Troublemaker | o.r & f.s

Vill du försöka?

FÖRLÅT SÅ MYCKET för att jag inte har uppdaterat! Jag har verkligen inte haft tid, alltså jag har varit upptagen HELA tiden... Men nu fick jag en liten ledig stund över så jag kan skriva detta kapitlet och det är jag jätteglad för, jag har verkligen haft jättedåligt samvete ska ni veta :/ Nu när det dessutom är sommarlov så kommer jag ha mer tid över så jag kan börja skriva på heltid igen och det är jag glad för. Hoppas ni förlåter mig och läser vidare, det är en bit kvar av historien :) Btw så vill jag bara tacka er för att ni har fortsatt läsa och rösta på Troublemaker medan jag har varit borta, vi är just nu uppe i 6.7k läsningar! xo Galeeet!

-Previously-

Vår musiklärare Max kom precis in genom dörren då jag satt mig ner. Han accepterade aldrig att folk kom för sent, var man inte här när han kom in så låste han klassrumsdörren och stängde ute en.

''Dåså elever'' han suckade och sjönk ner på sin skrivbordsstol. ''Idag har jag, med hjälp av era förslag, valt ut en låt som vi ska arbeta vidare på med hjälp av gitarr, piano, sång och kör''

Alla satt spänt och väntade på att han skulle avslöja vilken låt det blev, det var som om luften var helt stilla och alla bara höll andan.

''Och den är 'All Of Me' av John Legend''

Alla jublade och pustade ut. Jag fattar inte varför de tog detta på så stort allvar.

''Och det är bara två stycken som ska sjunga, JAG väljer'' alla tystnade genast. ''Och jag väljer..... Hanna och Felix''

Men det var väl typiskt.

~~~~~~~~~~~

~Hanna's POV~

Felix slängde en snabb blick mot mig och log nöjt, jag tyckte mest att det skulle bli pinsamt. Fast på ett bra sätt ändå. På ett pinsamt, men bra pinsamt sä-

''Hanna! Lyssna!'' Max's dova röst avbröt mina förvirrade tankar och jag hoppade till lite. ''Sätt dig bredvid Felix där borta så kan ni öva lite innan på texten, ni andra i klassen kan stanna kvar här hos mig så ska ni bli tilldelade andra uppgifter'' dirigerade han.

Jag gick bort mot det lilla bordet med några stolar runt omkring och slog mig ner. Felix dök upp framför mig och satte sig bredvid.

''Hej Hanna'' han log blygt mot mig.

''Hej... Felix'' jag log tillbaka.

''Du kan väl redan texten va? För jag behöver typ prata med dig..''

''Självklart'' svarade jag spontant utan att tänka först. Vad ville han prata om? Jag visste vad det var egentligen, jag bara... Visste.

Han mötte min blick med en seriös min. ''Jo... Du vet igår?''

''Aa?''

''Tja.... Jag gillade det. Dig. Jag gillar dig'' stammade han, hans 'plan' som jag förutsatte att han hade krashade totalt. Hans plan att spela cool.

''Felix... Jag...'' han tog min hand försiktigt, som om jag vore en liten docka som lätt gick sönder. ''Jag... Gillar dig med.... Verkligen''

Lyckan som sken igenom hans ögon gick inte att missa.

''Ska vi... Försöka då?''

Jag tvekade inte en sekund.

Jag log, ''okej'' blev mitt svar, han log ännu större och pussade mig snabbt på kinden.

Jag kände rodnaden leta sig upp för mina kinder.

''Felix och Hanna, är ni redo då?'' Max dök upp bredvid oss.

Vi tittade på varandra, nickade och ställde oss upp.