Troublemaker | o.r & f.s

Ruuun!

Hejsan läsare! Jag hoppas att ni tycker om novellen såhär långt, men jag lovar att det kommer bli väldigt mycket spänning och KÄÄRLEK ;) Detta är bara början my luves <3

~Omar's POV morgonen därpå~

När jag vaknade så var det första jag såg också det vackraste jag sett i hela mitt liv. Hanna låg bredvid mig i min One Piece och sov djupt. Jag log samtidigt som jag betraktade hennes ansikte. Morgonsolens strålar sken perfekt över hennes kindben, hon var så vacker.

Jag betraktade henne ett bra tag så jag märkte inte att hon öppnade ögonen. ''Vad tittar du på?'' frågade hon trött. ''Eh inget'' mumlade jag och tittade snabbt bort. Jag skämdes, jag såg säkert ut som värsta peddot...

Hon bara log och kröp närmare mig, mina hjärtslag ökade till det dubbla.

Hon hade en sådan konstig inverkan på mig, hon tog fram så konstiga känslor så fort jag var med henne. Jag visste att hon var speciell men jag ville bara inte erkänna det. Jag gillar henne.

~Hanna's POV~

Hans närhet gjorde mig varm, så fort jag hörde hans röst så pirrade det till i magen. När jag låg bredvid honom och höll hans hand så ville jag aldrig släppa taget. Jag vet inte, men jag tror att jag gillar honom...

Jag vände mig om och kollade på klockan som visade 08.35. Jag kunde lika väl gå upp nu för jag skulle ändå inte somna om på nytt. Jag ställde mig upp men blev stoppad av en arm. ''Hanna, snälla. Lägg dig igen'' sa Omar trött.

''Men jag är inte trött längre'' sa jag och gäspade stort. ''Och det ska jag tro på?'' fnissade Omar. ''Kom nu'' fortsatte han och drog i min arm igen.

Jag gav upp och lät honom dra ner mig tätt bredvid sig igen. Jag kurade ihop mig och la huvudet på hans bröstkorg. Jag lyssnade på hans hjärtslag och slappnade av. Omar låg och pillade i mitt hår och efter några minuter tog sömnen över mig.

~Frida's POV~

"Oscar, din morgonfrissa är bara så ful!" skrattade jag, hans hår var som ett monster på huvudet. "Vill du fixa den då?" frågade han mig samtidigt som han greppade tag om midjan. Han bar upp mig på sin rygg och kutade runt i hans gästrum, sedan slängde han ner mig på sängen. "Oscar!" kved jag när han började kittla mig. Jag skrattade så jag grät, till slut lyckades jag sparka honom mellan benen. Jag skyndade mig ut ur rummet och sprang längs korridoren.

Jag försökte hitta någon i rummen, jag visste inte riktigt var de andra sov så jag tittade in lite i varje. Plötsligt hörde jag dova steg bakom mig, jag tittade bak och där sprang Oscar, han var bara några meter bakom mig. Jag fick panik och sprang det fortaste jag kunde. När jag kom fram till dörren näst längst bort där det stod 'Omar' så stannade jag till. Jag öppnade dörren försiktigt och det första jag fick syn på var Omar och Hanna sovandes i Omar's säng. Hanna hade sitt huvud på Omar's bröstkorg och han höll om henne. De såg så söta ut så jag ville bara gråta!

Jag bara stod där och betraktade dem i några sekunder innan Oscar hann ifatt mig. "Nu har jag dig din.." han tystnade när han såg Omar och Hanna. Sedan vände han sig mot mig och log så mungiporna nästan nuddade ögonvråarna. (OBS! Jag har ingen aning om vad ögonvrå heter i plural med bestämd form så jag improviserade lite HAHAH)

Jag skrattade högt åt honom, det var nog det fulaste smajlet jag någonsin sett.

~Hanna's POV~

Ljudet av ett högt skratt väckte mig ur min sömn, jag öppnade ögonen och satte mig hastigt upp i sängen. Omar vaknade av min plötsliga rörelse och vi satt där yrvakna, stirrandes storögt på Frida och Oscar som stod i dörröppningen. Jag mötte Frida's blick och hon bara försvann. Oscar stod kvar ett par sekunder innan han försvann också. Jag fattade inte över huvudtaget vad som nyss hände...

Jag vände mig om och mötte Omar's blick, sedan började vi skratta. "Wtf hände precis?" skrattade han, jag skrattade för mycket för att kunna svara. Så snart som vi slutat skratta så torkade jag tårarna och ställde mig upp. "Är du hungrig?" frågade Omar. Det kändes som om min mage skulle gå under av hunger men jag bara nickade, jag ville ju inte att han skulle tro att jag var något slags djur eller nåt.

Plötsligt kom jag att tänka på skolan. Jag hade ju skola idag! Panikslaget skrek jag rätt ut och skyndade till min väska för att hitta något att ha på mig. "Hanna, Hanna.... HANNA" skrek Omar när jag inte lyssnade. "Vi har fixat så du, jag och dina kompisar har ledigt från skolan i 3 veckor" sa han som om han läst mina tankar. Jag tappade hakan, 3 veckor utan skola!

Mitt i all happiness så hoppade jag upp i hans famn och kramade honom hårt. "Tack tack tack!" kved jag lyckligt, det var nog omöjligt att vara lyckligare än vad jag var just nu. Jag bara hängde runt hans hals och andades in Omar-lukten, den luktade typ som blommor och mint.

~~~~~~~~~~~~

"Vad tycker du jag ska ha på mig?" frågade jag samtidigt som jag packade upp min väska full med kläder. "Jag vet inte... Något kallt kanske? Det ska bli varmt idag" svarade Omar samtidigt som han stylade sitt hår i spegeln. Jag tog fram ett par slitna jeansshorts och en rosa magtröja som det stod 'OBEY' på, jag gillar magtröjor med yolo-ord okej!

"Blir detta bra?" frågade jag honom samtidigt som jag höll upp tröjan och shortsen. Han ögnade outfiten noga och rullade sedan med ögonbrynen. "Perfecto, mi amor" sa han och log. Jag log tillbaka och tog med mig kläderna in till hans walk-in garderob. "Titta inte nu" sa jag och fnissade. Jag lät dörren vara öppen 1 dm för att få in lite dagsljus i garderoben.

Jag bytte om till sommaroutfiten och öppnade dörren, Omar satt på sin säng och var på mobilen. Han var helt inne i sin egen värld så jag försökte inte ens kommunicera med honom för han skulle ändå inte höra mig.

Jag tog fram locktången och satte in sladden i eluttaget, sedan gick jag till Omar och slog mig ner bredvid honom. ''Vad heter du på twitter?'' frågade han. ''Eh... Alltså det är kind of awkward Omar, jag ska bara ändra mitt namn först" sa jag snabbt och gick in på twitter. ''Hanna, jag får se'' sa han och tog min mobil. ''NEEEJ OMAR SLUTA!'' skrek jag förtvivlat, han fick inte veta att jag hette-''

''Omarsflikkah'' sa han. ''Heter du omarsflikkah Hanna, seriöst?'' Sa han och skrattade våldsamt. Jag ville bara sjunka ner i marken, varför gjorde han såhär mot mig!