Troublemaker | o.r & f.s

*Wink wink*

Hola allihopa! Hoppas ni har haft en bra helg, såg ni Let's Fooo i fredags? :D #efterbliven✋

Rösta gärna på kapitlen ni gillar så vet jag vad ni tycker om att läsa :)

-Previously-

"Vad sa han?"

"Alltså... Han ville att jag skulle komma hem till honom och hjälpa till med läxorna"

Semlans haka föll ner till golvet. ''VA?!'' utbrast hon.

''Jaa... Och jag sa ja''

''VAAA?!''

''Yep...''

Jag kunde inte riktigt bedöma utifrån Semlans ansiktsuttryck vad hon tyckte om det.

''Hanna... DET ÄR JU UNDERBART'' tjöt hon. ''Du gillade ju han också!''

''Ja men...'' jag avbröt mig själv. Jag kunde inte berätta att jag kysst honom innan. Inte än.

''Ja men vadå?''

''Inget'' sa jag kort och gick förbi henne och in i mitt rum.

~~~~~~~~~~~~~

''Vadå inget?'' hon följde efter mig in till mitt rum.

''Jag glömde det'' ljög jag. Hon behövde inte veta det, det skulle inte tjäna något till...

''Meh'' hon slängde sig på sängen och vände sig mot mig. ''Hanna, jag vet att du inte har glömt det men jag accepterar att du inte vill berätta för mig då''

Jag log. Det var därför hon var min bästa vän.

~Morgonen därpå~

Jag var uppe tidigt idag, varför vet jag faktiskt inte. Eller egentligen visste jag nog varför, men jag ville inte erkänna det för mig själv.

Det var för att jag ville komma till skolan så fort som möjligt... För att träffa Felix. Faktiskt så LÄNGTADE jag efter att få hjälpa honom med läxan efter skolan. Jag gillade ju honom lite grann, och jag försökte lägga du-vet-vem dramat bakom mig nu.

Jag borstade och lockade håret, tog på mig det vida linnet och de slitna shortsen. Till sist så sminkade jag mig, lite mer än vanligt.

Till slut så tittade jag på resultatet i spegeln, nickade åt mig själv och gick ut i köket för att bre en macka till frukost.

När jag kom fram till köksdörrhålet (ignorera mitt ordval, hittade inget bättre och jag är från skåne så jag använder wierd ord ibland, sry!) så satt både mamma och pappa vid köksbordet.

''Godmorgon Hanna!'' utbrast pappa. Det var ett tag sedan jag såg honom, han jobbade typ alltid. Och mamma brydde jag mig egentligen inte om så mycket, hon var bara annoying.

''Hanna''

''Mamma''

Hon hade ett neutralt ansiktsuttryck och jag gjorde likadant.

''Ska du ha en macka eller?'' frågade pappa som sköt fram smöret mot mig på bordet.

''Ja tack'' log jag och bredde en skiva bröd lite snabbt. ''Jag måste gå typ nu''

Jag sprang ut ur köket till hallen. ''Okej, ha en bra dag!'' ropade pappa efter mig. Jag öppnade dörren med mackan i ena handen och gick ut.

~4 timmar senare~

''Var ska vi sätta oss?''

''Venne, välj du Semlan''

Vi gick med våra tallrikar med mat och Semlan dirigerade oss till ett litet bord med två stolar vid ett fönster. Vi slog oss ner och jag petade mest i maten, den såg alldeles för grotesk ut för att kunna ätas.

''Ska du inte ha din blodkorv?'' frågade Semlan.

''Njae... Den ser läskig ut''

Hon skrattade och tog min blodkorv med sin gaffel och stoppade hela i munnen.

''Gris'' retades jag och skrattade. Hon skrattade med men tystnade plötsligt och tittade bort bakom mig.

''Vadå?'' frågade jag och vände mig om för att kolla vad det var.

Felix stod där med några andra killar och alla tittade på mig. Han sa något till dem och tittade på mig igen. Jag mötte hans blick och han log och blinkade med ena ögat.

''Såg du det där?!'' kved jag till Semlan.

''Huh?'' hon såg ut att ha drömt sig bort med nån av de andra killarna.

Jag slog till henne lätt på armen. ''Felix! Han blinkade mot mig!''

''Va?!'' kved hon tillbaka och vi fangirlade så obemärkt vi kunde. Felix och hans 'gäng' gick iväg och äntligen kunde vi pusta ut.