Troublemaker | o.r & f.s

En ny vän

Hello people!

Äntligen kom Omar med i förra kapitlet, nu ska vi bygga vidare på detta. Jag har en bra känsla om denna novellen, jag har många idéer på gång ;)

Vi gick bredvid varandra mot matsalen, alla fyra. Väl inne så hängde vi av oss våra jackor och det första jag fick syn på var Omar. Omringad av tjejer och killar när han försökte äta.

Jag kände ilskan bubbla upp inom mig. Aldrig fick han vara ifred. Det var ju trots allt jag som satt bredvid honom först. Nej usch, vad tramsig jag var. Barnunge!

"Kom, vi går och tar mat'' sa jag, vi gick och tog tallrikar. Dagens lunch var moussaka, någon konstig grå gratäng. Jag slevade upp den på tallriken och lade på lite extra sallad. Jag väntade in de andra och vi gick och satte oss en bit bort.

Jag stoppade in en bit av moussakan i munnen och jag tuggade sönder den kletiga sörjan. Den smakade så äckligt så jag ville bara spy men jag försökte trycka i mig en del i alla fall.

"Fyfan vad det smakade äckligt! Grismat..." utbrast Frida med en äcklad min. Vi andra höll med och puttade ifrån oss tallrikarna. Plötsligt hörde jag steg bakom mig och 2 sek senare dök Omar upp bredvid mig.

''Hej tjejer! Kan jag sitta här vid er? frågade han lite nervöst. "Ehm visst" sa jag och log mot honom. "Tack så mycket" sa han och slog sig ner mellan mig och Mihna. Han hade inte heller ätit så mycket, usch vad pinsamt första intryck av matsalen alltså.

"Så, vad tycker du om skolan än så länge?'' frågade Amanda, som mest suttit tyst och lyssnat.

"Jo, den är ganska bra. Om man bortser från maten så" sa han och skrattade sitt underbara skratt. När alla var klara med maten så gick vi ifrån. Omar hängde på oss hela tiden, av någon anledning ville inga fans komma fram till honom när han gick med oss.

~Efter skolan~

"Amanda, kommer du?'' frågade jag. ''Jaja jag kommer'' sa hon och småsprang efter mig. Omar hade åkt iväg i en mörk bil med tonade rutor och Mihna och Frida gick hem, de skulle nog hänga idag.

Jag slog mig ner på busshållplatsen och Amanda kom tätt efter, alldeles flåsande. "Du kunde ju sakta ner lite i alla fall, jag måste hinna andas också!'' gnällde hon, jag bara småskrattade men gjorde ingenting mer av det.

3 minuter senare kom bussen och det var ledigt på platserna längst fram. Jag och Amanda sjönk ner i sätena, jag var så trött och jag ville bara sova men Amanda pladdrade på som bara den under hela bussresan.

Hennes ilande röst höll min sega hjärna vaken. "Hur är Omar? Gillar du honom än? Får jag vara präst på ert bröllop?" liknande frågor ställde hon hela tiden och jag försäkrade henne om att jag och Omar var vänner, inget mer. Klart att jag gillade han och så men det skulle aldrig funka, han är för bra för mig och varför skulle en sån som han gilla en sån som mig? Inte en chans.

Bussen stannade och jag klev av. Amanda bodde 2 min ifrån mig så hon skulle bara åka en pyttebit ensam. Jag gick in genom dörren och hängde av mig jackan. "Jag är hemma!'' ropade jag, inget svar. Jag suckade och gick upp för trappan.

Jag öppnade dörren till mitt rum och det första jag fick syn på var en kille i min ålder, mörkt hår, bruna ögon sitta på min säng.

"Omar? Vad gör du i min säng?'' frågade jag förvirrat. "Din mamma släppte in mig" sa han osäkert och log. Jag log tillbaka. "Okej. Men varför är du här?'' undrade jag.

"Jo alltså... Jag bara undrar om du vill hänga med mig imorgon efter skolan och träffa resten av killarna. Du får ju typ ta med dina kompisar också" sa han med glimten i ögat. What?

"Öhm jag vet inte... Visst antar jag..!" sa jag och jag kunde knappt hålla inne glädjeskriken. "Men varför vill du att vi ska träffa resten av killarna?''

"Jag tänkte bara för att vi är typ kompisar nu och när jag träffat dina kompisar så kan ju du lika gärna träffa mina" sa han i rasande fart. "Alltså om jag får vara er kompis" fortsatte han innan jag hann svara.

Jag fick nästan värsta chocken. Omar Rudberg ville bli vän med OSS? "Öhm självklart vill vi det!'' utbrast jag glatt.