ifrån.

"Hanna Månsson, jag älskar dig"

"Jag... Jag älskar dig med"

Och sedan kysste han mig igen och jag log igenom hela kyssen. Jag var så lycklig.